Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o O
NYA TKOLl.SI.ANPAN.
— Julen Br snart här, .In litin är så nära, att
köpmännen börja fundera på jiilutstäl|ningar ock
skolbarnen kunna räkna: — ini hft vi bara 4
gånger geograli ocli li gånger historia och 5 gånger
tyska Jore jul! — Slänüan liar al julgubben lätt
veta en massa lustiga och roliga hemligheter.
Hon vet hvad Helmi ämnar sy ät sin pappa och
hvad Berthel tänker gifva At mamma. 11 ön vet
att Ingrid arbetar på en brokig hemlighet och att
Miki slöjdar något utmärkt vackert. Men hon
tiger som muren. Hon hviskar blott i barnens
öra: — glöm icke de frusna; hungriga smft, som
pä don välsignade julqvälleri knapt hafva en torr
brödbit att ata! Delen med demf Verldens
Frälsare. .Jesns Kristus, som föddes pä denna dag, var
sjelf en gäng ett sådant lite* fattigt barn. och
allt hvad ni göra för dem. det göra ni iör
Honom.
— Några gossar vid Evois forstinsfitnt höllo på
att få en ledsam jul. De gingo ut på isen och
den störste at dem. KhIIh Porttila. föll in, tv isen
var svag. Ilan hade sin pappas stora tunga
stöttar och isen brast nnder hans händer, när han
försökte kralla sig upp. De andra gossarne
sprungo skrattaude sin väg. hvilket var både
obeskedligt och oförståiidigt, men den yngste, lille
åttaårige Mikko Eklund, ropade ledsen: — det är
ingenting att skratta At! — och sprang efter en stör.
Han räckte den åt sin sjunkande kamrat och drog
och halade af alla sina små krafter, tilia Kalle
stod räddad pä ison. Se. det var en duktig finsk
gosse som icke öfvergå! en kamrat i nödens
stund!
Bref under vingen.
Till Heim i i Evois.
u kan jag berätta dig. att jag varit i en
myc-&r> ket. besynnerlig skola. 1 stället för
skolbänkar fans dèr hyfvelbänkar. i stället för böcker
stora trädstycken, och i stället lör pennor, knifvar
och sågar. En hel mängd gossar och Hickor i
långa förkläden hyllade, sågade och täljde af
hjertans lust i den stora salen, som var tre gånger
så stor som er sal der hemma. En täljde en
räfs-pinue, eri annan arbetade på en lineal och en
tredje på ett skärbräde. Det gii k med god fart
så att spånorna yrde. och inte fick man vara
ängslig, om man skar sig litet i fingret eller
sågade sina tassar, lian fick en bit muschplåster
pà, och var lika glad iör det. Skulle inte Else
och du tycka om att gå i en sådan skola
emellanåt? Men ni kunna nog öfva er der hemma
också, bara ni bli litet större. När jag kommer
till er i jul, skall jag tala mer om !en nya
sko-lau. som kallas slöjdskola, och der man" blir så
stark och hurtig.
—y.
Diamantgåta.
(Af n. M. x.j
Nedanstående uppsättning visar huru fem oid
skola skrifvas, så att de samtliga kunna läsas
såväl uppifrån nedåt, som från venster till höger.
1. En bokstaf. 2. Ett skörderedskap. 3. Ett
flicknamn, i. En llod i Tvskland. 5. En bokstaf.
Rebus.
(Af Alta.)
r myra.
Versgåta.
Ifyll nedanstående poem ur Läsning lör Barn"
Med X X min X
X skolan X X mötte X
X liten X flicka
X X så X X X uf
X som X liten X X
-S&äKSS-
Historisk tafla.
Jag ser ett rikt, österländskt hof med
praktfulla pelargångar och fÖrgylda salar. En
hästhandlare utbjuder en präktig, men vild stridshäst
och kungen köper honom. De ypperste ryttare
försöka sin konst med denna häst. men han
låter ingen sitta upp på sig. Kungen befaller att
hästen bortföres, men då ber hans unge son att
fà göra ett sista försök. Djerft närmar han sig
hästen, fattar honom vid tvgeln och leder honom
mot solen, tv ban liar märkt, att djuret fruktar
sin egen skugga. Han smeker honom, låter
oförmärkt sin ta ntel falla till marken och tager ett
språng upp på hästens rygg. Snabb som en pil
ilar denne bort med honom och alla darra för den
djerfve ynglingens lif. Men hån återvänder snart
med den nu fullständigt besegrade och undergifne
hästen. Hofvet jublar och kungen omfamnar
under glädjetårar sin son, förutspående honom en
lysande framtid.
’ Hvad föreställer taflan?
Helsingfors, Hufvudtitadsblndote tryckeri, 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
