Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 nya trollslàndan. N:o ü
»at bröt det förfärliga amerikanska
slafveriet, trots den mest bålstora egcnnytta,
sjelf-viskhet och grymhet.
Det blefve för långt att uppräkna alla de
hjeltar och hjeltinnor hvilka, drifna af
kärlek till folk och land offrat, sitt lif för
frihetens heliga sak Moses, jätten i kraft och
hänförelse, som skapade ett ordnadt, tryggt
samhälle för sina olyckliga landsmän midt i
ökenlifvets lidanden; Paulus, den ödmjukaste
och tillika djerfvaste af alla Mästarens
lärjungar; Luther, reformationens hjelte; Gustaf
II Adolf och i en senare tid Gordon,
Li-vingstonc m. H. äro frihetshjältar, hvilkas
uppoffrande lifsarbetc endast Den kan löna
hvilken gifvit dem den rätta kraften.
Men äfven friheten, denna Guds stora
gåfva, kan, lemnad i svaga menniskohänder,
urarta till kärlekslöshet och förtryck. Äfven
friheten behöfver ett baud, och detta band
är kärleken. Frihet utan kärlek gör oss
sjelfviska, hårda, egennyttiga, oförsonliga,
men der kärleken adlar vår frihet, der njuta
vi den i dess högsta form. Och i det fria
tänkandets ocii sträfvandets tid är det godt
att hafva kärlekens band som en helsosam
tygel vid de hetsiga sammandrabbningarna
af olika åsigter.
Under det fria utbytet af tankar, den fria
diskussionen, utvecklas vårt omdöme och
våra tankar. Och fastän mången fruktar
härför, är det visst, att ädelt sinnelag och
högsint åskådningssätt endast på detta sätt
kunnat vinna herravälde öfver mörker och
råhet.
Men namnet J’ri diskussion kan ej gifvas
åt allt det prat och de häftiga vredesutbrott
man ofta blir vittne till. Fri diskussion
fordrar lugn och besinning, aktning för hvars
och ens yttranderätt och framför allt eu
opartisk granskning af olika åsigter. När
Kristus talade om den frihet ban kom
att föra till jorden, iick ban af de
irsaeli-tiske lärde det harmfulla svaret: „Vi äro
Abrahams barn och hafva aldrig varit
någons trälar". Härpå svarade Mästaren på
sitt lugna, dräpande sätt: „deu, som syndar,
ban är syndens träl".
Det var ett stort ord, som väl kan
till-lämpas på den vrede, den mången gäng
ursinniga häftighet, uttalandet af olika åsigter
så ofta framkallar. Vrede gör blind oclu
döf, ban har sin rot i sjelfkärlek, i egoism,
hau förtrycker och klafbindcr — och deraf
uppstår gräl, men icke fri diskussion.
Nej, bort med vreden, bort med hånet!
Med ju mera sjelfbeherskning ordet uttalas,
dess skarpare biter det, dock utan att sära.
Kärleken, den verkliga kärleken till
sanningen, måste gifva sin färg åt. äfven den
ifrigaste diskussion, om denna skall kunna
göra nytta. Aktningen för andras
öfvertygelse måste spåras i våra ord, om vi vilja
att andra skola akta vår. Endast på detta
sätt kan vårt tanke- och ordutbyte vara
till ömsesidigt gagn.
Må vi derför alla sträfva att i kärlekens
och förnuftets ljus betrakta lifvet omkring
oss, att uppfatta frihetens rättigheter och
skyldigheter från deras ädlaste sida. Ma vi
arbeta för friheten utan sjelfsvåld, med
aktning för andras rätt, orubbligt fästade vid
den klippa der vi funnit vårt stöd; dock
utan denna envishet, som ej vill se ett
begånget missgrepp, denna falska blygsel, som
hellre håller fast vid det en gång sagda, än
ödmjukt erkänner sitt misstag. Och ha vi
ännu ej funnit en fast stödjepunkt, må vi
då i bön till frihetens och sanningens Herre,
med allvar sträfva derefter, så skall förvisso
den stund komma, då vi känna till hvem
och hvad vi kunna sätta vår lit.
Så höje vi den sanna frihetens och
bröd-rakärlekens fana och vaudre framåt mot
den nya tiden! Att på oss, vårt folk och
vårt land en gång må kunna tillämpas
det stora sköna ordet: „der Herrens ande
är, der är frihet".
■^f5–
Sidenswahnska bolaget.
(Forts, från 11:0 8.)
ijp5) ffis glansnummer äter bestod i ett s. k.
höjdsprång öfver ett rep, spändt tvärs
öfver rummet i samma höjd som hon sjelf.
Hon hade utfört detta visst, liuudra gånger
ined utomordentlig framgång och var aldrig
1 så säker på något som på just detta konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
