Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
ILLUSTRERA!)
RARSTIDNING.
87
Palle: (skrikande) Hjelp, hjelp! En varg!
Malte: |hvars smorts fastnat honom i halsen
En hjo .., hjo ... bjö... björn!
Jösse: [skrattalid-" Nej, bara lilla Jösse,
som skjutit omkull två jägare. Uhuhuh! Nu
liar jag skrattat min mun på sned!
Z. T.
En liten »räfjagt".
(Ins.)
Vi ha sti mänga fula ovanor, hvilka bereda oss
fuga nöje. men vid hvilka vi envist hålla läst.
Om vi skulle kasta sådan onödig barlast öfver
bord! .Tag skall tala om någonting i den vägen.
Det var i en fruntimmersskola på högsta
klas-sen. Der funnos Hickar af många olika böjelser,
anlag oeh naturer, men något egde de alla
gemensamt. De egde hjertan, hvilka, om de
behandlades rätt, voro veka oeh mottagliga för
intryck; de egde friska, hurtiga sinnen, oeh hvad
som var lika bra. de hade en god kamratanda.
Nu händer det ibland, att ett visst allvar
smyger sig öfver oss; det kan vara flyktigt, men det
lemnnr dock ett litet spår efter sig. Så ock här.
Flickornas små maskiner, ,,det egna jaget" hade
blifvit en smula omsmirrade och fått kännas vid
den oljade fjädern. De hade alla åhört den
vänliga svonska damen, lru Andersson-Meijerhelm,
och ott och annat nf hennes ord hade stannat
qvar som små frön i hjertegruset. De kommo
underfund med en ful ovana, hvilken de sjelfva
och kamraterna dagligen läto komma sig till last,
don nemligen, att. vid olika tilltal len, såsom
skrämsel, öfverraskning o. s. v. uiimna Guds namn. Det
är en fnl ovana, för hvilken ma v ofta nog blir
varnad, men som deu tyvärr förekommer
öfverallt, tillegnar man sig ofrivilligt densamma,
hvilket är både simpelt och syndigt.
Flickorna började påminna hvarandra och bjuda
till att nöta bort den. och för att riktigt göra sig
nf med den. begynte de skrifva upp den felandes
namn och skrefvo ett kors för hvarje tanklöshet
samt taststälde en plikt at’ 1 penni för korset.
Det blef en treflig jagt efter fula ord, må ni tro,
och det var nästan komiskt ibland att höra
lunde förbjudna uttrycken, till förvåning för
talarin-norna sjelfva, trängde sig iram. Mon hörde
yttranden sådana som; .,hittills har jag gått fri. men
jag hinner väl Gud vare lof, ännu " — eller: ..Herre
je’ nu sad’ dn igen!" o. s. v. Den som förde
listan öfver förseelserna kom engång fast på
följande sätt. En syndapalt, som stakat sig par
gånger efter hvarandra, försade sig åtivo och den
ifriga ante knarinnan tog till pennan med ett
medlidsamt: „Jess! den snurran! ’ Nu fick hon sjelf
for besväret ett väldigt kors. Så gick det.
Listan såg hemsk ut första dagen, ty 46 ståtliga
kors presenterade sig för nyfikna bfickar. Men
hvario dag under påminnelser, munterhet och
uppskriliiingar minskades summan betydligt
korsen blefvo nüstun sällsynta. Nu ligger listan i en
pulpet, förbisedd oeh nästan förgäten, riter all.
nafya utfört sin mission här i verlden. Det kan
hända air ovanan framdeles går igen. men dä
ställa vi till en ny förföljelse, hvar med sig. ty i vår
brytes vår glada kamratkrets, och vi skingras åt
olika håll.
Det vore roligt, om någon försökte göra efter
vårt påhitt. I en familj lued inånga syskon är
det riktigt roligt ibland alt ha sådana der „små
räfvar • att jaga efter. .log är sjelf en vådligt
stor syivlapolt och vill ingalunda låtsa göra mig vis,
utan endast tala oiu Jör er uågouting som jag
liaft godt at.
Alta.
Sländans nyheter.
lus. I
Dou 2f) Maj sågs ett långt tåg vandra ut fråu
hörnet af Georgs- och Boulevardsgatorna i
Helsingfors. En iiel mängd barn hur många?
Tio. tjugu, hundra, tvåhundra, ja ännu mera;
Hvilken lång rad af glada flickor som hurtigt
marscherade framåt, mod don fladdrande iuua:i~ i
spetsen! Det var finska fruntimmersskolan som
skulle vandra ut till Djurgården att fira sin
Majfest.
Färden dit ut gick snabbt och snart var man
vid målet. Sången klingade så munter och klar
under de höga. allvarliga furorna, som vänligt
blickade ned pä de ungas fröjd. Fåglarne
svarade med sitt qvitter, oeh det ljöd så jublande, som
om de vetat att festen angick dem mycket nära.
Nu begynte lekarne, hvilka snart voro i full gång,
här sprang man enklek, der ,,uata". der lekte man
ringlekar, Kastade boll m. in. Och slutligen sprang
man i kapp, så att man kippade etter undan.
Mellan lekarna ljöd sången med än den ena, än
den andra vackra visan, och ledarinnornas
vänliga samtal bidrogo att höja glädjen.
Eftermiddagen förflöt hastigt, och roligt hade varit att
stanna ännu längre tänkte bnrnen. Men der hemma
vänta pappa och mamma. och derför höjer
drott-uingen åter fanan, manar till uppbrott oeh så
au-trädes återvägen. Der hemma har man ännu
mycket att tala ocli berätta om festen, och man
kommer öfverens om att det vore roligt om alla
skolor, der man firat Majfester, skulle insända
berättelser derom till Tilhi eller Sländan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
