Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1877 reste Landstlell till Itumäuien,
Serbien, Ungern, Slavonien, Tyrolen, Basel
oeli Paris, saiut året derpå till det stora
Ryssland, dit han medförde två vagnslaster
böcker ocb skrifter. Eu reskamrat samt eu
tolk medföljde ocb böcker utdelades
öfver-allt, till ines t ar ocb allmoge, i fängelser,
liOBpituler oclt kloster. De väckte ett
sådant uppseende, att folket ordentligt
belägrade de resandes rum, för att ej gå miste
om dc dyrbara skrifterna.
Efter (! veckors resa, under hvilken de
fiirdats nära 1,000 mil ocb utdelat 25,000
biblar och andra blicker, återvände dc hem,
för att två är senare företaga den långa
resan till Sibirien, om hvars anledning
Lands-dell sjelf berättar följande:
Då jag 1870 reste omkring Bottniska
viken, landade min ångbåt helt oväntadt för
en dag i en stad på Finlands vestkust. Jag
var angelägen att få besöka sjukhuset
därstädes och höll just på att höra efter en
bust, då en qvinlig passagerare sade mig att
hon hade vänner i staden, hvilka lmn trodde
kunde hjelpa mig. Jag följde med henne,
ocli denna enkla händelse kan sägas ha
varit orsaken till min resa genom Sibirien.
Jag gjorde nemligcn bekantskap med eu
medlem i den familj i hvilken jag infördes,
fröken Alba Uellman, oeli vi fortsatte att
korrespondera längt. efter det jag lemnat
Finland. Hon började med att helt, blygt
fråga mig om jag icke kunde göra något
också för de stackars sibiriska
hunlsHvktin-garne, som långt från hem ocb fosterland
lefva ett lif utan Gud oeli utan tröst. Jag
erkänner, att jag i början ansåg detta vara
den besynnerligaste fråga, som någonsin
gjorts mig och företaget föreföll mig alltför
storartadt, för att jag ens skulle tänka derpå.
Jag var redan öfverhopad af arbete ocli
hade livarken tid eller penningar till ett
sådant företag. Oeh om äfven penningar kunde
anskaffas — hvem skulle resa?
Min finska väninnas förhållanden voro
verkligen rörande. Dil hon var frisk hade bon
användt en stor del af sin tid till att besöka
fångarno, läsa för och tala med dem. Men
nn hindrade en svår hjertsjukdom alla
sådana besök ocb tvingade henne att sofva i
sittande ställning. På 2,OOS nätter, eller
nära 7 år hade hon ieke legat i en säng!
Min ankomst till Finland för att besöka
fängelserna hade väckt minnet af hennes förra
verksamhet, ocb när jag rest, satte hon sig
att skrifva ett bref till mig på engelska.
Ilon hade endast fått några få lektioner i
detta språk, då bon var barn, men då hon
egde ett svenskt-engclskt nytt testamente
oeli ett lexikon gaf bon sig till att med nästan
otrolig Hit ocb uthållighet söka rätt på
uttryck oeli satser, som motsvarade hennes
mening, och sedan skrifva af ileras lydelse
pä engelska. Fastiiu hon icke varit mäktig
språket och gjorde, många fel, voro hennes
bref varma oeli öfvertalande. llon skref t.
ex: „Ni engelsmän ha skickat missionärer
omkring hela verlden, till Kina, Persien,
Palestina, Afrika, Sandwichs öarnc, men till
det, stora, stora Sibirien, der så mycket är
att göra, lm ni ej skickat några missionärer.
Pastor Landsdel], res sjelf till Sibirien 1“
Hvad skulle jag svara på detta? Det
skulle bii varit grymt att säga rent ut livad
jag tänkte. Jag trodde mig (lerföre kunna
kringgå sanningen genom att svara att jag
skulle „tanka på saken1*. Min
korrespondent lät emellertid ieke afskräcka sig, utan
skref ännu ett bref, hvari hon gaf närmare
upplysningar om Sibirien och i mörka färger
skildrade tle inföddes ocli de huitlsförvisades
tröstlösa lif. Andra bref följde på detta,
ocb slutligen begynte jag tänka, att när allt
gick omkring, var förslaget iiudå icke så
outförlmrt, som det först syntes mig. En
frikostig vän, som läst brefven oeli
intresserade sig för företaget, uppmuntrade mig oeli
lofvude mig sin hjelp, ocli då jag just. nu
skulle afträda från eu tjeust, som jag
innehaft i tio lugna, lyckliga år, beslöt jag mig
plötsligt för att våga mig på en sommar i
det asiatiska Rysslands vildmarker.
Jag medtog böcker ocb skrifter på ryska,
lmriatiska, polska, tyska oeh tatariska,
förutom vissa delar af gamla testamentet på
mongoliska för liuriaterne (tle ryska
nomadfolken) ocb pfi hebreiska för judarne.
Vidare bibelspråk oeli gravyrer för sjukhusens
väggar. Allt detta, jemte min egen
packning, fyllde tre stora jenivägsvagnar.
Sålunda utrustad anträdde jag under bön om
Guds välsignelse min långa ocli mödosama
resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
