- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Andra Årgången 1886 /
50

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

NYA TUOLL8I.ÅNDAN.

N:o 7

Nog liar jag hundra hackar,
Om han har hundra slott.
Men liau har ej så (]vicker häst,
Min Folie springer ändå bäst,
Fast han — birnbam, biinbuiiibclegieu,
Fast ban iir utan ben.

Si, när jag får en riktig

Mustas att bita på,

Så blir jag värnepligtig

Och general, får gå,

Och sen student för a, b, x

Och sen isvosik numro sex,

Så får — birnbam, bimbum, bimbcm,

Så får jag köra hem.

Men nu är jag rädisa,

Nu är jag Pikkulin.

.lag tycker att min visa

Förtjent en apelsin.

Jag är så hungrig, mamma du!

Så bred åt diu rädisa nu

En duk — birnbam, bimbiunbelibäs,

Eu duktig smöregås!

Z. T.



En furstlig tigerjagt.

(Forts, från tr.o G.i

l /

% i färdades sålunda framåt iner än två
mil. Elefanternes stampande, buskarnes och
trädgrenarnes rasslande när de skötos åt
sidan af dessa jättar, aponias och fåglarnas
skrik, qvinnornas prat och jägarnes rop
utgjorde en musik, i mitt tycke litet passande
för afsigten med vår färd. Den borde ju
skrämma tigern lika mycket som
klappa-renes larm. Detta insåg också radschan och
lät trossen stanna, under det liau sjelf med
elefanterne och de bäst beväpnade jägarne
trängde vidare framåt. Vi kommo snart i
närheten af den by, som liade lidit så
mycket genom tigern, och skogen glesnade mer
och mer. Fält, åkrar och ängar begynte
skymta fram och ^dschunglerna", den tata
småskogen i närheten af floden, sträckte sig
in mellan allt detta. Vi herde nu tydligt
på afstånd klappareues larmande, då de med

sina störar slogo mot trädgrenarne och
skreko med full hals. Då och då kände vi
också lukten af brändt Rif, ett tecken att
facklorna gjort tjenst Elefanterna tycktes
nog förstå hvad allt detta betydde, de blefvo
allt lifligare och sågo spändt omkring sig med
sina små skarpa ögon.

Nu vidrörde tjenaren bakom oss min arm,
i jag vände mig om och såg att lians
jägar-ansigte uttryckte stark spänning. —
Påfåg-larne skrika, — hviskade han på sin dåliga
engelska, — tigern kan icke vara långt
borta. — Jag hörde nu skriket från dessa
rädda fåglar, hvilket alltid gifver tillkänna
att en tiger är i närheten. Framför
elefanternas fötter flydde en hop mindre djur,
som blifvit uppskrämda af bullret och nu
möttes af jagtsällskapets långa rad.
Vildsvin, hjortar och allt det villebråd, som har
sitt tillhåll i den bengaliska småskogen,
sprungo fram och tillbaka om hvarandra,
och många blefvo nedstuckna af jägarnes
spjut. Intet skott fälldes. Det gick allt
vidare och vidare framåt, och medan de
väldiga elefanterna bröto sig väg, här och
der utstötande ett läte till tecken att de
hade vädrat tigern, begynte jagtens spänning
bemäktiga sig äfveu oss. Jag lade märke
till, att lordens ausigte var blekt och att
hans pupiller vidgade sig medan ban med
geväret i handen spejade rundt omkring.
Mitt eget hjerta slog hörbart mot refbenen.
Hvarje ögonblick trodde jag mig få se
djuret rusa fraui ur småskogen, genom hvilken
vi färdades, och denna väntan, som ständigt
gäckades och ständigt åter förnyades, satte
mig i ett tillstånd af feberaktig oro.

Plötsligt hördes framför oss larm och
skrik, flera skott aflossades och medan jag
sökte ett mål för min kula, såg jag en
väldig stor katt rusa i väg som eu pil rakt
fram mot radschans elefant. Det var tigern!
Jag ville skjuta, men vågade icke, tv det
fruktansvärda djuret hade med ett språng,
som om det flugit, hemskt rytande klängt
sig upp på snabeln af radschans elefant,
och jag kunde icke gifva eld utan att träffa
radschan sjelf eller lians favoritdjur. Der
uppstod eu obeskriflig förvirring. Elefanten,
som var träfläd af de skarpa klorua och
sårad på sitt ömtåligaste ställe, tjöt och
slog förtviflad med snabeln för att skaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1886/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free