Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blir blott en munsbit åt livar utaf er,
Sry-sry!
— Då spara vi äpplet åt bofinkens ungar!
Jng Haxar med vingen ocli tackar ocli
sjunger
Iluit-tju, hnit-tju, lmit-tju!
––––––
Från Sländans vingar.
— God dag, Mari!
— God dag, trollslända!
— Jag har något att, tala med dig om i
dag. Men först vill jag se hur frisk och
stark och brun du Idifvit. under sommaren.
Så ja, inte så illal Du hör ej till dem, som
ståta i parasoll och klämma in sina händer
i trånga handskar.
— Nej, slända, hvem skulle stå ut med
detV l)u skall veta, att jag rott ut nät med
pappa oeh stekt mig i solen vid simningen
och gymnastiserat på räck och barr och
gungat oclt sprungit euklek och ridit och ätit
här ocli ....
— Stopp litet, det var för mycket på en
gång! Du har viil också sytt och stickat ocli
lijelpt din mamma med hushållet?
— En sådan skälm du är, som genast
kommer underfund med mina svagheter! Ser
du ej hur jag rodnar? Nej, slända, jag måste
hekänna, att mina fingrar totalt förgätit den
ädla stickningskonsten och att mina nålar
rostat af brist på öfning. Men jag lofvar
att bättra mig.
— Bra, Mari! Jag har just ett, förslag i den
vägen att göra dig och dina vänner. Har
du läst det. bref jag i dag här under mina
vingar från Utsjoki? Nåväl, jag har tänkt,
att de finska flickorna ej skola visa sig
oför-tjenta af det förtroende man har till deras
deltagande hjertan och flitiga fingrar . . .
— Nej visst icke, vi äro alla gerna med.
. . . Ocli derför ville jag föreslå, att du ocli
dina jemnåriga bilda en liten sy- ocli
stick-förening, — der ni förfärdiga behöfiiga plagg
för de små nakna Lappbarnen. Ilvar oeh
en bidrager med cn skärf lill uppköp af
tyger oeli garn; det behöfver ju ej vara
mycket. Och så samlas ni en gång i veckan,
turvis hos livaramlra.
— Det vore präktigt! Men vet du, slända,
före jul tro vi oss icke hinna med särdeles
mycket, ty de få stunder vi ha ledigt, ville
vi gerna använda till julklappar åt, våra
närmaste.
— Det är alldeles naturligt; det liar också
jag tänkt på. Men ni kunna ju hörja efter
jul, om ej förr. Ocli så kunna ni tura om
att läsa högt någon god hok, eller . . . ja,
jag kunde ha ett ännu förträffligare förslag
att göra er.
— För all del, slända, säg det! Jag
förgås af nyfikenhet.
— Jo, Mari, jag tycker att ni, i stället
för att alltid läm högt, skulle tura om att.
berätta något för hvarandra, eller inetl andra
ord hålla ett litet mundtligt föredrag öfver
ett ämne, som intresserar er.
— Jaaa — men . . . det är så svårt!
— Än sedan, om det, iir svårt i början!
Ingen bra Hicka bryr sig om svårigheter.
Oeh nog ha ni näbbar alltid, när det gäller
att prata skräp och sqvallra 0111 ditt och
ilatt. Men ha ni aldrig tänkt pä, hvilken
skön och herrlig sak det vore att ha det
fria ordet i sin makt; att kunna tala till
menniskorna så, att edra ord blcfve
qvar-sittande i deras hjertan för alla tider; att
kunna uttrycka det bästa ni känna och
tänka, så att andra kunna glädjas och
värmas dcraf? Det är cn stor brist hos er,
flickor, att ni inte ha mun, när det
behöf-ves. Med gossar iir det, annorlunda. De
vänjas tidigt både att tänka djupare och tala
friare, och derför ligger vägen till naturens
under och menniskornas hjertan mera öppen
för dem, än för er.
Jag öfvervar nyligen osynlig cn
afslut-ningsfest. i en af våra flickskolor. Högsta
klassen skulle afgå, och läraruc höl lo det
ena afskedstalet. vackrare iin det undra till
flickorna oclt tackade dem för deras flit,
intresse och goda uppförande. Min tunga
kliade. Skall nn icke någon af dem tacka
för så många komplimanger, tänkte jag.
Om någon bör vara tacksam, så iir det de,
som fått lära så mycket. Men nej, ingen
sade ett ord. De bara skrufvadc sig, sågo
rörda och förlägna ut. ocli många greto.
Men ett. enkelt turk kunde ingen få öfver
sina läppar. Det var mer än sjåpigt. Och
sådana Idi ni, <1111 ni aldrig vänja er att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
