Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
NVA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 2
— Tändsticka! — ropade ljuset häftigt.
Hör, hur man förolämpar mig! Jag är
ett Stearinljus, och har ingenting att skaffa
med tändstickorna. Och hvad det beträffar,
att din tid nu är kommen, så kom i håg
att verlden och uppfinningarna icke stå stilla.
Jag är icke den enda, som fått lof att lida,
att min familj blir skjuten åt sidan och nya
träda i stället. Det kan härnäst bli din
tur.
— Ja, det är sant, — instämde en
petroleumlampa. som stod pä ett hörnbord.
Jag har hört talas om ett nytt slags ljus,
som lyser bättre och starkare än gasen, och
jag tror att du snart måste vika undan för
det, liksom ljuset måste gifva rum åt mig,
och jag blef tvungen att stiga tillbaka för
dig.
— Du menar det elektriska ljuset, sade
gasen och såg snopen ut. — Åh, jag är visst
icke rädd för det skräpet!
— Så? anmärkte ljuset försmädligt. —
Jag tycker du plötsligt begynte se så matt
och gul ut.
— Hvarför kunna vi icke vara nöjda, hvar
och en med sin lott? — sade en präktig
kandelaber, innan gasen hann svara. — Man
trodde, att ljusen icke mer skulle användas
då lamporna kommo i bruk. men man
begagnar oss ändå rätt mycket också nu, och
aldrig komma vi bättre till pass, än på fina
bjudniugar och baler.
— Och då droppa ni stearin på
balkliid-ningarna och frackarne, — hånade gasen.
— Vi sprida åtminstone ingen elak lukt,
som du, — invände ljuset, — och ingen
springer sin väg från oss för att vi
medföra en obehaglig hetta.
— Jag mins den tid, — sade oljelampan
mildt, — då jag användes i städerna utom
och inom hus. Men när jag blef
tillbakasatt för gasen, tänkte jag: — jag har
arbetat min tid, och kanske kan jag äfven
framdeles ännu göra nytta, — Och så har det
varit. I alla fattiga hem är jag en kär
hvardagsgäst, många rika föredraga mig
framför ljus och gas, och när det är
illu-mination, hänger man ut mig öfver allt i
trädgårdar, parker och promenader, der jag
får se hela ståten.
— Kanske jag nu kan få tala om mina
förtjenster, — inföll gasen stolt. — Ni
glömma att jag är och har varit till långt
större nytta än någon af er. Fattigt folk
kunna tillreda sin mat, värma sitt rum. koka
vatten till tvätt och skurning vid en enda
gaslåga; menniskorna kunna bestämma min
kraft och mina beståndsdelar, de kunna
hålla mig fångeu i en liten svag låga om
natten i sitt sofrum eller skrufva upp mig
till en strålande, praktfull sol i bal- eller
konsertsalen. Jag är en nykomling i bredd
med er, men hvilken af er kan göra efter
hvad jag gör?
Jag kan och vill! — ropade ljuset och
sträckte ut sig i en lång, tunn låga. som
nådde skrufven på gasarmen.
— Ni missförstå mig, — sade gasen, som
blef rädd att hennes maskineri skulle råka i
olag af hettan. — Jag menade intet ondt,
jag skämtar blott.
— Tag tillbaka dina ord! — ropade
ljuset.
— Jag vill icke, — sade gasen.
— Jag skall lära dig, att högmod går
före fall, — skrek ljuset och sträckte ännu
mer på sig. Gaslågan fladdrade och fräste,
och lampan, kandelabern, böckerna och
möblerna väntade med späuniug hur striden
skulle sluta. Då ljöd en röst ur den
half-öppna tändsticksasken: — era enfaldiga,
högmodiga krabater, hvad skulle ni taga er
till utan oss? Eller rättare, hvad skulle vi
vara utan hvarandra? Ni tyckas hafva glömt,
att hvar och en af oss har sin plats och
sitt arbete, och om vi alla göra hvad vi
skola göra, behöfves ingen strid, utan vi
skola vara nyttiga och belåtna allesamman.
Lampan, ljuset och gasen begynte skratta
och tändstickorna ramlade ur sin ask med
ett sådant buller, att gossen vaknade. Han
rusade upp, gnuggade sig i ögonen och
utbrast : åhå, jag tror att jag" sof «n blund!
Pl vad månne klockan vara?
Dörren ryktes upp och en skolgosse med
rensel på ryggen inträdde i rummet.
— Ja, du är mig en vacker pojke, —
ropade han. - Klockau är nio, solen
skiner dig rakt i ansigtet, och ändå har du
bådo gasen och ljuset brinnande. Det var
fasligt att vara så blind.
— Jag tror att jag somnade på nytt, —
ursäktade sig kamrateu flat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
