Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prenum e r em ternes, siåak*
Stackars kisse.
En vacker dag .jn» nn kisse såg.
Som var aå muntor nti sin håg
Ocli sprang oeli lekte så gerna.
Dl-sh tiirg var sån’ som din mammas muff.
Ocli ständigt, syntes ilen ut. på liiif
Dil sta kars mössena iirna.
Då kom don också till bäckens strand
O.-li såg dit. ditåt, ett lito’ grand
Oeli länn sin bild nppå vägen.
Don trodde dä ’en kusin det var,
Att boppa dit var don rigtigt snar
Ocb stackars kisse, der låg ’nn!
Alta
En titt i abborriket.
Hannes vnr en munter gosse med brun lugg,
bl A. ögon orli röda kinder. Han var omtvc.kt nf
alla, ty i skolan var han snäll ocli flitig, ocli eljost
alltid glad ocli vänlig. När lian lindo tid. slog
hnn gerna boll, ellor lokte andra lekar med sina
kamrater, men det som ändå mest rondo bonoin
var ntt åka. skridsko. Till sin födelsedag hade han
fått ott- par präktiga amerikanska skridskor af sin
pappn ocli lian gick nn ocli längtade ntt ison skulle
liigga sig, så att hnn kunde fä probern dem. En
vacker uecemberförmiddng kom; lian liomrusando
från skolan.
— Flvar iir pappa? Ar mamma bomma?
— De liafvn båda gått ut.
— Ack sä ledsamt! Alen nog vet jag ntt jag
skulle få gä —sade Hannes ocli tilläde, i det. lian
tog fram sina skridskor: — vill Maja vara snäll
ocb regla dörren, jng går ut ntt skrinna.
— Herro jemino, — skrek Maja och tappade
nystanet, af förskräckelse, — skall lian ut och
skrinna! Isen lndo sig i går och håller i ko så
mycket som en fluga ongäng. lfan låter bara
vackert bli att gå!
— Ali, tiog håller isen, — sade Hnnnes, satte
mössnn på hutviidot ocb marcliorade ut. Gamla
Maja skakade på hnfvndet, tog lipp sitt nystan
ocb fortsatte att stöka.
Men Hunnes skyndade nod till stranden orli
spände i ett nu sina skridskor på. det gr-k då
fortare iln de gamla skridskorna med sina otäcka
remmar. Ack. livad isen vnr god, jomu ocli hal
som ett pnvkottgolf! Några nr Hnnnes Kamrater
bado redan kommit dit, ocb svärmade nu på det,
linln, som myggor i solskenet. Hannes sltnr bågar
ocb skärningar och fröjdades åt sinn skridskor.
Ungefär en verst från stranden lftg on holme, den
var mycket liten, der stod endast en fattig
fiskarkoja. Tänk, om jng skulle kila dit öfver ocb
hemta liein nn qvist, som segertecken, att
visa åt Maja, tänkte Hannes och i detsamma vnr
hnn ett godt stycke pä väg, tv lian var nilstnu
lika qvick i sina handlingar, som i sina tankar.
Mon fil längre lian kom, desto svagare blef isen,
tills don slutligen tycktes gunga i små vågor
under honom. Det klack titt i Hnnnes, mon hnn
vågado icke vända om, ty då skulle isen hafva
brustit. — Bära eller bryta! — tiinkte lian oeh
skrnnn med god fart vidare.
— Hannos. Hannes, — ropade plötsligt lians
kamrater. Ofrivilligt ryckte nan till, isen brast och
hnn sjönk ned i det kalla, djupa vattnet. Han
ropade nf alla krafter på hjelp, mon lians
kamrater voro för långt, borta ocb knnde icke hjälpa
honom. Hnn försökte arbeta sig upp på isen,
men den brast beständigt under hans nämler ocli
do tunga skridskorna drogo honom nedåt. Dot
svnrtimdo for lians ögon, men ansträngande sig
till det yttersta höll lian sig uppe. Fiskaren på
hohnon, som lyckligtvis vnr hommu, lmde hört
hmis rop ocb skyndade nn ned pä isen ined ett
rep. Hnn kastade ena ändan åt Hunnes ocb liöll
sjelf i den andra. Med ropots tillhjelp lyckades
(let nu Hannes ntt krnfla sig upp på isen och
fiskaren bar lionoin hom till sm koja. Der blef
han vännd ocli gniden ocb sedan lagd i liskarens
stora säng. Men bom knnde I1n.11 icke komma,
förrän om ett par dagar, niir isen hlifvit nog stark,
liade fiskaren sagt, orli llnmies ångrade nu bittert
att lian icke lydt Maja och hlifvit hemma.
1 Hnnnes’ hem var emellertid förskräckelsen
stor. Maja lindo sagt, att han gått för att skrinna
ocli iians kamrater liade berättat, att lian fallit, i
ocli ntt tis aren dragit upp honom. Vidaro hade
man icke fått veta, ty man kmido icke få något
bud till holmen af samma orsak som Hannes icke
kunde komma boin. Glädjen blef dorföro stor, niir
fiskaren på tredje dagen liomtado honom honi.
Hannes’ far belönade rikligt öskaren. Hnnnes
liade vill ingen segerqvist ntt gifva Maja, men
lian gaf lienno i stället löftet, ntt aldrig mera
pröf-vn isen, förrän lian med säkerhet visste att den
höll
Kunde icke alla gossar göra samma löfte som
Hannes, då skulle de bespara sina föräldrar
mycken oro? Att hafva mod ocli sinnesnärvaro niir
det boböfs, iir visat bra, men ntt, af duradristighet
våga sitt lif, det iir synd och medför ingen iira.
ffilven dorföro livarnndra ilet löftet, ocli jag är
viss att Finland ändå skall halva likn raska
ynglingar och likn modiga män, om de också
underlåtit att vintertid göra „en titt i at>borriket.“
Hannn.
5^rcf under Vingen.
rieäborg den 22 Nov. 1885.
Kiira lilla Sliindn!
Vet Du, kiira Slända, nu iir det full vinter bär i
Udinrg ocb nlln skolbarn ron sig med att skrinna,
snöbolhis ocli bygga snöfiiatningor och äro glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
