Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjordes af en krokig, djup oeli sinal
hål-väg oeh på begge sidor sutto rysliga
sten-vidundor, hvilka sträckte sina klor och fingrar
efter Kitte-Katte.
Han kom nu ihåg biets ord och vandrade
tappert vidare. Oupphörligt snafvadc lian
på den branta stigen, men han steg alltid
hurtigt upp och lydde troget biets råd att
icke se sig tillhaka. Ämltigen blef vägen
bredare och bredare, det väckte ej länge
innan han till sin stora glädje befann sig i
säkerhet på en vacker, blomsterbeströdd äng.
Blommorna doftade oeli vinkade, 011 källa
sorlade inbjudande emot honom, men
Kitte-Katte skakade på hufvudet ncli gick vidare.
Sent på qvnllcn kom han till ett högt, berg,
på livars topp stod ett slott, bygdt af rödt
glas. med fyra drakar vaktande vid hvarje
port. Det, var kung Jubas palats. Vid
bergets fot stodo två jättestora, kolsvarta
riddare, hvilka med thordönsstämma ropade till
Kitte-Katte: „halt!“
— Jag kommer för att befria prinsessan
Alantba, — sade Kitte-Katte modigt.
De fvå jättestora riddarne kiknade af
skratt.
När de ändtligen kunde tala, ropade de:
— vet tlu inte, lille parfvel, att ingen får
inträda i slottet, innan han lyftat
trollsvär-det?
De förde Kitte-Katte till en bergshåla,
der ett gyllene svärd glittrade i en
juvelprydd sliila. Tå svärdfästet stod „Seger
eller Död".
— Nå, — sade riddarne hånande, drag
ut svärdet, lille man! För dig blir det en
lätt sak.
Iiitte-Katte räckte darrande fram sin hand.
Då kom lian plötsligt ihåg grodans ord:
när du får svärdet i din hand, sä häll
det! Ilan ryckte hastigt ut svärdet ur
slidan, och sc, det gick! Men, 0 fasa,
Kitte-Katte tyckte att hans händer domnade hort
af tyngden. Då upprepade lian sakta orden:
häll det! Och då blef svärdet lätt i hans
händer. I detsamma föllo de hegge riddarne
på sina lnian och bådo 0111 nåd, men
ICitte-lvatte brydde sig ieke 0111 dem, utan
störtade till palatset. Kung Juha och allt hans
folk flydde undan det undergörande svärdet
i Kitte-Kattes liand, meu sjelf sprang lian
till prinsessan Alautka, som stel och hlek
satt i ett, tomrum oeh spann guldtråd på
slända. Kitte-Katte tog henne på sina
armar och har henne ut till drakvugnen, som
hlifvit förvandlad till en guldvagn, förespänd
med livita svanor. Just då de höjde sig upp
i luften med Kitte-Katte oeli prinsessan,
hördes ett stort brak och kung Jubas
palats försvann i rök och eld. Der det röda
glasslottet stått, sorlar nu en klar
bergskälla, omgifven af lummiga träd.
Men Kitte-Katte förde hem prinsessan
Alantlia och det blef stor glädje hos kung
Bong-Bong och drottning Mirola. Alla
gossar och flickor fiugo vara med på stort
kalas i slottet, och Kitte-Katte hlef prinsessans
lekkamrat och delade riket med henne.
Prenumeranternas sid!aJt
Morgonstund har guld i mund.
Ett blnnd de första ordspråk, äldre porsoner
inplanta hos små barn, iir onekligen ofvanstftende.
Mon barn linna tyvärr stiflan bobag i ordspråk.
De äro sft besvärliga, de inneh&lla en osminkad,
träffande sanning, som, sft att siiga, slår hulvndot
på spiken ; kort meu kärnfullt.
Detta ordsprAk: morgonstund bar guld i mund,
drar på siilt. oeli vis i bärand mot lätjan. Lätjon,
denna ungdomens skötesynd, som i vissa fall
synes så oförarglig oeli oskadlig, men doek griper
omkring sig pft ett omärkligt men förfärande sätt.
Jag iir iinnn nftgot grön i .Jifvets strid’1 ooh
saknar egen orfnronliet, men jag har läst att man,
genom att börja med lätja, kan slnta med last
och brott. Pft lätjan kan sftledes iUveu tillämpas
uppsatsen 0111 ..gnistan och elden". Den enda
er-fnronhet, jag hittills haft af lätjan Ur ett dftligt
betyg oeli on aggando kiinsla af ouppiylld pligt.
Oeli pft ett dftligt betyg kan just förbiseendet af
ofvanstftende ordsprftk betydligt, inverka.
Om vintern, när det Ur mörkt oeli kolet,
kännes dot, verkligen litet svftrt, att leinua sin sköna,
varma siing och frestelsen att ftterviinda dit är
emellanåt oemotståndlig. Mon när man väl
kommit, sig i farten gftr det nog bra och man kiinner
sig sft hurtig och glad, att man rakt, hade lust att
gymnastisera litet pft morgonqviaten.
Fru Andersson-Moijerhjelm sade, när hon talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
