Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen Himmelstjernas resa
till Italien.
(Fru-Is. i VA ii n:o 7.)
Bref frätt Angelika llimmelsljerna till
hetmes Vän flnsaiimrda ftnscublixt
Rom den II Februari 188–.
Älskade Rosatmtnda!
Vi hafva nu varit hur ganska länge och
allt möjligt underligt har händt. Jag vet
icke hvarmed jag skall börja. — Julaftonen
hade vi rysligt tråkigt. Tänk, de hafva
hvar-ken lutfisk, gröt eller julgran i Rom i Mamma
tyckte det var ingen julafton, när hon icke
fick lutfisk. Gossarne voro ledsna öfver att
vi ej hade julgran. Eufrosyne gret öfver att
ingen julbock syntes till. Jag sörjde öfver
att du icke skrifvit ditt vanliga julbref till
mig. Alla voro vi stygga och missnöjda.
Men så hörde vi på qvällen en herrlig
jttl-messa i Peterskyrkan, och den stämde oss
åter tacksamma och glada. Och icke blefvo
vi utan julklappar heller. Gossarne fingos
prätt-bågnr och gummibollar, Eufrosyne en docka,
och jag en brosch af romersk mosaik. Men
sedan Casse på julmorgonen sprättat ihjäl
hotellets katt, och Masse kastat sin boll
genom fönstret till en förnäm signors
sängkammare, miste de både bågar och bollar,
hvaröfver strömmar af tårar götos.
Men det. var nu icke det jag ville berätta,
utan om det underliga, som hände mig.
Som vi skola stanna här fyra månader,
tyckte pappa att jag borde begagna tiden
och taga timmar för en berömd fransk
språklärare. Denne har en dotter, som är
jemn-årig med mig, och vi blefvo snart hek nta
och tycka mycket om hvarann, fastän vi
missförstå hvarandra rysligt ibland. Giulia,
det, uttalas: Dschiulia, har alldeles likadant
liår som flickorna Flallonsköld i skolan. En
dag fingo Giulia och jag fara ensamma ut
till några butiker. Vi passerade ined
omni-busen en lång, mörk passage eller hålviig
mellan två skyhöga luts. Giulia, som är
äldre och erfarnare än jag, rådde mig att
hålla handen kring min portemonnaie i
lcapp-fick m, emedan, sade hon, ficktjufvar bruka
7’assa på att stjäla i dessa mörka gångar.
Jag gjorde så, och du kan tänka dig min
förskräckelse, då jag fann en stor karlhand
i min palt&fickal Jag vågade ej skrika, ty
jag tänkte, att tjufven skulle stiypa tnig i
detsamma: jag bara knep hårdt om hans
hand, och Ivan gjorde intet motstånd. Och
kan du tänka dig, när vagnen kom ut i
dagsljuset igen, märkte jag alt jag i
misstag stoppat min hand i min högra grannes
rockficka. Vi sulto och höllo hvarandras
händer oeh stirrade förundrade på hvarandra.
Och’ det allra märkvärdigaste var. att min
i granne — nu kände jag igen honom, — ja,
du kan ej gissa . . . han var . . . den
dån-ske herrn från Tivoli. Han, som räddade
Casse, och som inte var någon ficktjuf! Jag
kände igen honom och han kände igen mig.
lian skrattade, men jag var förskräckligt flat
och tänkte börja gråta. Då sade han
godmodigt: De mrta ikke vcere Jnrknydt, det
liar jo kun * n lille. Misforstaaelse. Och så
hjelpte han mig ur vagnen, så munter och
Instig, att jag tröstade mig öfver mitt
misstag och hlef glad igen.
Nästa förmiddag sökte den danske herrn
upp oss. Han är student och heter Jens
Glitterup. Pappa talade tyska med honom,
men vi andra svenska, livilket han förstod
lika bra. Sedan dess är han mycket hos
oss, och vi komma bra Sfverens. Det enda
jag liar emot honom är, att lian har så litet
reda på Finland. Men jag har lärt honom
en finsk mening: nita knmta kun/minen,
jonka juurella amin to, — och den upprepar
lmn alltsoinoftnst. Ilan tycker om dess
betydelse lika mycket som jag. — Farväl,
älskade Rosa. skrif snart till din brefhungriga
Angelika.
Familjen Himmelstjerna dröjde tre
måna-ger i Rom. De begapade allt hvad begapas
kunde i sällskap med den danske studenten.
De sleto ut sina rutiga kläder, och malen
åt upp mammas muff. Pappas hörs begynte
magra; mamma tänkte på vårtvätten
tlbr-heinma, Angelika längtade att få delgifva
Rosatnundft sina reseinf ryck, och småt t folket,
tänkte på „kissor“. niössöron och blåsippor.
Det hlef en allmän hemlängtan, och en
vacker dag befann man sig på väg till det kära
hemlandet. Masse såg först Sveaborgs ku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
