Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
NYA TIIOI LSLÅNDAN.
N:0 16
kyssar så länge jag kunde se henne på
verandan, men när jag väl kom ner så glömde
jag bort alltihop, så roligt var det.
Så mycket korgar som det var i den
båten tror jag aldrig jag har sett på en gång,
utom i korgbodar. Det skulle lagas
middag på en holme eller ö långt, långt ute i
hafvet. Sigrid var också bjuden. Vid
styret satt en Hicka som såg så vacker och
snäll ut och seglena skötte kapten Malm.
Så hade vi mormor, inte min utan Lisas
mormor med, och hon är så snäll och
vänlig mot mig och klappar mig på hufvudet
och säger att hon tycker om mig. l)et är
kanske derför att hon känt mamma när
mamma var ung, och så Lisas mamma, tant
Vendela, som är så lik madonnan på taflan
i salongen. Det var ett rysligt bråk innan
vi väl voro inpackade i båten med alla
filtar och schalar och pick och pack, grytor
och vatten, flaskor och allt möjligt. Vi
krånglade mycket, alla flickorna, men ingen
blef ond på oss ändå, för vi kunde inte låta
bli att skratta. Vi hade ingenting just att
skratta åt, men bara vi kommo att se på
hvarandra, så skrattade vi, för allting var
så roligt. Och så seglade vi ut. Båten låg
alldeles förfärligt på sned och Lisa var så
rädd så att hon skrek, men jag är just inte
rädd af mig. Men ibland när vinden rigtigt
tog i seglen, så önskade jag att pappa hade
varit med, för oin vi hade kommit i sjön,
så visste jag att pappa först skulle ha räddat
mig. Men kapten Malm hade ju så många, så
att jag hade väl fått väuta till sist förstås. —
Men vi kommo inte alls i sjön, utan vi
blefvo snart vana vid att båten måste ligga
på sned, annars går det inte att segla. Jag
började snart känna inig mycket hungrig,
men jag kunde inte säga någonting om det,
eftersom jag var främmande, och då tänkte
jag att det hade varit bra om mamma hade
varit med, för då hade jag hviskat det till
henne. Sigrid och Lisa hade nog ätit mer
än jag på morgonen, de sågo mycket mätta
ut. Det var hela tiden roligt att segla, i
synnerhet när vi gungade i svallvågorna
efter ångbåtan, eller när vi sutto vid deu
kanten som var högt uppe öfver vattnet, för
då var det så svårt att spjerna emot med
fötterna och hålla sig qvar på bänken och
ibland hasade vi fram och tumlade öfver
| hvarandra på bottnen. Men jag var ändå
glad när vi lade i land. „Nu kommer väl
maten" tänkte jag. — Tant Vendela gaf oss
också hvar sin lilla smörgås och bad oss
skaffa bränsle till kokningen. Ingen kan |
tro så roligt vi hade. Vi plockade qvistar
och tände upp eld, vi satte på
potatisgrytan och plockade hvita vackra stenar på
stranden. Vi fingo rätt på en grön sluttande
kulle, der vi stupade kullerbytta och vi togo
af oss våra strumpor och skor och sprungo
barfotade på den heta sanden, der solen
gassade som bäst. Och så kom kapten Malm
och lärde oss att slå smörgås med små
flata stenar, som hoppade på vattnet långa
stycken.
Ändtligen hörde vi att de ropade oss och
nu var middagen färdig. Jag tror aldrig
jag bar ätit en så god middag förr. De
hade dukat på marken under några stora
ekar. Der stod ilen varma färska
potatisen och rykte cch färskt smör och bröd och
skinka och sill och ägg och hallon och mjölk
och melon oeh bär och kaffe med mycket,
mycket kakor. Mormor var så ifrig att jag
skulle få af all ting, så att hon lade för
uiig mycket mer än jag orkade, men det
var väl för att hon känt mamma medan
hon var ung.
När vi hade ätit tog kapten Malm oss
med sig till ett ställe der det fans mycket
blåbär, och der önskade jag att Betty hade
varit med, för hon tycker så mycket om bär
När vi tröttnat på det, så satte vi oss
omkring honom, och ban skulle berätta oss
historien om hvad han sett långt borta på
andra sidan om jorden bland vilda folk
Lisa satte sig i hans knä och lade armen
0111 hans hals. Jag vet inte hvarför, men
det kändes litet tråkigt att se på. Jag tror
jag tänkte på min pappa, och att om han
varit med, så hade jag också haft någon
att sitta hos. Det var så dumt, men jag
kände mig litet tårögd, men när jag såg på
Sigrid, så var hon inte det minsta ledsen,
och då skänules jag, så att jag låtsade snyta
mig. Kanske att jag var tårögd för att jag
ätit så mycket.
O! sådana märkvärdiga saker kaptenen
berättade! Jag glömde bort allting ocli
kunde ha suttit (ler hela natten och hört på.
Sådana djur och menniskor och växter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
