Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
NYA TROLL! .SLÄNDAN.
N:o 10
som Cesar fått gifva namn St, ocli som lian
inte visste nägot bättre ocli roligare än
„Gullivers resor", så fick farmors gulbruna
sto heta Gulliver. Det gick soin med ånga
backe upp och backe neil, tv Cesar höll i
tömändau och stack Gulli ver i bakbenet med
en björkqvist, som Isak brutit, åt honom vid
vägen.
När de kommo fram, hann Cesar knapt
helsa goddag på farmor, innan ban måste
åstad för att se Gulliver simma. Och sedan
fick man ej mera tag i honom, han var
öfverallt och ingenstädes. Häst man tyckte
sig se. hans örsnibbar i köksdörren, såg man
hans stöfvelsulor högt upp pä stegen till
hüskullen. Och bäst han sväljde sin
potatis vid frukostbordet, såg man hans röda
mössa vid stranden eller vid ankdammen.
Den som aldrig var rädd, ifët var Cesar;
ban bar ej för roskull en romersk kejsares
namn. Och alla som kommo honom nära,
fingo bevittna under af tapperhet. Än gick
han löst på brännässlorna med sin träsabel,
så deras hufvuden Högo som agnar för
vinden och lians händer brände at’ ärofulla
blossyror. Än rullade han sig i en tom
tunna utför den branta ängssluttniugeu och
än promenerade ban, rak som eu spik, på
de smala bjelkarne under vagnslidertaket,
der en afgrund med Åbokärror och
onsitsi-ga schäsar gapade under honom, i lan skulle
när som helst, åtagit sig att boxas med
oxen Herkules eller ränna sin träsabel
genom magen på eu lefvande turk — om bara
inte hans mamma varit.
Men allra tapprast var ban mot hönsen,
hvilkas obegränsade respekt han lyckats
tillkämpa sig. När han syntes på afstånd med
sin röda mössa, Högo de kacklande åt alla
väderstreck. Han försökte ställa sig in hos
kycklingarne med sockergryn och brända
mandlar, men deras kloka mamma upphäfde
ett varnande: pott’, pott?, pott’, /ml!’, potaaa!
hvilket betydde: akta er för den kanaljen!
och kycklingarne flaxade lydigt undau
honom allt hvad benen höllo.
Andra dagen på Sraultrouås var regnig
och lång, och Cesar hade tröttnat att klistra
upp frimärken och tälja barkbåtar i köket,
lians verksama natur behöfde ombyte, och
så begaf han sig olofvandes ut på
upptäckter i vätan.
När ban kom till bakgården, flydde
hönsen som vanligt i vildaste skräck och
ankorna sneglade bort till dammen. Men midt
på gården stod en stor gammal höna, som
Cesar ej sett förut, och tycktes ej bry sig
det minsta om hans fruktade person.
— Se på henne, — tänkte Cesar. — Så
stolt och stursk! Jag undrar hvad hon skulle
säga. om jag nappade eu fjäder ur hennes
brokiga kjol. I’ass på, fru Hönelin, stå
alldeles stilla, annars daskar jag dig om
näbben, så du får tandvärk.
Sakta och försigtigt smög han sig bakom
den omisstänksama hönans rvgg, der en
lysande rödgul fjäder frestade hans fingrar
och grep ett stadigt tag om fjädern.
Men då skulle nian sett! Den förorättade
hönan vände sig plötsligt om, burrade upp
fjädrarne, sä hon blef rund som en boll och
rustade sig till tappert försvar.
Cesar tyckte detta vara förmätet, ocli gaf
henne en spark. Men detta bekom honom
illa, ty nu rände hönan ursinnigt in på
honom, slog honom med vingarne och
bearbetade lians byxor med sin hvassa näbb.
Cesar retirerade det fortaste ban kunde, ty
liun hade ej ens sin sabel att försvara sig
med. Han sprang baklänges mol den
öppna grinden, men såg ej i ill riu olycka en
förrädisk hönskarott, utan snafvade öfver den
och löll att sitta i värstapölen på hela
bakgården. lian hörde hönsen skratta och
ankorna pladdra och roste sig skämtbit och
smutsig för att lomma af hemåt.
— Hur i alla dagar ser Cesar ut? — skrek
Brita, då ban klef in i köket. Ilar han
suttit, i grisnia ten V — Och Brita skrattade
så hon fälde en grötkluns ur slefven midt
på köksgolfvet.
— Ja, när der var en arg höna, som bet.
mig i benet, så jag föll att sitta, —
mumlade Cesar, utan att se på Brita och drog sjg
med sidan förut längs väggen in i sitt rum.
— Åh, du min milde, lian har varit ihop
med nya kalkonhönan! — skrek Brita och
slog ihop händerna. — Och jag som glömde
be honom taga sig i akt för henne!
Men Cesar var q väst för en tid och
tänkte ej ens på att taga revanche för det lidna
nederlaget. Han gick aldrig mera utan
sabel på bakgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
