Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
NVA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 2
räckt henne, och mottaga henne sedan ånyo
ur den besökandes händer. En gång gingo
två elefanter med sina förare till en brunn.
Den mindre af dem hade ett ämbare,
hvarmed ban skulle upphemta vatten ur
brunnen, men den större hade icke något karl. Han
passade derför på tillfallet och ryckte
äm-barct af sin mindre kamrat. De begge
djuren trätte nu en stund om kärlet, men
plötsligt drog den mindre elefanten sig tillbaka
och tycktes lemna sin motståndare som
segrare på platsen. Denne lunkade stolt
vidare med ämbaret, men plötsligt framrusade
den andra elefanten åter och gaf sin
kamrat bakifrån en så häftig stöt, att ban
hufvudstupa föll i brunnen. Lyckligtvis hade
förarne till hands linor, hvilka de nedsänkte
i brunnen, och med dessas tillhjelp klättrade
den öfvervunne elefanten upp ur sitt våta
fängelse, troligen ganska flat öfver deu
minnesbeta han hade fått.
I Indien, på Ceylon och andra orter
begagnar man elefanter till att släpa stock,
af hvilka många väga ända till 200 lispund.
Föraren sitter på djurets rygg, ofta till och
med rökande sin pipa, och utpekar blott
hvilken stock han vill hafva lyftad. Detta
gör ban förmedels ord eller och genom
rörelser med sin långa käpp eller genom att
trycka sin fot mot djurets öra. Elefanten
upplyfter stocken och bär deu med tillhjelp
af snabeln på sina betar till den anvisade
platsen. De kunna inöfvas till så stor
skicklighet i detta arbete, att de fortfara dermed
fyra timmar utan afbrott, släpande stock
efter stock, och radande dem på hvarandra
i en hög. När denna nått en sådan höjd,
att de icke längre orka upplyfta stockarne,
äro de inlärda att. ställa tvenne stockar i
sluttande ställning framför stockhögen, och
nppför dessa två rulla de sedan försigtigt de
öfriga, tills de uppnå toppen.
Nyligen har en elefant, Jumbo, rest kring
Europa med sin förare och vunnit mycken
ryktbarhet. Före hans tid fans en annan
elefant, Chuny, som äfven utmärkte sig för
stor styrka, klokhet och godsinthet. År 1810
skulle Chuny uppträda i en teaterpjes ocb
krossa en bro. Men då han hemtades till
theatern och skulle repetera, vägrade han
att beträda den sirligt uppförda svaga
thea-terbron och stod stockstilla, ehuru hans
förare piskade honom obarmhertigt. En af
theaterns egare, lierr Young, inträdde i
detta ögonblick, och då ban såg djurets
motvilja, befaldc ban föraren att genast
upphöra med piskslagen Denne lydde honom
icke ögonblickligen, hvarför herr Young i
| vredesmod ryckte honom ned från elefantens
rygg. Dennes egare, kapten Hay, kom nu
upp på scenen för att fråga hvad som händt,
Innan någon hann svara, tassade stackars
1 Chuny fram till sin herre, fattade med
sna-[ hein hans hand, lade henne på de af
pisk-’ slagen blödande ställena och såg bönfallande
och sorgset på honom. Detta rörde djupt
I alla närvarande, och en af dem hvilka först
ropat att djuret borde piskas, skyndade nu
ut och åt ’rvände med några skorpor, hvilka
han räckte åt Chuny. Denne tog emot dem,
kastade dem på marken och trampade på
dem, Men då herr Young strax derpå gaf
honom bröd, åt han upp hvarje smula och
lindade sedan vänligt snabeln omkring herr
Young, liksom för att visa sin tacksamhet.
Ehuru elefanterne kunna inläras att
arbeta flitigt, tycka de egentligen mycket om att
latas och hvila sig, och så snart de slntat
sitt arbete, uppsöka de gerna en lugn plats
der de få sträcka ut sig ocb helt makligt,
sköta sin beqvämlighet. De älska skuggrika
platser och veta äfven att förskaffa sig skydd
mot. solen. En mycket vann dag sågs en
tam elefant i New-York taga ett fång
nyss-slaget hö med snabeln och lägga det på sin
rygg. Han fortfor dermed tills ban belt
och hållet hade betäckt sig med hö och
sålunda stod fullkomligt skyddad mot
solhettan.
Elefanten begagnas äfven vid tigerjagt och
i krig att bära soldater på sin rygg. Han
sträcker då ut sin ena fot, hvilken den
uppstigande begagnar som trappsteg för att
komma upp på djurets rygg. Godsinta och
läraktiga när de tämjas, kunna elefanterne
vara fruktansvärda om de blifva uppretade.
Några män voro ute på elefantjagt och en
af dem sårade lätt en ung elefant. Djuret
rusade på honom och ban måste taga sin
tillflykt till ett träd bland hvars lummiga
grenar han gömde sig. Elefanten sprang
rundt omkring trädet, och sträckte sökande
snabeln liit och dit bland grenarne. Sedan
lindade ban sin snabel omkring stammen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
