Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
NVA TI10LLSI.ÅNHAN.
N:o 15
kan helsa dem, trollslända, att vi äro
helskinnade hemma igen.
Kl */28 p;\ aftonen gick Konkordia. liar
du, slända, flugit vägen öfver Saimavattnen,
öfver Haukivesi och Kallavesi till Kuopio,
så begriper du, att vi inte nändes sofva
mycket den natten. Spegellugna fjärdar
drömde rundt omkring oss, stränderna doftade
af unga björkar och blommande rönnar och
månen flöt, stor och blekgul, fram öfver det
mattblå himlahvalfvet. Icke ett segel, icke
en båt på dessa ödsliga vatten! Hvad drömde
mitt land denna ljufliga Juninatt vid
månljus och trastars sång? . . .
Yi landade i Kuopio i blidaste
sommarväder. På stranden stodo Marjo och Anni
i blyg förtjusning. Den förra fick ett
tunnband, den senare ett hopprep, och du kan
tro vi fingo åse underbara föreställningar i
höjd- och längdsprång. Dessa beundrades
äfvenledes af fem nykläckta ankungar, som
just skulle åstad och lära sig simma. De
fiugo nu riktigt lära sig hur man skall komma
fram i verlden
Andra dag pingst fortsatte vi med en
annan ångbåt till Idcnsalmi.
Matsäckskorgen, som fått förstärkning i Kuopio,
anlitades flitigt. Du kan inte tro, hvad vi äro
hungriga på resor! Sju smörgåsar i ett mål
äro en småsak för Sabina, och inte ger jag
henne mycket efter. Vi språkade med
bondgummorna och trakterade deras småttingar
med pepparkakor. På detta sätt får man
vänner.
Idensalmi är en liten föga vacker köping,
som likväl hade artigheten att skicka en
god häst och Äbok ärra emot oss till hamnen.
Vi klefvo strax i, och en beskedlig, språksam
Savolaksgubbc satte sig bakpå, fläns Putte
var mätt och ville ej riktigt komma i gång.
Den aftonen körde vi ej längre än 5 verst
till det vackra monumentet vid Virta bro.
Det var här som Sandels den 27
Oktober 1808 besegrade en öfverlägsen fiende.
Det var här Löjtnant Zidén anförde sina
tappre, segrande män och ropade: „Hurrah,
mina Wasagossar, nu gäller att hinna med!"
Det var här, som Runebergs Sven Dufva
stred sin ärliga, hårdnackade strid, innan
ban, genomborrad af flera bajonettstvgn,
trampades ned under fiendens fötter. Med hvilka
känslor af tacksamhet, stolthet och rörelse |
stannade vi icke vid den ljusa, vackra
minnesvården, på hvars ena sida vi läste: „Täss’
Suoinen joukot tappeli edestä Suomenmaati".
Och pä en annan sida namneu: Sandels,
Duncker, Malm, Fahlander, Zidén, m fl.
Vi sågo qvarlefvor af den by på vestra
stranden af strömmen, der Sandels låtit
uppföra ett mindre bröstvärn för att derifrån
beskjuta bron. Hvilka minnen gömde icke
dessa murkna stockar, dessa fält och dessa
vågor! Icke kunde vi hjelpa att det kändes
hett kring hjertat och att eu tår, hälften af
tacksamhet, hälften af afund, föll ned på den
hvita stenen. Oss unnas icke att dö för vårt
land, Gud hjelpe oss alla att kunna lefva för
detsamma! —––––-
Till natten togo vi in i Nissilä stora
präktiga bondgård och följande morgon kl. 5
sutto vi åter i kärran. Vi hade 9 mil till
Kajatia och måste vara flitiga, rutte sprang
i sitt anletes svett, solen baddade, myggorna
beto, Sabina språkade med skjutskarlen och
jag profvade den ena visau efter den andra
Kärran sörjde för att sången ej blef särdeles
taktfast och melodisk. Den lät ungefär så
här:
„Mitt- stål (puff!) är hvasst, mi— in arm
är (pufl!) stark, Jag hu —tigger sved, jag l
üd-jar (puff!) ma - ark. Etc. etc. Men sången
kryddar eu resas behag, och jag gick på till
alla oxars, kalfvars ocli grisars förundran.
Tre gånger rastade vi för den kära
matsäckens skull. En gång körde vi öfver
Sa-binas hatt, och en gång satt skjutskarlen
sönder min parasoll, men utan vidare
äfventyr åkte vi pigga som girsar in i Kajana,
kl. 11 på qvällen.
Har du sett Kajana, trollslända? Ilar du
klappat ruinerna af det präktiga gamla
Kajaneborg, som försvarade sig så käckt
under stora ofredens dagar? Numera ligger
det som en ihopsjunken, förvittrad stenhög
midt i ilet brusande Äuwiä. Några gluggar
finnas qvar, och sittplatser äro anordade med
utsigt öfver fallet Der sutto vi och
undrade frän hvilkendera bron pater Hieronymus
kastade sig i Ämiuä, och i hvilken del af
fästningen den tappre Gösta Bertelsköld låg
sårad och vårdades af jättegossen Daniel.
Ämmä skulle kunnat svara, meu vi hörde
icke hvad hon sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
