Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 12 ILLUSTRERAD IlAllNTIDNINfi. 93
— ... Mon de kunde ieke reparera den.
Apntliekaren var mycket vänlig och had mig
gå till cn karl, som sålde ett slags
porslins-fcitt, hvilket kallades Gråt Ej . . .
Svante såg ut som om t usende frågetecken
plötsligt hade fått svar.
. . . Och kunde hoplappa de svåraste
remnor i porslin och glas. Denne karl lof
våde laga den inom en vecka, men när jag
kom att hemta den, var han bortrest Elera
gånger sökte jmr honom men förgäfves.
Ack, hur ängslig jag vur! Det fins knapt en
bod, der jag icke har varit för att söka få
en annan kines i stället. Ingenstädes
funnos sådana: apothekaren hade också sagt
att det var en dyrbar pjes, sådan inan
sällan ser numera. Ändtligen fick jag
händelsevis genom Svante (Svante rodnade och såg
förlägen ut) reda på karlens adress. Jag
gick strax dit och fick kinesen. Och här är
ban nu. Och du förlåter ju Maju, snälla
tant. llou har varit sä ledsen.
Sägande detta i ett andedrag med
blossande kinder, framdrog Spirea kinesen och
stälde honom på bordet framför de
förvånade tanterna. Kolaget satt orörligt af
häpnad, Maju snyftade sakta i sitt förkläde.
— Jag vet, — började Spirea något
oroligt, — att det är orätt att dölja något af
fruktan för straff. Men ju mer jag
öfvertalade Maju att bekänna, desto räddare blef
hon, den iilla stackaren. Jag tror hou skulle
kunna göra hvad som helst af fruktan för
sin stjufmor.
— Du borde i alla fall hafva sagt mig
allt, — inföll tant Dika bistert.
Spirea såg förlägen, men litet skälmsk ut.
— Ja — men du berättar allting åt tant
Dea och tant Dea berättar allting åt. Mina
och åt oss, och så skulle stjufinodren fått
veta allt ihop . . .
Eritz såg på Eufrosyne om lian skulle
våga skratta, Eufrosyne såg på, Camilla,
Camilla såg på Masse, Masse såg på Kasse och
Kasse såg på Svante, som i sin tur
försigtigt tittade på tant Dika. Då ban i hennes
ansigte upptäckte ett litet omärkligt leende,
vågade han sjelf draga smått på munnen,
och följden blef en plötslig skrattsalfva från
bolaget. Äfven tanterna skrattade, till och
med Majus tårar begynte torka.
(Forts.)
-»BxeJOCsA"^
Dockan som räddade trehundra
menniskor.
(Från engelskan .
.av det en riklig (locka? Ja visst, en vanlig
docka och ingenting mer. Ilon hade
vax-W hufvud blå ögon. |juul, lockigt hAr och var
kliidil i splitterny klädning, harf och skor. med
glänsande örhängen i sina öron.
Och nn skola ni fft höra, hum det kom sig at|
hon räddade trehundra menniskors lif.
I en vrå af Förenta Staterna, pil eu smal
landremsa som en gång tillhört Mexiko, hodde röda
indianer af ApachérnftS stam. De hade uppslagit
sina boningar i en liten dal, omgifven af höga
klippor, ocli höllo troget vakt vid det enda
bergspass hvarigenom inun kunde intränga i dalen.
Dessa ftpaofier voro vilda och grymma. När de
behöfde löda åt sig och sina familjer, gjorde de
nattliga ulfall bland de engelska jordbrnkame
■ farmers), som bodde i närheten, rufvade boskap
ocli hästar, dödade män, qvinnor och barn och lirände
deras boningar. När underr&ttelsen om dessa
grymheter nådde ortens guvernör, sände han ott
rege-! mente soldatei att beskydda invånarne och kufva
indianerne. Generalen som anförde soldaterne,
kände apacheron och visste, att (le skulle strida
till sista man och hellre dö, tin låtn underkufva
sig. Han hade medlidande med dessa tappra
vildar och han visste att, spaniorerne, som lörst
eröfrade Mexiko, hade behandlat indianerne med
sådan grymhet, att de nu trodde sig se en
dödsfiende i hvarje hvit man.
Han beslöt att i det längsta försöka kutva rlem
ined vänlighet och åtnöjde sig till en början ined
att utsända kunskapare till höjderna kring
indian-dalen. Då kiiuskaparno återvände, berättade de
att indianerne voro omkring tre hundra, med
qvinnor och barn. Emedan generalen anbefalt sina
män största lorsighet, kunde de hfdla indianerne
i okunnighet om sin ankomst. Några dagar
förgingo. lift skilde sig tro apachfamiljer från de
öfriga och bygde sig hyddor vid bergets fot på
långt afstånd Irån den egentliga indianbyn De
ämnade troligen bilda ön ny sådan. Generalen
utsände följande natt en stark truppstyrka, som
gömde si;; mellan träden pä den skogbevuxna
höjden och dä familjerna i üe tre hyddorna bådo
insomnat, smögo soldaterne sig fram och
tillfåu-gatogo dem alla, män, qvinnor och barn.
Indian-hütdingarne vaknade blott för att finna sig
tillfångatagna och bundna, men ingen enda
vederfors deu ringaste skada.
Så snart vildarne hade blifvit, hemtade till
en-, gelsmänuens läger, infann sig generalen med en
t-j|k. som kunde tala apachernes språk. Do vilda
höfdingarne i sin krigsmåhiine med vt viga
fjäderbuskar på hufvudet sutto orörlige pA marken,
insvepta i sina mantlar, och tego orubbligt
Indianerne ilro ett tappert tolk. De uppfostras från
sin tidigaste, barndom till mod och oförskräckthet,
ocli de förakta att beklaga sig, ont deras lidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
