Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 NYA TROLLSLÄNDA!*. N:o 13
Den unga frun gaf Masse en karamell och
klappade Kasse på hufvudet medan den
före-gifne Jeppe traskade på egna hen kring
rummet och lekte med en korgvagn. Både
doktorn och hans fru tycktes hafva behof af att
skratta oupphörligt.’ Då Kasse ville draga
fram sin börs, som innehöll 2 mark i 25
pennislantar, sade doktorn: behöfs icke,
min gosse. Vi ämnade gå på teatern, men
du har skänkt, oss lika mycket nöje som om
vi sett ett spektakel.
Det räckte länge innan historien om
„svå-ger Jens" blef gammal inom bolaget ocb
Kasse tick smälta många pikarom sin utmärkta
gissningsförmåga. Tre veckor senare anlände
den riktige svåger Jens, som var en glad
ocb munter herre, bjöd gossarne och
Eufrosyne ut att åka till Djurgården och sedan
på middag till Societetshuset tillsammans
med Angelika ocb lilla Jeppe. Masses finger
läktes småningom, men så länge det var
sjukt, påminde det honom om den godmodige
dansken som icke var svåger Jens ocb om
hans fru som icke var syster Angelika.
7. Serenaden.
Svante Fingelbom gick i dansskolan. Han
öfvade sig flitigt att stå, gå, bocka ocb dansa,
ty ban gick inåt med fötterna och visste att
det skulle göra lians mamma glad, om han
kunde bli qvitt denna tråkiga ovana.
Dessutom hoppades ban att ändtligen i sommar
få dansa med flickorna Päronblad i Lovisa,
hvilka alltid hittills skrattat åt hans
uppbjudningar.
I dansskolan gingo cn mängd gossar ocb
flickor, fula, vackra, klumpiga, viga, sådana
som lärde sig dansa och sådana som icke
lärde sig det. Den mest beundrade var Emilie
Deutsch, som gick i tyska skolan och hade
pannlugg. Hon var fint klädd och dansade
lätt som ett fjun; Svante beundrade henne
obeskrifligt. Han tog Spirea till sin
förtrogna och berättade henne utförligt om alla
sina öden under danslektionerna, om ban
dansat med Emilie, hvad hon sagt o. s. v.
En diig stodo några af de äldste gossarne
och hviskade i trappan, då Svante gick förbi.
De ropade au honom ocb invego honom i
sin plan. Med klappande hjerta fick Svante
höra, att det var fråga om en serenad för
Emilie Deutsch. Först skulle en enkel qvar-
tett sjunga, men sedan ville Kåhlfelt, en lång
reallyceist, utföra „TuoH’ ön mun kultani"
med ackompagnemeut af fiol, och dertill
behöfdes nu Svante.
Denne var i sjunde himmeln. Att vara med
om en sereuad, se, det var först något!
Endast med stor möda kunde han tvinga sig
till tystnad inför bolaget, och hans hjerta
svälde af stolthet då han oförtrutet iuöfvade
aekompaguementet, som snart gick rätt väl,
utom förspelet. Ändtligen randades den
(ides-digra qvällen. Svante var långt på förhand
bjuden till Kåhlfelt och hade med många
förmaningar fått lof att medtaga portnyckeln.
Klockan 10 stodo de fem sångarene med
klappande hjertan vid porten till den gård
der Emilie bodde; Svante bar sin älskade
fiol i en svart shirtingspåse." Porten var
stängd.
— Det gissade jag. — sade Kåhlfelt, — de
äro rädda att tjufvar eller hundar skola
smyga sig in i korfmakeriet.
Korfmakeriet?
— Hennes pappa är ju korfmakare. Ilar
du icke vetat det? Men det gör iugenting,
vi klifva öfver planket.
Något nedslagen klef Svante efter sina
kamrater, ined fiolen dinglande som en gris
i sin ]iåse. Sakta tog man ton och stämde
upp. Fiolen var ostänul och gaf osäker ton,
tenoren var mer än vanligt bes och basen
hade hosta. „Stilla, o stilla", som togs
mycket pianissimo, förklingade ohörd, men
vid de sista tonerna af „Klara stjerna",
upp-ryektes ett fönster ocb ett hufvud tittade ut.
— Börja förspelet! Skynda dig! —
hviskade Kåhlfelt otåligt. Svante fattade med
darrande band stråien, och fiolen begynte
jama förspelet till „TuoIT ön mun kultani".
Tenoren inföll. Fönstret öppnades på nytt,
och strax derefter uppslogs en dörr i nedra
våningen. En karl i pels ocb tofllor
skyndade fram till de häpne sångarene ocb
begynte gräla på dem under en ström af tyska
ord.
— Schlinglar! Jach schall mans lehrc
er att schtöra rechtschattens folk i deres
sömn. lit ined er!
Skrämda af oväsendet störtade nu frän
alla håll korfmakargossar med långa
förkläden, gårdskarlen med en spade, hans hustru
med cn såstång,ful på gården.. Ingen hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
