Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dugkluru natten i nordens soinmar. Men
ack, det är allt som en kort dröm, och när
den hastigt flytt bort, dä skola vi åter helsa
dig, kära hvita snö, som vår glada vän, som
naturens försilfrade kassaskiiu i deu länga
vinternatten!
Z. T.
Hvarför?
Jag vill berätta eder något Det ur icke
en vanlig berättelse, men något, som ni skola
tänka på Till sist. skall jag göra eder en
fråga, for att se hvem som förstått mig
bäst.
Jag kände engång två snälla flickor De
voro enkla, goda och förnöjsamma, man
måste bållu af dem. De hade intet begrepp
om bjeffs och granna kläder, utan trifdes
förträffligt i sina släta halfylleklädningar och
sitt släta flätade hår. Om vintern gingo de
i urmodiga bahytter oclt fula, fastän varma
ocli goda palutåcr och hittade ej på att icke
allt detta var utmärkt förträffligt och bra.
Om sommaren sprutigo dc omkring i liitta,
bcqviima bomullstygsklädningar,
schäferhattar och mjuka skor Blefvo händerna brynta
af solen — hvad gjorde det? Blef hyn litet
sträf af luft och bad, hvem tänkte på det?
Klackar, handskar, snörlif, parasoll äro icke
oumbärliga för en god och frisk och
älskvärd flickas lycka.
Men så kommo Emma och Ida — så hette
mina vänner - i skolan. Der funnos många
jemuåriga kamrater, flickor från rika hem
och flickor från fattiga hem. Man såg der
enkla oclt utstyrda klädningar, slättkammadt,
flätadt hår ocli vilda papiljottlockar, fullande
i lugg öfver pannan. Man såg flickor med
hemgjorda, stoppade paletåer, flickor med
franska handskar och flickor medjsimpla
ullvantar.
Det räckte icke länge, innan Emma och
Ida blefvo goda vänner med tvenne
klasskamrater. Constance oclt Helene. Dessa voro
ganska snälla annars, men utomordeutligt
angelägna om att gå fint, ocli modernt klädda.
De hade tunique ocli rimsor på kjolen, höga
klackar, trånga snörlif, lugg i pannan,
handskar, solfjädrar ocli annat som luirde till
modet den tiden.
Einm s ocli Idas mor anförtrodde mig se
nare sin oroj öfver den förändring hennes
flickor undergått. De skämdes numera
öfver sina ogarnerade klädningar; tle tiggde
sin mor om att, få gå i snörlif; de brände
i hemlighet lockar, åt sig framför spegeln och
föraktade af hjertans grund både vantar och
bahytter. Om sommaren rörde de sig
aldrig ute utan parasoll ocli handskar ocli de
sniifva kjolarne och den styfva plänschetten
gjorde, att de ej mera som förr kunde springa
kring fälten eller böja sig vigt under arbete
och lek.
Jag såg Emma och Ida några år senare,v
och kände alls icke igen dem. Det uttryck
af flärdlöshct ocli godhet, som förr gjorde
dem så intagande, hade försvunnit för ett
medvetet, kokett futseende, som kom mitt.
öga att tåras. De voro fullkomliga verlds
damer, med hufvudet fullt af sista modets
bryderier ocli sista balens vunna triumfer.
Vidare kände jag en bra gosse i ett godt,
hem. Hau var öppen och sauu och hade
blifvit lärd att älska Gud öfver allting ocli
tjena honom efter sin svaga förmåga.
Eu dag kom lian hem från skolan mycket
fundersam. När man skulle sätta sig till
bords ocli gossen efter vanligheten skulle
läsa bordsbönen, blef han röd ocli förliigen
ocli bad att få låta bli Man tvingade
honom icke, ty all gudstjenst bör vara frivillig,
men efter middagen frågade honomchans mor
hvarför lian icke velat läsa sin bordsbön.
Han vågade icke se upp i hennes sorgsna
ansigte, men berättade, att han råkat
omtala denna pliigsed för kamraterne i skolan.
Desse hade skrattat ät inmomJkallat honom
Jilla presten" ocli sagt, att dc aldrig
besvärats med sådana barnsligheter.
Efter någou tid ansåg han äfven
morgon-och aftonbönen för onödig barnsligliet. Han
kom allt längre och längre bort från sin
Gud och siu barndomstro ocli är nu eu
stackars rotlös, olycklig menniska, som
ingenstädes finner hamn ocli ro.
Ocli äter en tredje gång säg jag något
förunderligt.
En gosse skickades från sitt hem till
huf-vudstaden för att sättas i skola. Han hette
Hugo ocli vur mer än lottigt, lut, och liåglös,
uppskjöt med lexorua till sista minuten ocli
kunde dem ulltid slarfvigt. Det var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
