Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste pappa till nyåret fara till Euare, och
sä fauns det, ingen som kunde spiinna i.
Vår lappska dräng är en 3 alnar lång karl,
men lian var så rädd, att lian ej tordes
komma nära hästen, som Lena-Kaisa skötte. Vi
bråkade vår hjerna lmru vi skulle få »Felix"
ispänd. Mamma tordes ej, Lena-Kaisa var
ännu rädd ocli vi barn kunde ej. Fy livad
det var förtretligt att höra hästen stampa af
otålighet i stallet ocli ej få åka med honom,
livad skulle vi göra, vi voro bjudna till
länsmans på nyårsgröt och tortor. Då fogade
lyckan så, att en litet tapprare lapp än vår
»Aappo" kom till gården, ocli genast
bön-fnllo vi honom om hjelp. Det satt hårdt i,
men han lät sig bevekas. — Han ledde
hästen ur stallet ocli mamma spiinde i. Nu
var det ej annat iin att resa alj och barnen
och barnpigan instufvades i släden. Mamma
körde. Det gick riktigt raskt framåt öfver
Mantojärvi oeh uppför den förskräckliga
backen till vägen, som leder mellan kyrkan ocli
Taua elf. Vi voro så glada alla.
Fulhnå-neu lyste så herrligt öfver de ensliga fjällen,
som skimrade och glittrade i sin grannaste
viuterskrud. — Det var så högtidligt i
naturen pä denna årets sista dag, det kändes
som om Gud varit så nära ocli öfvergjutit
allt med en stråle af sin himmelska glans. —
Afveu vi barn voro fundersamma, och
mamma glömde bort att hon var kusk och såg
bara på liimmelen ocli fjällen. Men snart
skulle hou påminnas om att man ej alldeles
får glömma sitt arbete, om det ock vore huru
vackert. Fimmelstången gick lös, och der
stanuade vi. livad i all verlden skulle vi
göra? En repstump fanns ej och för resten
intet att binda fast med; uiil återstod
ännu till länsmans, ocli det var duktigt kallt.
Mamma tog sitt strumpeband, men det gick
efter 3 nya försök alltid af. Slutligen
hittade eu af gossarne på att binda med
yttersta ändan af tömmarne, som voro af rep
och mycket långa. Karl är karl, om han
också ej vore mer än tumslång. Det gick,
och uu åkte vi utan äfventyr till målet. Om
vistelsen der är ej mycket att berätta annat
äu att vi gjorde skäl för oss med gröten och
tortorna. Meu återfärden liar igen siu lilla
historie.
(Forts.)
Kiirastc Slånthi!
Du uppmanade (lina vänner att skrifva till
(lig emellanåt. oeh X X X iir inte den sista att.
begagna sig (lerafi Kvnka inte pft ögonbrynen Al.
mig, ty dii mistor jag kuraget, oeli pennan
faller ur min solbrända liäfve. Jag är alldeles allena
oeh viluder mig derföre till dig. du naturens fria
barn. Mins du, lmr olla vi sprungit i kapp längs
strnndon der du brukade dansa 0111
sonunarqväl-larnaV Mins du, bur du skmttndo At mig, niir du
satt på ett näckrosblad och åsåg mina första
ynkliga försök i simkonstenV Har du glömt det, så
låter jag likväl inte afskräoku mig deraf, utail
tänker tala om för dig något som jng styft
funderat på i dagarna oeh det är — småfåglarna.
Inte långt från staden finnes en liten by, och
i den, bland alla gårdar den trefligaste, reser sig
en gammal grft byggnad mod bländande hvita
fönsterposter orh eu den friskaste gröna fond.
Gamla ståtliga hängbjörkar, gårdens hedersvakter,
vagga här sina kronor i sommarluften, och många
många fåglar qvittra der sina vackra visor oeli
Hvga högt i deu blå skyn. I den gården
finnes om somrarnn en ohjelplig yrbätta. som
mod katten på armen traskar kring i skog ocli
dal ocli skakar af sig skoldainmet bland
stenrö-sen, enrisbuskar oc.h ärtskidslnnd: den jäntan Ur
jng. Men nu är det. icke alla, som tycka att do
små sängiåglnrna äga rättighet till en gren i
Finlands Iniider.
(Forts.)
— Amy. Don andra of dina rebusar införes i
dag, den törsta var nästan för liitt gissad.
_ — XX X.Sländan tackar dig bjortligt för brefvot,
hvilket I1011 i dag delgifver sina läsare. Det
gläder henne, att du fattar ditt uiajföreningslötte
allvarligare än de Heste ocli verkligen försöker
motarbeta förföljelsen mot. de små fåglarna. Det
iir sländan obegripligt, hur någonsin ett barn knn
njuta al att: pina ocli förstöra små oskyldiga lif,
och hon ville hellre se orsaken dertill i barnens
oförstånd och okunnighet, iin i egentlig elakhet.
Men tyvärr finnas elaka barn, som på trots göra
just det som do veta vara syml orh orätt.
Vid Björkuddens brygga plundrades nyligen
ett svalbo. Ogerningsiniiuuen, två tioars gossar,
crtnppades oeli tingo en allvarsam näpst, hvilken
de ej så snart glömma. Jläst är likväl att söka
tala till deras iörstånd och hjerta. att vädja till
deras ridderlighet, ty bannor äro som krut på
eld.
Sliindan haller al dig ocli tager gerna umot
dina bref Var i risk orh munter, modig och
tålig i din lilla mission! Ilvem vet, kanske du ännu
lär glädjo al dina sma dunimu och elaka
barnungur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
