Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
NYA T ItOLL SLÄNDAN.
N:o 21
dig och tar lätt efter andras dumheter. Men
med mildhet får man honom till hvad som
helst.
Ture var ej synnerligen förtjust att åter
komma i skolan, men tyckte vid nännare
eftertanke, att det dock var lika godt som
att höra mors kältaude dcrhemina. Och så
gaf det ett större anseende, än att flaxa
kring gatorna.
Följande dag fick han sina bästa kläder
på sig, en mörkblå sjömanströja och blå
byxor, renstruken hvit krage, svart
halsduksrosett och näsduk i fickan. Mors ögon
glänste af rörelse, när hon såg på sin Ture,
och det föll henne aldrig in, att hau, trots
sina tina kläder, var en otacksam sou, en
riktigt elak och sjelfvisk slyngel. Nej, det
föll henne aldrig i verlden in.
Han gick till skolan och fick sin plats
mellan Matts Fliuk och Calle Pehrman. De
sågo ut att vara hyggliga gossar. Allting
här var så ordentligt, allting bar arbetets
och allvarets prägel. Ja, det var så
hyggligt, att det rent af äcklade honom, och
hans gatpojknatur började sjuda.
Kamraterne hörde så fromt på allt hvad magistern
sade, som om de aldrig haft hufvuden att
kläcka ett lustigt spratt eller mod att
utföra det. Sådana ynkryggar! Han petade i
bänken med sin knif, vek hundöron i
sidokamraternas böcker och fick gång på gång
tillsägelse att vara uppmärksam.
Under andra timmen blef denna tvungna
beskedlighet Ture outhärdlig, lian gäspade
och svarade så bakvündt på alla frågor ban
fick, att klassen gapskrattade. Uppmuntrad
häraf, tog ban i tysthet sin näsduk, knöt
knutar i hörnen och formade den med stor
skicklighet till en hare, den ban sedan
smugglade under bäukeu till kamraterna framför.
Desse råkade i en skrattparoxysm, omöjlig
att hejda, och rektor i katedern blef
uppmärksam.
— livad ha ni för er, pojkar? — utbrast]
ban barskt. — Fram med det ni gömma
under bänken 1
Haren återvände i största bast till sin
egare, och Ture framvisade den med en
öppenhet, som slog kamraterna med häpnad.
Men rektor blef allvarsamt vred, tog sin
bistraste min och befalde Ture att genast
ställa sig i skamvrån vid dörren och stanna
der tills timmen var slut. Ture steg upp
utau att se det minsta förkrossad ut, slängde
boken på golfvet och marscherade ut genom
dörren och ut på gatan med full föresats
att aldrig komma tillbaka.
Forts.
Sländans nyheter.
— Sommaren detta år har varit ostadig,
omvexlande med sträng torka och sedan regn,
sträng torka och sedan åter mera regn, än
mången önskat. Under torkan härjade många
skogseldar; derefter bortförde regnfloderna mycket
bergadt hö i norra Finland. Likväl få vi vara
tacksamma för att Gud gifvit vårt land en
ganska god skörd. Det är icke många, som
nu sakna bröd, men väl saknas arbete, och
allt hvad bonden har att sälja står i lågt
pris. Flera tusen unge män, och med dem
några qvinnor och barn, ha rest ut till
Amerika i hopp att få bättre der. Och det kau
väl lyckas för en eller annan, som är
arbetsam, sparsam och kan något handtverk,
men de flesta lida nöd och blifva ofta
bedragne i det, främmande landet. Då ångra
de sitt oförståud och vilja gerna resa hem
igen, men resan är dyr och de ha råkat i
skuld derborta. Bättre är att äta torrt bröd
i eget land, iiu fikon hos främlingar. Oma
maa mausikka, muu maa mustikka.
— I "Wiborg bar varit en utställning af
jordbruksartiklar, slöjd och konstverk ifrån
vårt land. Många resande ha förundrat sig
öfver att det fattiga Finland kan frambringa
så vackra och nyttiga saker. Det är ju
glädjande, att se landet gå framåt i välstånd
och skicklighet. Man tror det icke, förrän
man ser så mycket samladt på ett ställe.
— Nu på hösten skall man uppresa i
Åbo en staty öfver grefve Pehr Brahe, som
för mer än 200 år sedan tänkte stort- om
Finland och gjorde bär mycket godt, den
tiden han styrde landet. Han sade, att när
detta landet en gång förstår att tillgodogöra
sig sitt, folks arbetskrait och sina naturliga ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
