Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
KVA TltOI.LSLANDAN.
N:o 20
^Märkvärdigt, hvad natten smakade och
hvad jag sof godt", sade han för sig sjelf.
Men då lian spände den tunga renseln på
ryggen, blef han åter modstulen och gick
med krokig rygg och långsamma steg framåt.
„Iljerparne smaka bra", suckade den
stackars maDueo, „inen grufligt tunga äro de".
Då ban gått ännu några verst, var hans
rygg så sjuk och hans ben så trötta, att
han i vredesmod kastade matsäcken bredvid
landsvägen och sade:
„Jag måtte väl få. mat för pengar".
Huru skönt var det icke att slippa den
odrägliga bördan! Herr Iiudberg hade
riktigt lust att hvisslu, men dertill var han
ändå för trött.
Så kom ban om aftonen till en liten
bondstuga vid vägen och begärde nattkvarter.
Det ville folket gerna gifva, men de hade
bara ett rum och der lågo redan alla fem
barnen, mannen, hustrun och mormodren.
Men om herrn ville hålla till godo med
la-dau, så fans der torrt hö i mängd, och
uat-ten var så varm.
Ja, det hjelpte icke, herr Budberg måste
krypa i ladan och svepa in sig i ett nytt
hästtäcke, som den beskedliga bondgumman
lånade honom.
Herr Budberg grälade och banuade för
sig sjelf, han saknade sin dunbädd och sina
sidentäcken, men iuom ett par ögonblick
hade ban glömt alltsammans, han sof — sof
som en gris.
Följande luorgou steg herr Budberg upp
så frisk oeh uthvilad som möjligt. .Men nu
kom det nya förargelser. Intet fans det
kommod och inte någon tvättkanna eller
tvättfat af fint porslin, inte några lina
handdukar eller någonting dylikt. Bara en bit
byk-tvål, och en blårgarnshandduk och en
tvättbrygga vid stranden. Herr Budberg böjde
sina styfva knän och tvättade sig så godt
lian kunde. Derpå drack ban en mugg
nyss-mjölkad mjölk och åt dertill en duktig bit
limpa och så vandrade han vidare igen.
-Det var ett uselt näste", — mumlade
ban, „de hade ju rakt ingenting, men det
lins väl andra ställen".
Efter en mödosam vandring med många
rastestunder, nalkades ändteligen
middagstiden. Herr Budberg var hungrig som en varg
och bestälde middag i första gård liau
kom till.
Värdinnan neg och lofvade hemta allt hvad
huset förmådde.
„Har ni färskt kött1-?
,.Nej, det hafva vi icke".
„Skinka"?
„Nej, goda herre".
,,Potatis"?
„Jemine bevare! Midt i sommaren? Nej,
de gamla äro slut och de nya ännu för
små".
„Färsk fisk"?
„Nej, den smulan vi fingo i går är redan
med helsan förtärd.
„Nå, hvad liar ni då?" frågade herr
Budberg förtviflad.
„Mjölk och bröd, strömming, kaffe och
pal-vadt kött. Och så har jag visst ett par ägg
om jag ser efter".
„Kan ni inte steka ett duktigt fårlår åt
mig"?.
„Åli jo, men om herrn tager låret» får lian
taga hela fåret. Jag kan inte i den här
värmen slagta ett belt får. för ett enda
lårstycke".
„Må gå då. Huru länge kan det dröja"?
„Ja, si, fåren äro på holmen och litet
vilda ha de väl blifvit, men kanske flickan
får fatt uti ett ändå. Dertill kan väl gå en
timme innan hon rott fram och tillbaka och
sprungit i kapp med bässen. Så går väl en
timme till att slagta det och så ett par tre
timmar att steka det".
„Qviiiua", är ni tokig! „skrek herr Budberg".
Skall jag vänta fem timmar på min middag"?
„Ja, om det nödvändigt skall vara
fårstek".
„llo liit med det palvade köttet då och
skyndalu
Olycklig, trött och hungrig, kastade herr
Budberg sig på den hårda pinnsoffan.
Emellertid smakade maten honom sedan så väl,
att ban rikligt betalade den nigande
värdinnan och vid bättre lynne vandrade vidare.
Så förgick den ena dagen efter den
andra. Duktigt trött var herr Budberg och
enkel föda fick han, men hvarje natt sof
han godt och hvarje bit. groft bröd smakade
honom förträffligt. Det förundrade den rike
mannen på det högsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
