Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi veta nu, att vår jonl rullar framåt i
rymden med en hastighet af 2 mil i
sekunden luuler sin bana kring solen, och alt
solen med alla sina planeter likaledes med eu
ofantlig hastighet rullar framåt omkring en
olubid medelpunkt. Och likväl märka vi.
så långt mermiskor minnas, ingen, eller
nästan ingen annan förändring i stjcnioruas
iu-hiirdes läge, iin den samma dagliga
synvillan, som uppstår af jordens rullning omkring
sin axel. Carlavagnens stjernor tyckas stu
i alldeles samma ställning, som för 3000 år
sedan, när man först mätte deras afstånd
från hvarandra; Orioiis bälte synes alldeles
så, som de gamle egyptiernc sågo det vid
den tiden, när Josef såldes af sina hinder,
och man liar uträknat, att det dygn som vi
nu bestämma efter jordens rullning kring
sin axel, ielce hlifvit en enda sekund längre
eller kortare, alltsedan monniskor begynte
mäta sin tid derefter.
Men om iiu allt är så olöWindradt på
himlalivaIfvet, huru vet man då. att solen
oeli stjernorna röra sig framåt? Ja, detta
år en mycket konstig uträkning. Först
mi-der detta århundrade har man genom de
noggrannaste jemförelser funnit, att, dock en
föriiiulring af de oss närmare heliigna
stjer-noruas inbördes läge verkligen äger rum,
men så ytterst liten, att den ieke kan
var-sehlifvas af andra, än de mest orfarne
stjoni-kuimige och med de bästa synrör, som
kunnat flstadkonunaé. Men det är icke nog
dermed. Det kunde ju vara så, att endast
vår sol med sina planeter rör sig framåt,
medan alla andra stå stilla. Då vore det
åter samma synvilla, som med båten och
roddaren. Men nu är mun ense oin, att
vissa förändringar i stjernornns lägen
verkligen kunna förklaras af denna orsak, men
andra åter kunna det icke. Det var 8 små
stjernor, hos livillca man först upptäckte en
egen rörelse, och sedan har man upptäckt
en dylik hos många andra. Och fastän man
ännu icke på långt när hos alla kan
iakttaga en egen rörelse, är det tydligt af
skapelsens stora sammanhang, att om några
röra sig framåt, så uiåste alla göra det.
När vi numera veta, att solen med sina
planeter hvarje år rycker 22 Va million
svenska mil framåt i verldsrynuleu, ville vi gerna
veta hvartåt vi ila fram med en sä förfä-
rande fart, för all få uågou aning om den
ofantliga, okända medelpunkt, kring hvilkcn
solen, och vår jonl med henne, röra sig.
De första, ytterst svåra beräkningarna härom
anställdes af den hcröiudo engelske
astronomen William Ileischel. men han lyckades
endast komma till eu gissning. Efter
honom upptogs beräkningen af professor
Ar-gelander i Helsingfors, och lian vakade
många, mänga kalla vinternätter, än vid siu
stora tuh i ohservatorium på
Ulriknsborgsber-geu. än åter vid sina mod ziliror fullritado
tn-heller och stjärnkartor, för atl utgrunda
mot hvilkcn trakt af himlahvallVet vi ila
med solen. Och när han uträknat 35)0
stjer-liors rörelser, visste han, att de stjernor,
mot livillca vi närrnu oss, måste synas längre
från hvaramlra, ån de, från hvilka vi aflägshu
oss. På deiiuii grund kunde nu Argolamler
nästan ined matematisk visshet beräkna, att
den punkt pä liimlahvalfvet, mot, livilkeu
vårt solsystem rycker framåt, är belägen
vid en liten bestämd stjcrna (hon betecknas
med grekiska bokstafven ).l i stjenihilden
Herkules, som vi lätt kunna fiuua på
stjeni-kartau.
Argelander flyttade 18:17 till Bonn vid
Rhenflodcii, der han i många är fortsatte,
sina beräkningar, hvilka sedan hlifvit
bekräftade af andra stjernknnnige. Men
genom honom har Helsingfors ohservatorium
den odödliga äran, att linfva varit
skådeplatsen för en af ile största upptäckter i
stjernknnskapen, astronomin.
Yi veta nu åt livilkeu trakt af liiinmeleu
vi rycka fraiuåt med solen, men förgäfves
spana vi der efter den medelpunkt, den
cen-traisol. kring livilkeu hela vårt solsystem
rullar i tider och rymder, ofattliga för den
menskliga tanken. Det förstå vi, att efter
alla verhlskroppar antagas röra sig i
cirklar kring sina medelpunkter, en sådan
medelpunkt, som tvingar till lydnad vår stora
sol med alla hennes underlydande, måste
vara öfver allt menskligt begrepp mäktig
och underhår. Hvar linnes hon? Yi veta
det ieke. Ingen säger oss, om ens denna
okända centralsol ännu är den sista oeh
mäktigaste, om icke äfveu hon måste lydaeii ännu
mäktigare. Hur mycket vi iin forska och
grubbla, så kommu vi dock ytterst tillhaka till
alltings uppliof och styresman, till denne alls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
