Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
ILLUSTRERAD 1IARNTIDNI.N0.
87
Hundhistorier.
Alin sauna.
I. Två gamla fröknar i London, my> ket
or-(Idilliga, hade en stor skotsk fårhund, Prins, lian
tyckte mycket om att ligga pft soflnn i dortia
Sängkammare. men fröknarna tyckte alls i ke om det
och Prins biet strå Had hvarje gång lian Idet’
upptäckt. Nu liiinde det sig att Iröknarne ibland då
do hemkommo sent om qvällen, irke hängde upp
Bina klädningar, utan lade dem på soffan.
Småningom märkte de dock till sin förskräckelse, att
kjolarne voro nedakrvnklade och tillplattade niir
de frampå dagen skuile hänga upp dem, hvarför
de misstänkte att Prins legat på dem. l)o bo
slöto således att vakta på honom. Nästa gång
då de varit ute qvällen tömt orh 0111 morgonen
sutto vid frukostbordet, lemnnde de dörren öp
pen till sängkammaren. Snart hörde de ett sakta
»rassel som af sidentyg, hvaraf de slöto att
Prins som bäst tog sig en morgonlur på fröken
Arabellas nya ljusgrå sidenklädning. Prins! —
ropade de. — Gå genast ned från soffan. En
duns på golfvet, som om Prins hoppat ned.
Fröknarna lortsatte sin frukost och trodde att Prins
hade tagit sig en annan sotplats. -Men om en
stund hörde de åter ett sakta prassel. — Prins!
— skrek fröken Arabella. gå genast nod at
soffan. Ater en duns i golfvet. Så fortgick ilet
flera gånger hvarje morgon otter det fröknarna
varit ute. Prins kröp |j tidlöst upp på soffan men
kundo ej låta bli att sakta sträcka på sig om en
stuiid. Niir sidentygets prassel förrådde honom
och ban hörde befallningen att lemna soflan,
hoppade han ned med ön afsigtlig stark duns i
golfvet. Men da ban sodan gissade alt fröknarna
glömt saken, kröp han sakta, sakta upp igen.
lians matmödrar märkte snart linns bedrägeri och
begyute hädanefter hänga upp sina klädningar
genast vid hemkomsten.
II. En herre hade ön trogen hand, Lejon, En
dag var husbonden illamående orh Inde sig på
sonan. Lejon låg utsträckt framfor brasan Kom
lur Lejon min snälla hund. och sitt. har bredvid
mig, sade hans herre. Lejon steg tipp sprailg
till soffan och satte sig lydigt, pfi. golfvet nära
sin husbonde. Men sä snart lian trodde att denne
insomnat, steg |inn tyst upp och smög sig sakta,
sakta tillbaka till sin förra plats vid brasan, i det
lian försigtigt såg sig om mot soflnn. Alldeles
som en mamma, som har lugnat sitt oroliga barn,
ocli sodan smyger sig sakta ur barn kammaren,
när barnet somnat. — Lejon! ropade hans lierro.
(lundén spratt till, vände genast om och kom
skamflat med hängande hufvud fram till sin herre,
lians hnndsamvete bestraffade honom lör att ban
icke mints uppoffra sin varma brasa for sin sjuke
husbonde.
III. En annan herr - brukade på sina
spatser-lilrder möta en liten hvit, mycket smutsig hund.
En kall dag, då det lilla djuret darrande af köld
sprang förbi honom stannade han och såg efter
det — Stackars kräk! - sade ban medlidsamt.
Hunden vände om, viftade på svansen och följde
honom hem. Detta gjorde lian hädanefter hvarje
gång de möttes, och dec roade herrn. Mon en
gång på vårvintern då dut var mycket smutsigt,
såg tjensteHickan som öppnade dörren, förtretad
på do lerspår hunden qvarlemnat på trappan.
Herrn var icke vid godt lynne, don smutsiga
hunden harmadc honom och lian sade häftigt: - jag
kan icke b-gripa hvarför det osuygga kräket jonit
hänger otter mig. — Hunden såg upp på honom
ott ögonblick, vände derpå om ocn. sprang sin
väg. Aldrig kom han tillbaka ocli aldrig mera
mötte herrn honom på siua spatserfårder.
m
Prenumemnternes sida.
Om Botaniken.
Dol tinnes ej någon mera angenäm och
helso-sjun, nftgon på upptäckter rikare förströelse än
att studera växternas lif. Man läser visserligen
botanik i skolorna, och det kan vara intressant
nog. Mon hvad är det likväl mot att med rFlo
rau" i hniiden orh växt portören vid sidan ströfva
omkring i Guds fria natur? „Det tinnes så få
växter, jag känner dem redan alla, sägor törhända
någon. Men deri har ban eller hou orätt; ty
ensamt här i Finland finnas närmare 900. Ocli huru
måste man ej benndra åtminstone något, lios till
och med de mest föraktade! En utmärker sig
genom lvsande iärger, eu genom sin vällukt, en
genom sin iinhet o. s. v. Botaniken är angenäm
I och nyttig derigenom att man lär sig känna de
nlika växteriin, deras egenskaper och nytta m. m.,
samt genotn de upptäckter man kan komma atf
i görn. Ty man knn ju på ott ställe hitta ön växt
j som annars ej brukar förekomma der; ellor kan
inan hitta en förut ej känd afart eller variétet.
Hotauiken är äter helsosam derigenom att inan
kominor ntt vara i röreiso ute i det fria.
Då inan så beger sig ut i skogeu, är det som
kommo inan till ett rike utan herskare och iinge
I taga det i besittning för sig sjelf. Himmel och
jord tillhöra en, man eger vinden, som ilar förbi,
gräsen, buskarne och blommorna. Mossan bjuder
sin mjuka bädd till hvila, fåglarne locka och sjunga.
Allt är sa ljufligt, hvart skall jag vända mig V Jo,
jag tar till ..Floran", och soiUjCtt huj går det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
