Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lördagen den 16 April.
Hundar och kattor.
jj’§))jui’en, så väl som menniskorna, hafva
hvar och en sina egenheter. Många
menniskor inse icke detta; för dem är en
hund blott en hund, en katt blott en katt
och en häst blott en häst, — intet vidare.
Husdjur, hvilka lefva tillsammans med
menniskor, utveckla dock helt andra anlag
än dem de skulle visa i sitt vilda tillstånd.
Hundar till exempel sluta sig tillsammans
och blifva grymma som vargar i de länder
der fördom mot dessa djur hindrar
menniskan att upptaga dem bland sig. Detta är
fallet på många ställen i Österlandet, der
man anser dem för orena. På andra orter
deremot försakar hunden andra hundars
sällskap för att få lefva med menniskan.
Det tinnes bland hundarne vissa bestämda
ra cer eller slägter, och de hvilka oblandadt
tillhöra en sådan, kallas fullblodshundar.
Hvarje race har sina egenheter, hvilka
kunna utbildas till menniskans nytta, om man
blott tager vara på dem. Rapphünshunden
är mild och läraktig. Blodhunden är en
väldig kämpe och sin herre obrottsligt
trogen. Gårdvareu är modig, vaksam och
omtänksam. Jagthundarne med sin tina
instinkt hjelpa menniskan att uppspåra och
döda vilda djur. Råtthundarne fånga råttor
lika bra som någon katt och St.
Bernhards-h undarue bistå munkarne att uppsöka och
rädda resande som förolyckats under
snö-stormarne på alperna. Från ön Manilla
härstammar en hundart, som dresseras att
fasttaga tjufvar och hållas af handlande till
vakt öfver deras varor på fartyg, der
besättningen är opålitlig och infödingarna
tjufaktiga.
Många menniskor upptaga hundar och
kattor i sina hem utan att betänka att de
dermed åtaga sig pligter emot dem. Vi
hörde en gång en gosse säga: hvad nu! Är
huuden hungrig igen? Jag gaf honom i går
ett stort ben. — Men hur skulle det kännas
för samme gosse, om hans far vid
middagsbordet skulle säga: — hvad har gossen här
att göra? Han fick ju mat i morgse. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
