Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14. ii.i.usti(Euai)
Ack så rysligt roligt, det. var! Generalen
sjöng med lnig röst visan om Rose-Mnrie;
öfversten och fältväbeln gissade gåtor,
gemene inan tuggade pä harsyra och talade,
om sina lidanden under aritinetiktimmarne
— Seså! skrek öfversten plötsligt, —
nu ha vi ställt, vackert till. Vi ha glömt,
pappas bägare vid häcken.
- Alt nej, den iir i schalknytet, -
lugnade generalen.
— Visst inte. Jag drack sist ur den och
gaf den sedan åt Lisa, och nu säger hon
att hon inte lagt in den.
Krigsrådet sammankallades. Det beslöts,
att Fanny och Lisa, de skyldiga, skulle skickas
att återhcmta det förlorade, ocli de öfriga
invänta deras återkomst. Visserligen var
generalen orolig för ångbåten, men å andra
sidan vägde pappas bägare tungt i vågskålen.
Brinnande af nit skyndade Fanny och Lisa
tillhaka. De snafvade öfver tufvor ocli
stenar, (ingo skråmor på klädningarna ocli
skrapor på händerna af tillbnkaslående qvistnr,
och kommo aiultrutua till bäcken Ganska
riktigt. Der låg pappas jngtbiigare helt
makligt i solskenet vid vattenbrynet. Lugnade
begåfvo sig öfversten ocli fältväbeln på
hemvägen, med långsammare steg ocli ifrigt
pratande tungor.
— Nå, liar man sett på maken,
ropade Lisa förvånad, — der går ju
Peltola-Maii och samlar qvastris, och lion är min
moster.
Peltoln-Mari slog ihop händerna af
förvåning att se sin systerdotter ocli en af
Koi-vula-liemis flickor komma springande emot
sig helt hastigt och lustigt. Ilou fick eu
utförlig beskrifning på deu underbara
Imatra-flir len skrattade ocli beskärmade sig öfver
allt det märkvärdiga ungt folk kan liiLtu på,
och bjöd enträget du håda flickorna på kaffe
hem till sig.’
Lisa säg på Fanny och Fanny såg på Lisa.
Lisa ville, oeli Fanny ville, men båda tänkte
på de andra som väutade dem. Nå, det
liade ingen nöd, menade Peltola-mor.
Pojken kunde sp.iinga hort med bud till det
öfriga herrskapet, oeh Fanny oeli Lisa ro
gent öfver viken till ångbåtsbryggan.
Flickorna voro inte svåra att locka och de gingo
förnöjda i deu välmenande, gästfria fällan.
Pojken skickades med bud till generalen och
»A1INTIIININO. 109
Peltola kaftepamian påsnttes. Under tiden
beskådade flickorna värdinnans ocli hennes
döttrars hemväfda kjolar, randiga förkläden,
och tröjor med utsydda lialslinningar. Fanny
afritadc ett af de vackra mönstren ocli
beslöt inom sig att skicka detsamma till Finska
Fornminnesföreningen. Kaffet smakade, så
som kaffe plägar smaka hungriga munnar, ,
ocli Peltola flickorna, som nu glömde sin
blyghet för Fanny, började sjunga visor för
henne. Dä o ve! slog stugans väggklocka
nio surrande slag. Klockail lialf tio
passerade ångbåten från Willmanstrand socknens
ängbåtsbrygga.
Nu tingo flickorna fotter under sig.
Båten sköts ut och Hög som en pil öfver viken,
ocli öfversten och fältväbeln störtade andlösa
ocli pionröda upp på bryggan, just. tlå
ångbåten lade till.
(Forte.)
-x–––––
Om snålhet.
Någon har sagt: »del. finnes ingen seger
så svår, inle herravälde så kosthart, som
segern ocli herraväldet öfver sig sjelf,“ ocli
detta gäller icke blott, stora ting, utan äfven
så små ting, som en öfvervunnen snålhet.
Hvem liar icke som barn känt hur svårt det
är att icke smaka af det som är godt, eller
att äta deraf med måtta? Ilvem kan
beherr-ska sig. när det. gäller smultron, plättar
eller andra rara saker? Man äter deraf tills
inan ej förmår mer, ifall ej fatet dessförinnan
iir tonnit, ofta utan alt tunka att man kanske
bordt spara något åt en liten bror eller syster,
eller åt tjänstefolket, som så sällan får smaka
något af sitt herrskaps läckerheter. Vid
måltiden breder inan tumstjockt smör på
brödet, sockrar på krämen ocli tänker vid
hvarje fat som bjudes omkring: in&tte det
riicka åt mig! Detta är icke blott god aptit,
det är y/npskhvt, och glupska barn äro alls
inga trefliga bordsgäster. Huru svårt skola
de icke hafva att i framtiden försaka en
önskan eller en förhoppning, om de såsom barn
vant sig att gifva efter för sin snålhet. Nej.
ät så mycket du behöfver af god, kraftig mat,
men styr ditt begär efter läckerheter, annars
kommer det att styra dig. Ocli niir du
njuter af något godt, tänk alltid: ha alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
