Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
11
tände en liten kärra innanför staketet, hade
inkommit och den ene af dem instack till
hvarje djur ett stycke kött af ungefär 3 à
4 skålpunds vigt,
— Hvad Mahelle skulle smakat dem bra,
— menade Fritz Amatus. — Jag skulle ha
lust att halstra honom och skicka honom i
korsband till tant Dika att utdelas bland
de hungrigaste lejonen.
— Tyst, kannibal! — skreko Camilla och
Eufrosyne.
Huset genljöd af de hungriga djurens
glädjetjut. Stackars lejon! Stackars tigrar!
Ni äro grymma och blodtörstiga, men jag
beklagar er! Ni ha varit vana vid ett fritt
lif i den vida öknen. Nu gå ni rastlöst
omkring i en trång bur till åskådning för
menniskan, som endast genom hunger kan
blifva herre öfver eder.
Från lejonhuset gick jag att se på den
beryktade gorillan, för några månader sedan
hitskickad från Afrika. Mon var ett litet
fult kräk knapt en aln hög, der hon satt,
liopkrumpen och frysande. Det var icke
mycket att se på. 1 buren bredvid henne
residerade Sally, en chimpans med hårlöst
ansigte. Sally är en stor gunstling hos alla
som besöka Zoologiska trädgården. Hon är
sällskaplig, snål på snask och ytterst nyfiken
och skådelysten. En fru med en vacker ny
hatt gick en gång för nära hennes bur.
Vips! sträckte Saliv ut. sin långa håriga
arm och knep bort bela framdelen af hatten
med blommor, spetsar och plymer.
— Bra gjordt, hvarför skulle hon ha
sådant krims krains, — yttrade Masse med en
gillande nick.
Frun upphof ett jemmerskri, och väktaren
ropade förgrymmad: — Sally! Hur bär du
•lig åt? Hvad har du gjort? — Men Sally
bar a fnissade och hoppade bort med sitt
byte.
1 en stor öppen träbur nära till gorillan,
dansade några kängurur sin lustiga fransäs.
I»iruetterande uied de långa bakbenen. 1
aphuset väsnades aporna och roade de be
sökande, i synnerhet barnen, som rikligen
försedde dem med nötter, mandel, keks och
morötter. En liten brun, släthårig apa ined
röd nos och klara, kloka ögon lät sig
matas med nötter af en ung herre. Då hon
emellertid såg att en fru som stod bakom
denne, hade några bakelser i en påse,
begynte hon låtsa som om hon tappade
nötterna. Den ena efter den andra trillade
neil utåt golfvet, just då hon skulle stoppa
dem i munnen. I början tog herrn upp
dem åt henne, och hon låtsade stoppa dem
i munnen, men tappade dem åter. Snart
kom herrn dock under fund med hennes
knep ocb under allmänt skratt fick hon
bakelserna.
På en mossig sluttning af parken gick en
ren med tungsint utseende. En stor isbjörn
grinade med sina hvita, hvassa tänder bakom
jerngallret i en väldig, öppen bur. Två
svarta björnar, feta som grisar, tiggde
socker, sittande på bakbenen. I ett. stort,
varmt hus förvarades de långhalsade
girafferna, elefanterna som bockade för att få
morötter och bröd, den tjockhudade
rhino-ceros och den tröga, oformligt stora
flodhästen, som hade sitt eget badkar, stort som
en större damm.
— Ack, der skulle jag velat simma, —
afbröt Fritz Amatus. — Tänk, att vara
bo-lagist, med en flodhäst!
— Den hästen skulle Camilla nog gerna
rida i ,,högre skolan", eller hur? — Och
Masse slängde ett näsvist ögonkast på
Camilla, som ej låtsade höra.
En gång hände sig att en fru tog sin lilla två
års gamla Hicka med sig till Zoologiska
trädgården. När de kommo till flodhästen, stod
denne nära burgallret ocb innan modern visste
ordet af, hade lillan räckt sina splitternya röda
saffiansskor åt. djuret. Det enda mamma såg
var sista skymten af tåspetsarne, innan de
försvunno i flodhästens måge. Saken kunde
icke mera hjelpas och frun tog förtretad
flickan pä armen och gick till andra delar
af trädgården. När hon skulle återvända
mötte bon en bekant, som uppskrämd
frågade, om hon hört den fasliga nyheten.
— Nej, hvilken nyhet?
— Jo, flodhästen har bitit fötterna af en
liten Hicka. Tänk, så grymt! Så
förskräckligt.
Frun började skratta. Det var lillans
röda skor, som varit upphofvet till detta
rykte.
Ett stort hus inneslöt papegojor med
klädningar så granna, som om de varit sydda i
Paris . , ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
