Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
NYA THOLLSLÅNDAN.
N:o 2
förmiddagen, då mycket främmande anlände,
satt han helt tvst. och stilla och såg ut som
allvaret sjelf; men senare på dagen, återfick
han sitt glada, bullersamma lynne
fullkomligt och skröt af hjertans grund, att han
var en duktig karl, och att han som
ingenting skulle döda fem vargar, samt taga
lifvet af alla baschihozuks i verlden.
Samma år var det nemligen krig mellan
ryssarne och turkarne, och 1’alten hade ofta
hört sina föräldrar tala derom, lian hade
äfven derigenom lifvats för krigiska idrotter
och kände till namnet både turkar och
baschihozuks.
Ganska Hat blef ban likväl, då lians pappa,
som en stund hört på hans prat, sade:
„l)en som skryter om sig sjelf, den är en
riktig baschihozuks". „Och den som icke
aktar sina nya kläder och är snäll, är det
äfven", sade mamma. „Kom ihåg, 1’alten
min, att det vankas straff, om dina nya
byxor, som du iir så stoll öfver, blifva
fläckiga och förderfvade."
1’alten lofvade heligt att lyda, men
glömde snart sitt löfte och skyndade ut på
gården.
Det var en vacker sommarafton. Borta i
rågåkern ropade kornknarren sitt kr-r-r,
kr-r-r-r, och bien brummade, medan de flögo
från blomma till blomma.
1’alten blef belt allvarsam. .,Dot låter
som krigsmusik," tänkte han, och så tog
han en käpp i handen och började föra krig
mot alla nässlor ocli kardborrar, som
kommo i bana väg. I sin ifver lemnade 1’alten
snart gården och styrde kosan till hästbagen,
dit han icke hade lof att gå allena. Det
hade regnat qvällen förut och marken var
ännu slipprig på sina ställen. Derför var
det icke heller underligt, om 1’alten snart
låg illa tilltygad i en vattenputt. Ilan blef
belt röd i ansigtet „Mina nva tössor! Hva’
ska’ mamma sä’ja?" gälde den första och
den andra sucken.
.Men en sådan klagan anstod icke en
duktig karl. Dertill fick ban i samma
ögonblick syn på en bel mängd höga, ståtliga
tistlar, deruppe på bergsluttningen. Med
sina röda mössor liknade de ju fullkomligt
ett regemente b.ischibozuks! Det var icke tid
till långa funderingar. Snart var 1’alten
uppe på berget, och flere af fienderna lågo
redan hufvudlösa, då en sten under hans fot
gaf efter, och ban trillade ned bland nässlor
och törnen.
Der låg nu den stolte krigaren i ett
bedröfligt skick och skrek af alla krafter, tills
Maja, som kom med korna från skogen,
drog upp honom och förde honom till
hemmet.
Mamma blef först mycket skrämd, men då
hon fick höra af Maja, huru det förhöll sig,
lugnade hon sig och klädde af 1’alten hans
nya kläder, hvilka voro sönderrifna och
fläckade. Denna gång slapp dock 1’alten
alla bannor, emedan hans mamma tyckte,
att ban redan blifvit tillräckligt straffad.
Han fortfor likväl länge att gråta, ty de
stygga nässlorna hade brännt honom
duktigt, men då lians mamma lagt honom i hans
lilia säng, baddat hans annar och kinder
med vatten, och blåst på dem, slutade han
att gråta, så att ban kunde bedja om
förlåtelse och läsa sina aftonböner.
Men en stund derefter, då mamma änun
en gång gick att se efter sin lilla palt och
stoppa täcket omkring honom, hörde hon
honom snyfta i sömnen: „Söta Jesus, låt
1’alten bli en bra snäll och lydig gosse "
Och nu är historien om lilla Fälten slut.
Ännu Vøre det mycket att berätta om
honom, men det får vara nog för denna gång.
Många sådana små paltar söm ban fins det
nog i verlden. Gud signe dem alla och låte
dem växa upp till sina föräldrars glädje och
sitt fäderneslands stolthet.
Sländans nyheter.
— Skolorna ha haft fastlagslof, somliga
bela fyra dagar. Dem ha barnen begagnat
till utfärder „i det hvita", der isen gnistrat,
bjellran klingat och rosenröda aftonskyar
gifvit snöfälten en svag rodnad. Skidor och
skridskor ha varit i farten, att icke tala om
kälkarne, som haft sträng tjenstgöring.
Gossarne blifva allt skickligare på skidor, och
flickorna gifva dem icke mycket efter.
Sländan såg en dag två fruutimmersskolister och
en käck lyceist täfla i backåkning på
skidor. Backen var brant, med små sqvättar
här och der. och en och annan kullerbytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
