Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nio 15
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
77
ett ram, der en fintklädd ung herre
förvånad kon» dera till mötes. Kyparen
förklarade saken och Masse räckte snyftande fram
sin hand, under det Kasse undrade öfver
att gubben Bäck såg så fin ut och var så
ung.
— Men — inen — utbrast herrn
förbryllad.
— Herr doktorns rykte har föregått er,
— sade kyparen bugande.
Herrn skakade förvånad på hufvudet och
borttog med en godmodig axelryckning den
blodiga näsduken kring Masses hand. — Åh,
min stakkels Dreng! — utbrast ban
medlidsamt.
Kasse studsade, llan betraktade noga den
fremmande och ropade under en hög rodnad:
— svåger Jens!
— Svåger Jens! — mumlade Masse, som
af idel häpnad glömde smärtan och gråten.
— Hvad befalls? — sporde herrn
förvånad på danska.
— Ni är ju svåger Jens? - sade Kasse
frimodigt, klef fram och sträckte ut sin tass.
— Jag skulle helsa så mycket från pappa
och mamma, att ni nog få egna hästar till
Saviniemi.
— Hvad är det gossen pratar?— frågade
den fremmande förbluffad. Kyparen ryckte
på axlarne.
— Jag är Kasse Ilimmelstjerna och detta
är Masse, — upplyste Kasse i ett andedrag.
— Ilur må Angelika och lilla Jeppe? Masse
klöste sönder sitt finger på ett hyfveljeru i
slöjdskolan och så skulle vi fara till doktor
Bäck, men så kommo vi af misstag hit, men
det gör detsamma, när svåger Jens också
är doktor.
Kyparen och herin stirrade på hvarandra.
— För ut pojken! — befalde den senare
halft missnöjd, halft road. — Det är något
missförstånd.
Men nu brast Masse ut i bitter gråt, ty
den sårade handen gjorde förfärligt ondt.
Itörd återkallade läkaren befallningen,
framtog en instrumentlåda och begynte behandla
såret.
Forts.
Lilla Selma.
Selma liado jemnt hunnit få upp ögonen. Hon
sträckte på sig och frågade: — hvad är kloi kan.
Wendl.iV
— Hon är åtta slagen. — svarade Wendla. som
höll på att. hädda manimas säng.
Nå. men jag sade dig ju att du skulle väcka
mig klockan sju.
— Ah, Selma lär nog iindå hinna med livad
hon har att göra, — menade Wendla.
— Nej, det hinner jag visst inte. Först skall
jag kläda på dockorna, orh sä skall jag vattna
blommorna, och så skall jag äta frukost, och så
— — jag bar så rysligt mycket att göra.
— Stig upp då och börja på, Selma lilla.
— Nej, etter du inte väckte mig klockan sju,
sä stiger jag int.e alls npp, — och dermed vände
Selma sig i sängen.
— Hvad, mitt biertebarn. — sade mamma, som
i detsamma inträdde, — du är vaken och ligger
ännu i sängen! Om du visste hvad det är för en dag
i dag, sä vore du säkert länge sedan klädd och
uppe.
— Hvad är det då för en dag? — frågade Selma
och satte sig hastigt npp i sängen.
— Det får du veta iorat. när du är klädd, —
svarade mamma
Nu blef Selma Hink. I ett, nu var hon färdig
och Wendla knäppte på henne den lilla nystrukna
röda kattuiisklädningen.
— — Wendla, den här kliiduingen strök du i går
afton, fast dn hade haft så mycket att gora och
redan var trött. Jag var så obeskedlig emot dig
nvss törlåt! — Se så, mamma, nu är jag
färdig, berätta mig nu livad det är för en dag i dag.
— Alin älskade flicka.—sade mamma och kysste
henne — just. i dag för sex år sedan gaf Gud åt.
din pappa och mamma ett litet, litet barn. kan
du gissa hvem det lilla barnet är?
— Det är visst jag. mamma, fast jag nu blifvit
så stor. är det oj?" Alen säg. mamma, när jag
kom från himlen, föllo mina vingar genast bort
eller klipto du af dem för : tt få inina kläder att
passa ?
— När Gud lade dig i mammas famn, mitt
barn, så var du en liten hjelplös varelse, som ej
hade några vingar; du kunde icke ens stödja dig
på dina små fötter, och dock höll jag genast så
mycket af dig.
Men mamma, kan jag då aldrig få vingar?
— frågade Selma tankfullt.
— Ja. min älskling, om du blir riktigt snäll
och god. så skola de nog växa en dag.
— Selma, Selma, hvarför kommer du inte redan,
ropade en liten otalig röst- Det vai Selmas
lille bror Axel, som var två år yngre än hon.
Axel väntar dig. låt oss gå i sälen, — sade
mainma.
I salen mellan de stora oleanderträdon vid
fönstret stod ett bord, betäi kt af en hvit duk och
prydt med blommor. Midt på bordet, stod den
allra sötaste docka, med guldgula lockar, och såg
med sina klara mörkblå ögon rakt mot Selma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
