Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 10 ILLCSTIIKBAI) BARNTIHNINO. 79
Pi’enumeranternes sida.
Vid kråkboet.
Fred och Ville vorn ute på skogsvandring. Det
vnr en irisk kyla i luften, kl. vnr inte mer au
sju. Hölen sken på grnutopparno, det var en så
underlig, vacker skit i ning öivor skogen.
Gossarna käüde det sa ovant iuoiu sig deras
munterhet lindé slagit om till allvar, de visste
ej hvarför. Kanske, att solskenet, den klara blå
lunden, harrdoiteu. fågelqvittret, stillheten, lockade
det i ram.
Ibland prasslade eu torr gren under deras steg,
eu liten fågel flög upp bredvid dem, myrorna
städade utanför sina små gluggar grankådnn glänste
småtreftig i solskenet.
De slogo sig ned pä en mossig sten.
Smörgåsar funnos i fickan och de smakade så
förunderligt bra derute
— Ber du, ett kråkbo der i grantoppen, inte
der, so hitåt — ropade Fred — ska’ vi se hvad
der är? ’De sväljde sista munsbiten och rusade
dit.
— Lat mig klifva tipp, det var jag som såg det,
— sade Fred ifrigt ocli började hala sig uppför
stammen tills han fick fotfäste på en qvistig grou,
Ville stod der nere med hatten skjuten ned i
nacken och säg på, han hvisslade belt’ sakta och
knackade stöllarna turvis mot hvarann. Så bruka
pojkar göra ibland, när de vänta på något trefligt,
Fred hade hunnit ända upp, qvistarna slogo
honom i ansigtet, men hvad gjonle det.
— Fius der någonting? — frågade Ville.
— Jo — låt mig se, ett, två, tre . . . fem ägg.
Ett är sä mörkgrönt, att dot är nästan svart.
— Ska’ vi taga dem? — frågade Ville, meu
lian sade det inte dcubär gåugeu på sitt raskn,
ifriga sätt, utan litet dröjande och osäkert.
— Hvarför ska’ vi inte dot?
— För att, för att — — ja, jag vot inte —
Ville såg nästan förlagen ut. Fred intog en litet
beqvämare ställning.
— Ja, jag känner liksom al det jag också, — sadu
han, — (let. är som om man inte ville göra illa ens
åt kråkorna i dag, bara lör att allt är så vänligt
omkring oss och för att vi ä’ så glada. Ska’ vi
låta dom vara?
Ville vände ryggen åt och sparkade med foten
på en torkad stubbe.
— Ja, kom nod — sade han. litet skamsen att
vara vek livad göra vi med någrn kräkägg?
—» Fred hnsatle sig ned, han hade granskitgg på
iirnieu och ön kådfläck på bjotorna, men det hade
lian ej nu tid att se.
— Det är alldeles soui om du skämdes Ville —
sodo han slutligen.
— Ja, för att nu ha vi burit oss åt som, soni -
— Som 1 lic kor, — il vide Fred.
— Något ditåt. Ville lätsnde vara trotsig,
fastän ban iute var det alls inuti.
— Jag skall sägn bur det. är — sade Frotl
Jagt-föreningen ger pris för kråkägg, och det är
ingenting ontß deri, ty kråkorna göra skada pil
många sätt. Men orn än de göra illa, sä äro de
inte sftinre än vi om vi i vår tur förstöra tioras
bon, och derför Hr det ingenting att skämmas för,
om vi iuto minnas vara stygga mot dem i dag,
och, och förresten skinns jag inte att likna en
lliekn i det som inte är illa, i dot som gör ön
glad. Fred var röd i ansigtet och kände
någonting besynnerligt i ögonen, han lindé aldrig
talat så der förut. Mer hvarför var det också så
Vackert i skogen, att det k nde narra en riktig
pojke att täras?
Hoff.
Bref under vingen.
S—e. Din vorsgåtn är lör lätt. Man behöfver
blott se orden: klyftnn och lon, tör att veta hvad
ilen galler. Försök görn ön mindre känd.
J.unkiiitits: Anagrammerna bra. Tack.
Dufvan: Det är bra att gifva närmare bestäm"
ning åt orden i gåtorna, än blott: substantiv, ad"
joctiv, otc. Tack för dot sända.
Ellen II’. Sländan förstår ej numoreringen i
din diamnntgåta Dr-t är ej detsamma alt taga
hvilka sif|ror som helst, man bör börja med 1 och
gå vidare i rad allt elter hur många olika
bokstäfver orden ha. Samma bokstaf betecknns
alltid med samma siffra.
Ingrid 11 n. Tack lör dill. bref. Jn, posllekon
är mycket rolig. Sländan framför härmed till
„Elsa" din tack tör hennes bref om Walamo. Ilar
du ej lust att stoppa ott brof till henne i
Shiu-dans" postväska ?
Ingrid T—f. En duktig helsning till dig ocli
dina fem syskon fråu Sländan, som tackar lör
brefvet.
Signe och Edvin L - in. Mycken tack för
gratulationerna och hjertliga helsningar fråu Ketty,
Ireue och Alfhild P- nd.
Elim Stadius. Välkommen till hvfvelbolaget!
Jag tror nog vi bli goda kamrater
Älta.
Kbni. Din senare rebus måste litet förändras,
emedan Sländaris tryckeri ej km trycka tvenne
bokstäfver inuti hvamndra, såsom / i k. Annars
bra. Tack.
Aina. Vänlig tack för det siiuila!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
