Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 nta thollslàndan. N:o 2
intet godt. Skeppet, hade knapt kommit
förbi bankarne vid Loires mynning, förrän
det blef våldsam storm. Det blåste starkt,
nästan oafbrutet från N. V. Det tungt
lastade skeppet rullade från den ena sidan
till den andra och hotade Hera gånger att.
kantra. Man kan lätt tänka sig
passagerarnes svårigheter. Hela natten kunde de
ej sofva för rullningen och om dagen måste
de tränga sig samman i salongen, i rök- och
trapprummen, samt på akterdäck, när
vågorna icke slogo öfver det, som oftast var
fallet.
Då det fans en sådan mängd af resande,
måste de spisa i två afdelningar, och man
kan föreställa sig hur svårt det var att kunna
duka bordet. Derför voro de flesta lät och
tallrikar krossade efter några få dagars
förlopp, ehuru alla måste berömma nppassarene
för påpasslighet och god vilja. Utanför
skeppet, var allt. svart, ined undantag af
böljornas hvita skumtoppar. Nil och dä visade
sig röda strimmor på himmelen, de nfbröto
för ett. ögonblick det enformiga grå och
gledo spöklikt förbi. I sådana ögonblick
liknade det grönglimmande hafvet en
ofantlig smaragdskål.
l’iiiau varade i 8 dygn. Ändtligen lågo
Azorerna bakom oss. Vinden, som nu kom
frän nordost, begynte bli svag, och sjön var
lugnare, ehuru den gick hög.
Den 20 december fingo vi strålande
sol-sken och temmeligen stark n. v. vind. Vi
voro då 880 mil från det, första
anlöpnings-stället, byn Pointe-à-1’itre på ön
Guadeloupe. För första gången smålog himlen
igen, och vi kände tropikernas milda värme.
Det var en verklig festdag. Ehuru .skeppet
krängde duktigt, samlade sig alla på däck,
der man föranstaltade, etl. välgörenhet,slot.teri
Damer och herrar gingo omkring, samlade
bidrag och sålde lotter Jag blef ofta störd
af deras besök i min hytt och man rädde
mig att stänga dörren. Till all lycka var
jag icke så ohöflig, det skulle kostat mig lifvet.
Min utmärkta, rymliga hytt låg akterut
och fick sitt ljus ofvaufråu. Jag låg pä
soffan och läste, då det plötsligt Hög rök och
gnistor in genom takfönstret. 1 samma
ögonblick kom min tjenare instörtaude och
skrek ,.eld’*! Jag spraug ut. Skulle dörren
varit stängd, hade jay ej hunnit rädda mig.
Jag sprang genom gången, som var full af
rök. Bakom oss sprakade flammorna; med
möda nådde vi salongen och uppför bar det
längs den breda trappan till däcket
Derifrån såg jag flammorna slå ut genom taket
af min hytt. De andra passagerarne följde
mig. Alfa voro utom sig af förfäran och
sprungo hit. och dit. Några sökte
räddnings-bojar, andra störtade till båtarne, hvilka
ännu hängde i kranen, färdiga att firas ned.
Men hvad kunde båtarne hjelpa, vi voro ju
nära 700 mil från närmaste landningsställe,
midt på det. öde hafvet, hvarest man, utom
de längs linien gående ängarne, sällan ser
ett fartyg. Linien sträcker sig dessutom
närmare den afrikanska kusten. Dertill
kommer att båtarne knappast kunde rymma
’/s af de menniskor, som voro ombord.
Skeppets officerare måste använda hela sin
myndighet, innan de kunde förklara för de
flyende, att de allesamman skulle störta i
sjön om de ej lydde. Hvad som i de första
ögonblicken gjorde denna scen dubbelt
fasansfull, var den förtviflans tystnad, som
trots ångesten herskade på skeppet.
Elden hade utbrutit akterut Vår kurs
låg mot sydvest. Vinden, som ökat
betydligt, kom från liordvest och för
att få motvind måste skeppet vändas mot
n. v. Trots eldens häftighet utfördes
vändningen. Kaptenen stod på
kommandobryggan och utdelade sina befallningar ined fast
stämma. Samtidigt stängdes luckorna till
krutkamrarne och öppningarne till de
eid-och vattentäta mellanrum, som delade
skeppet i flera delar. Förste maskinisten, Cheuu,
utsläpte genast ånga mot eldens egentliga
härd, der krutet förvarades, och det var
honom vi, enligt, kaptenens åsigt, hade att
tacka för vår räddning.
För att. kunna begagna sprutorna, som
voro på däck, måste detta tömmas. De
stora kistor och tunga jernrör, som
uppfylde detsamma, blefvo kastade öfver bord.
Det var ett godl stycke arbete, men det
lyckades. Skeppet, slutade att kränga så
våldsamt; det gungade uu endast helt svagt.
Passagerarnas första skrämsel hade något
lagt sig. Tillsammans med mariusoldaterne,
besättniugeu och tjenstepersouaieji bildade
de fleste af dem släckuing>kedjor, i det de
langade vattenspami frän den ena till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
