Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prenqnaerant^rn^s sida.
Barnets första sorg.
(Etter engelskan.)
»0, kalla min broder äter till mig,
Ej kan ensam jag leka liiir ;
Se sommaru kommer på blomstersky,
Ack, Uvar är min broder kär?”
„I)en vackra fjärilen svingar klar
På solstrålars gyllne väg,
Att. bort den jaga ej hjertn jag liar,
Ack, hvar är min broder, siig!
,. Vih.lt växer blomman ocli i vftr bänk
Vi Blomsterfrön redan sått,
Vår vinstock hänger med riklig skänk,
Hvart, hvart liar inin broder gat.t? “
»lian kan ej höra din löst nu mer,
Till dig han ej komma tär.
Din bror. som log som sommaren ler.
På jorden ej längre går u
»En blommas lif var på jorden linns.
Likt don i förtid han bröts.
Gå ensam, gosse, till lek ocli dans.
Din bror i Guds armar slöts.”
»Orh liar lian loinuat ren blomstren små,
Ocli ropar här tåtängt jag,
Ocli skall lian icke, när åren g A,
Hit ko , ma igen en dag?”
»Nej. På krusad sjö och på lummig stig
Ar jag honom oj mera när.
0 att jag. då min broder lokte med mig.
Mycket mer honom hållit kär!”
Evert
Bläsippan.
(Saga af Viva.)
Det hade åter bli t vit. vår i norden. Från den
klara, molnfria himmelen strålade solen så varin
och blid nod på den ur sin vintersömn
uppvaknade jorden. Föv hennes varma strålar smälte
drifvornn oeli ruuuo i otaliga små bu kar uediör
bergen. 1 skogen doftade det friskt och skönt;
der rådde eu sådan underbar frid. endast
afbru-ten af de små sångfåglarnas qvittor. Men solen
nöjde sig ej med att endast smälta drifvornn
Hon trängde djupt än i jorden, o. b se, efter
några dagar liade hon äfven lyckats väcka upp
vårens förstlingar: de Ijufva vårblommorna. Till
hälften gömd af en onrisbnske vaknade äfven en
liten blåsippa till lif. Hon blickade lÖundrnd ut
i verlden med sinn oskyldiga blå ögon oeli kunilc
rakt ej begripa, att verlden kunde vara så skön.
Solen log vänligt emot henne, nedanför bennos
fötter hoppade muntert en liton bäck, liksom ville
han belsa henne välkommen. Ofvanom henne sjöng
en lärka om vårens skönhet och blåsippnn kände
sig underbart lycklig här i skogens djupa frid.
Så förgingo några dagar ocli blåsippnn’ kunde cj
tänka sig någonting skönare. Men se, dä kom der
en dag en vacker ijäril flygande och slog sig ned
bredvid henne, lian betraktade så medlidsamt
den lilln blomman, att lion till slut helt förundrad
frågade, hvnriör lian gjorde det, »Ack, oin rlu
visste, huru myrket skönt, och praktfullt det
tinnes der ute i verlden-*. sade fjäriln, »skulle du ej
kunde vara så lycklig här, men det vet du
naturligtvis ej, dä du ej knu flyga dit som jag“. Och
förrän blåsippnn lianu säga ett ord, var lian
redan borta igen. Från denna dag var iion alldeles
förändrad. Hon tyckte ej mer. att skogen var så
skön ocli bon blef allt me och mer missnöjd med
sitt, som hon nu tyckte enformiga lif. Hon kuiida
ej låta bli att. tänka på hvad fjäriln sagt, lion
längtade dit ut i verlden och derlör var hon så
olycklig. — En morgon, dft solens stråle äter
värkte upp vår blåsippa, tyckte bon sig höra ett
underligt ljud. Hon visste ej hvad det Var, ty
det liknade hvarken lärkans q vitter, skogens siis
eller bäckens brus Det kom närmare och snart
kunde bläsippan so några gestalter, som närmade
sig. Ack, de höra visst till den sköna verlden dnr
ute, tänkte hon ocli betraktade dem full af
beundran. De kemmo sökande närmare. Blåsippans
hjertn klappade häftigt. Hon försökte att göra sig
bemärkt af dem och böjde sig så mycket hor,
kunde utåt ty en enda önskan uppfyllde i.u
hennes själ, deii liemligen, att de ville komma oc.ll
taga honne med sig. Eu blåsippa! Eu blåsippa!
Ijod det på engåug genom skogen. Hon liade
btif-vit bemärkt och nu blef hon tagen ocli sattes i
en blomportör. Hvad skall det nu bli? tänkte bon,
då kon plötsligt befann sig i ett, rysligt mörker
och hon började känna sig litet hemsk till mods.
Men det räckte ej länge. Barnen som plockat
blomman komino med henne till skolan.
Portören öppnades, blåsippnn blof uttagen ocli iick
vandra llrån don enas hand till den andras. Hvad
den iir vie ker. ropade alla. Blåsippans lijorta
svällde riktigt al stolthet, ocli hon kände sig’som
en drottning. Hon säg sig omkring. Allt var så
nytt och skönt; de stora höga rummen, denna
mängd af menniskor ocli denna beundran, som
egnatios henne. Meu nn blef det tyst i rummet.
Läraren kom in ocli timmen börjades. Bläsippan
hörde, huru do talade om henne, de berättade om
alt lion liade ståndare och pistiller ocli mycket
annat. Hon hade aldrig vetat att hon egdb
någonting sådant. Jag måste vara af stor
betydenhet, tänkte hon. .la, hon var riktigt, lycklig, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
