Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 7 U.LUSTHEUAD HAHNTIHNINO. 55
P ren um eran te rn es s i da.
De Lre julträden.
(Af Ottilia Wildennuth.|
Öfversättning af . i . . «.
(Forte.)
in.
Den fattige Jakobs skänker.
Edmund kom myckot väl i håg att Iinn engåntr
förut varit i detta samma rum. här bodde den
starkars Lena, modrens tvätterska; äfven gossen
hvilken blek och aftiird satt på sitt läger hade
ban redan förut sett. Han brukade förr då
modren tvättade i hemmet då och då komma med en
liten kruka för att hemföra af den qvarblifna
maten. En blek, sjuklig gosse hade han redan da
varit, men dock en välkommen lokkamrat för den
muntre Edmund, ban var en iiftig gosse ocli
kunde hitta på roliga lekar. På nära ett, år hade
Edmund icke mera sett honom, lian hade hört
att han var sjuk. modren hade mfinga gånger
skickat mat till honom, men andra gladare
kamrater hade utplånat miuuot al den bleke gossen
ur hans minne.
Der satt den lille Jakob, aftiird nästan till ett.
benrangel, han tycktes just hafva uppvaknat från
sömnen och blickade med glädjestrålande ansigte
på ett litet, litet träd med tre smft ljus. hvilket
modern hade ställt ftt honom på hans bädd.
Granen stod i en liten klumpigt gjord trädgård af trä,
deruti lågo tre rödkindnde äplen, en pepparkaka
och ön liten bok, en sådan som till de fattigas
bästa säljas tor några penni.
,41 nr vackert, ack gode Gud bur vackert!" sade
ban oupphörligt och betraktade med glänsande
ögon sina gåfvor, och modren såg hans glädje
lycksalig öfver att bon så hade kunnat glädja sin
sjnke älskling, ocli (rågade allt emellanåt: ,,tycker
du om det, Jakob lilla, gläder det dig V"
„Men nu skola vi äfven bedja en julbön", sade
den lille sjuke, knäppte ihop sina’ händer, och
uppläste sången: „Lofvad vare du Jesu Christi"
Huru hjertligt sade ban icke orden:
„Här i verlden var ban fattig och arm.
Sig månde ban öfver oss förbarma.
Och gör oss i himmelen rik.
Och sina helga englar lik."
Moder och son voro sà fördjupade i sin
julglädje att de alls icke bemärkte de inträdande vid
dörren. Fadren ville icke störa deras »tilia
högtid och aflägsnade sig med Edmund lika sakta
som de hade kommit.
IV.
Edmnnds öfvervägande.
På hemvägen var Edmund mycket tyst och
eftertänksam; derhemma föll hän modren om
halsen, kysste henne ocli sade: Jag tackar dig,
I mill älskade mamma, dig och Jesusbarnet!
Senare när den lilla familjen satt riktigt
hem-I trefligt tillsammans vid det varma théet, sände
Edmund åter rätt förnöjda blickar på sinn saker,
ban hade nästan glömt grefvens präktiga gåfvor,
dock tycktes ännu många tankar sysselsätta
honom. „Fader", började lian slutligen. „fins del
barn soin IS ännu mindre iin stackars Jakob? —
„Ja väl/’ svarade denne, ,,det finnes föräldrar,
hvilka äro så fattiga, att de ej ens kunna bereda
sina barn en så liten glädje, det linnes andra
hvilka genom fattigdom blifvit sä hårda och
kalla, att de icke ens tänka på att glädja sina
egna med det allra minsta."
„Men fader, om Jesusbarnet kommer från
himmelen, hvarföre kommer han då blott till rika barn?
.^Jesusbarnet, iir den älskade Frälsaren, hvilken
engång har kommit, från himlen, såsom den
högsta julgålVan lör bela verlden, och på det barnen
äfven skulle lära sig tänka derpå har Gud
nedlagt i föräldrarnes hjertan kärleken, med denna
bereda de under ilen glada högtiden glädje, åt
sina barn."
„Men de fattiga barnen, älskar Gud icke dem
så mycket, att han sänder dem någon glädje?" —
..Den allra skönaste julgåfvan, såväl lör barn som
fullvuxna, är att lärft sig ratt glädjas öfver
frälsaren. och denna glädje sänder Gud olta lill det
fattigaste hein. livar tror du att det i dag varit
större julfröjd, hos den rike grefven eller den
fattige, sjuke Jakob V"
„Jag tror nog hos Jakob," sade Edmund
efter en stunds eftertänkande. Men nftr han
gick lill sångs sodan hftn tagit afsked af
sina saker uppdöko åt,nr härligheterna uti
grefvens rum. för honom, ilå lian dertill tänkte sig
den lille Oskars murriga, förtretade uppsyn och
deremot don stackars sjukes fridfulla anlete, så
visste ban åter oj hvad han skulle föredraga.
Med sin julbön på läpparna insomnade han doi k
slntligeu. (Forts. 1
Bref under Vingen.
J. S. L. A—g. Den insända berättelsen kan,
såsom olämplig för barn, icke införas. Sådana
fragmentariska skildringar af ett förspildt. lif
kunna ej fattas af barn eller väcka deras
medkänsla.
.,t,’ster i ödemarken". Stor fack för din vänliga,
välkomna gåfva till Lappbarnen! Hvilken glädje
de ordentliga små skjortorna oeh de varma
ullstrumporna skola väcka hos dessa små, som
aldrig egt sådana lyxartiklar!
rootU. Vill du angifva förf. till den sända
vers-gåtan. så skall den framdeles införas. Sländan
inför ogerna stycken af icke namngifna fört.
Tack emellertid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
