Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lof att liemta henne dit ocli luiu satte henne
att sitta på köksgolfvet, ty hon kunde
hvar-ken stå eller gå. Der satt. hon, den lilla
stackarn, och sjönk ihop. då krafterna cj
räckte till att hålla hufvmlet uppe. De båda
fruarna försökte trösta henne, de gåfvo henne
mjölk ocli skorpa ocli gladde sig dä hon
blef tillgängligare. Snart fingo de taga henne
i famn och föra henne omkring och hon var
ej mera rädd för dem .Prestgårdens lilla
Alma, nyssfylldu 3 år, var högeligen förtjust
och Karin tyckte äfven mest om henne. När
lilla Karin blef sömnig, bad Alma att få
vagga och sjunga henne i ro och stor var
Almas glädje niir Karin somnade i lilla
systera vagga. Kyrktidcn förflöt hastigt,
föräldrarna komino ocli funno sin lilla sofvnnde
och modren bar henne i stugan.
Mera hörde man ej denna gång af lilla
Karin, hon for med sina föräldrar hem sen
högtiden var slut.
Efter deu långa ljusa våren blef det
sommar i lappmarken. Ängarna stodo i siu fulla
fägring, prydda af älskliga blomster. Sjön
Mantojärvi gungade fri från vinterbojorna
oeli barnen i prestgården derinvid byggde
sandhus på stranden. Ljust var det dag och
natt, och solen tänkte på ingen h vila mer,
utan stod och tittade med sitt klara öga hela
natten rakt i norr. Omkring midnatt var
der öfver henne såsom eu tunn,
genomskinlig slöja, så att man nu tordes se solen i
ansigtet, men strax det blef morgon kastade
hon floret af sig och sken så klart att en
hvar skyndade att tillsluta ögonen och ej
alltför närgånget betrakta henne.
En vacker afton — då det var så
outsägligt vackert — oeli af sådana vackra aftnar
finnes det många i lappmarken — strödde
aftonsolen sitt guld på sjön, och de höga
fjällen speglade sin allvarliga bild i deu.
Då gled der en båt mot kyrkan. Prestfrun
med barnen stod på stranden. Snart, kände
de igen lilla Karins far. Han såg sorgsen
ut. På bottnen af båten syntes något hvitt.
En rysning gick genom prestfrun, ty hon
anade att lilla Karin ej mera kom i sin
komssio till kyrkan, utan kom för att aldrig
vända åter. llon var död, lilla Karin. Den
lilla bleka gestalten låg ännu blekare i sin
simpla målade kista, men själen var hos Gud
högt öfver jordens grus. Der är nu lilla
Karin trygg för all den nöd, köld, fattigdom
ocli brist, som härnere hlifvit och blifver så
många lappbarns del. Hon jublar ocli
sjunger der rueil de herrliga englaruu medan
hen-nes lilla, späda kropp hvilar i kyrkogårdens
sköte. Med de öfriga små barnen, som
Herren tagit hem till sig, väntar hon nu att
Jesus skall uppväcka dem och förklara deras
små, späda kroppar. Lyckliga barn!
Uppståndelsens morgon är för dem eu salig
morgon.
Misses bref till Nanny.
Söta Nanny!
Trädgårdsmästarens Janne håller min tass
ocli låter mig skrifva till dig. Jag har
mycket ledsamt efter dig, söta lilla Nanny. Janne
iir ganska snäll ocli gifver mig ibland litet
af sin middag, men annars bryr sig ingen
om mig, sedan du reste till skolan. Niir
jag jamar af hunger, ser köksan förvånad ut.
och säger: seså, är katten hungrig igen? I
går fyldc jag lians kopp till bräddarue? Ack,
snälla Nanny, skulle <ht vara nöjd med att
höra när du kom till middagsbordet; iir
flickan åter hungrig? I går fick hon ju
i|välls-vard. — En dag smög jag sorgsen omkring
och visste inte hvad jag skulle taga mig till.
Slutligen sprang jag npp på sängen i ditt
rum, som nu ser så tomt ut, att jag kunde
ha lust att gråta, om det skulle brukas bland
kattor. Just då jag somnat, kom huspigan
ocli jagade bort mig. Jag förstörde ju det
nystrukna täcket, sade hon. Då gick jag i
barnkammaren ocli kröp i din stora
dockvagga, der du så ofta lullat mig till sömns.
Men då fingo dina småsyskon fatt. på mig,
de refvo och sleto mig, nypte mig i öronen
och gjorde mig så illa, att jag trodde min
svans skulle slitas af mig. Slutligen sprang
jag i garderoben och fann der ett passligt
gömställe i din pappas stora galosch. Jag
sof sött, men när jag vaknade ocli skulle
springa ner i köket för att få litet middag,
var garderobdörren tillåst ocli jag slapp ej
ut. I flera timmar jamade jag rätt ynkligt,
men ingen hörde mig förrän följande
morgon. Skulle du velat vara instängd utan
mat mer än en lialf dag, kära Nanny? Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
