Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Nfo Q, - •+& Lördagen den
Huru snön värmer.
lyffta om vintern, när marken ligger
be-täckt af snö, så långt ögat ser, hör man
sägas: 1111 är naturen dörl i mörker och köld,
den hvita snön är en svepning, ett lakan,
som en barmhertig hand liar bredt öfver
henne, för att vi ej skola se hennes bleka,
förvissnade ansigte! Ja, visst är snön ett af
de många bevisen på Guds kärleksfulla
omsorg, hvilka vi påträffa öfver allt, blQtt vi
vilja se dem. Men snön betyder icke döden,
snött betyder mycket mer ett bevaradt lif.
Hösten kommer, luften afkyles, nätterna
hlifva mörka, växtriket vissnar bort eller
försjunker i dvala, naturen somnar. Arma
frön, örter, Jbuskar och träd, stackars djur,
som krypa ned i jorden öller lägga sina ägg
under den vissnade tufvan, hvem skall
bevara dem för vinternsjköld? lian kommer,
lian kommer,fså visst som vi bo i högn
norden och den korta dagens sol står så lågt
på himmelen,fatt hon icke förmår uppvärma
ett enda friisötjstrå. Köld och mörker äro
fruktansvärda fiender för allt lefvande: in
gen kan motstå,deras förkrossande makt, der
2: Februari ghv-t- £885*
^—~ — - • *>
de ohejdade råda. Huru skola ett. djur eller
en planta, som lefva af ljus och värme,
kunna mot stålen sex månaders natt och en
köld, som kommer qvicksilfret att stelna)?
Se, då tätna vattenångorna i den svala
novemberluften, det mörka molnet, upplåter
sig och nedsämler hvita flingor af snö. 1
början äro de stora, injuka och falla liitt;
sedan, när kölden tilltager, förminskas de
och likna grynaktiga korn. Innan kort är
den bleka, förvissnade markeu bländande
hvit, bomull hänger i tallarnas barr,
sparf-ven på taket burrar upp? sig, barnen
uppsöka sina förgätna kälkar och gårdsdrängen
framdrager sin förrostade släde. Hvad han
är välkommen, denna första snö! Huru
gladt och behagligt blir icke det nyss så
dnfna landskapet under hans skimrande
om-hölje! Sjelfva natten ljusnar af snöns
återsken: man trefvar icke mer i detta
förskräckliga oktobermörker, der nian knappt ser
handen för ögonen och vid hvarje steg
fruktar att falla i en försåtlig grop. Du kära
hvita snö, skulle du vara inenrtiskans ovän?
Är du icke fastmera ett tröstande ljus, en
förträfflig väg och en oskattbar bundsförvandt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
