Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den smakade flickorna förträffligt, ehuru
de hade litet hjärtklappning af ovana vid
den högtidlige hetjenten och de tunga
silfvcr-afllarne. Deras värd teg, gossen teg,
flie-ormi tego, hetjenten feg. Det var ett tyst
bordssällskap, men engelsmannen smålog och
såg vänligt på flickorna, och flickorna sågo
vänligt på honom tillhaka. Visst liaudterade
Lisa och Anni i sin häpenhet silfvergafflarnc
som om de varit brödspadar, men ingen lät
sig deraf störa.
När måltiden var slut och flickorna knixät
för värden, förde, denne dem till en vacker
rosenbuske af sällsynt slag, bröt sex lika
stora rosor ocli gaf småleende åt livar ocli
en af flickorna en ros. Sedan skakade lian
åter hand med dem alla ocli sände hetjenten
att följa dem genom porten. Snart befunne
de sig utom området för detta förtrollade
slott i skogen, ånyo vandrande pä den
barr-beströdda gångstigen.
Ilvilkct präktigt äfventyr de upplefvat!
Kunde man önska ett bättre? Alldeles som
i sagorna. Månne han var en engelsk lord?
Eller grefve? Alltsamman var så högst
förunderligt ocli märkvärdigt.
Halloh! Ilar var ett torp. Ack, hvilket
vackert, randigt förkläde torpgummau lnule
pä sig. Mitä maksaa?
— Koltue markkaa.
Och uiir Alma helt. hetänksamt menade
att det var för dyrt. heskref gumman hur
de knypplade, insatserna göras, hur tråden
trädes på länga fina pinnar, hvilka hänga
ned liän taket, tätt, tätt, och om man är
riktigt flitig, kan man få eft, knappt q varter
0111 dagen.
Var tre mark tlå för mycket? Nej, det var
det ieke, förstodu flickorna, ocli sä slogo de
sig tillsamman och köpte ett förkläde åt
mamma.
Det smakade inte rätt väl att tassa framåt
i middagssolliettan, och för småflickornas
skull hvilades. ett par timmar, hvarunder
karamellstrutens innehåll tillintetgjordes och
sagor berättades.
Vid solnedgången kom man till fårjstället
vid Siitola. Alt, så vackert! Kumie man
se något vackrare? Solen nedgick sä
blodröd oeh grann öfver det hvita, slcmnmiga
vattnet oeli på motsatta stranden uppgick
månen mellan mörkgröna furor sa hlelc ocli
mild oeh en hlauk, ljus väg af månsken gick
öfver Wuoksens oroligt hvirflande mörkblåa
böljor.
l‘å Siitola gästgifveri skulle nattqvarter
tagas, enligt pappas föreskrift. Matt kunde
väl ej skryta med att hafva varit flinka
fotgängare, ty mellan Harakamdska (eller
Ila-rakka i dagligt tal) ocli Siitola var endast
3 1 f2 verst. Men den sena frukosten (=
miil-dagen). uppehållet i torpet oeh de täta
raste-stundeina hade dragit ut på liden. Inom
sig voro Fanny och Alma flata öfver
dröjsmålet — pappa lnule hcräknat, att desknlle.
hinna fram till Imatrn ännu i cjväll oeh
sedan återvända till Siitola till natten. Men
de tröstade sig med att man nu hade så
mycket, bättre krafter att vandra till
Wallin-koski i morgon.
Siitola låg vackert nere vid strömmen.
Visserligen var gården si och så, svinen
rotade kring trappan och en stark lukt af
to-hak och läder kom i mindre behagliga
(läglar från haiulcishotlcu under lottet. En bred
veranda, ouigifven af trassliga spireahuskar,
ofvanom hvilka man säg ut öfver Wuokscu,
försonade våra vand re iskor med svinen och
tobakslulcteii.
Nå. uu skulle man iita qvällsvanl. livad
skulle man beställa? Fhiskpanukaka,
„pii-rakkaisia", *) smultron oeh mjölk, ägg och
filbunke’? Vid hvilka af dessa läckerheter
skulle valet stanna’( Man hlef ändt,ligen ense
om fkiskpaimkaka oeh iilhunke. Men Fanny,
som skickades såsom deputerad till
värdinnan, kom med tungt hjerta tillhaka. Det
fauus inga filbunkar, och värdinnan lnule ett
sjukt barn, hon hade icke visat lust att hörja
koka så invecklad mat, som Häskpaunkaka,
klockan 10 pä qvälleu. Tiirakkaisia dito
dito, smultron hade äinm ingen plockat i
år, luiusen hade icke värpt, — återstod blott
potatis, smör, hröd oeh mjölk. Lilli som
var eu läckergom och tänkte på
engelsmannens lax och sillvcrgafflar, visade ett låugt
ausigte, men hlef utskämd af de öliiga. Fanny
höll tal vid qvällsvardeu „om den lyckliga
stjenia som lyst öfver deras stig-, meu fick
potatis j vrångstrupen; alla lälo sig väl
smaka.
*i i U slugs kuivl.-ku piroger mcil grvnlylluing,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
