Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
NYA THOLLSLÄNDAN.
N:o 13
går middag beströdde jag tröskeln till min
dörr, som leder ät den smala gången, med
ett, svart pulver. I går afton skänkte jag
min älsklingsslaf Nebila ett par tofflor, på
hvilkas sulor med gyllene spikar voro inslagna
orden: — undvik Zehira, — ocli i dag på
morgonen, se här. är sidentyget fulltryckt
med svarta bokstäfver, som uttrycka precis
detsamma: — undvik Zehira!
Prinsessan utstötte ett skrik.
— Mitt kära barn, — fortfor konungen
med samma falska vänlighet, — framför mitt
palats står en kamel med rikt broderade
täcken. Etthundra ryttare på goda hästar
skola ledsaga den. Ännu i dag skall du
vara på mitt ensliga slott, Trimbal, der det
fins ett underjordiskt fängelse under högra
tornet.
Zehira kastade sig full af förtviflan till
konungens fötter.
— Straffa mig, men skona Nebila!
— Neb la? Du menar Alihen, — sade
konungen. — Ni ha roat er med att drifva
gäck med 111ig, och det, har ännu ingen
ostraffadt gjort.
— Förlät mig, förlåt mig! bad Zehira
och vred sina händer. Lofva mig att skona
Alibenl
På Alibens hufvud skall intet hår kni=
kas ]iå min befallning.
— Lofvar du mig det?
— Jag svär det vid Allah.
Zehira visste nog hvad denna ed betydde.
På konungens befallning skulle icke ett hår
krökas på Alibens hufvud, men konungen
skulle sjelf döda honom, f Hon sade darrande:
— Itäck mig din hand till bekräftelse uf
ditt löfte.
Konungen framräckte sin hand och Zehira
betäckte den med kyssar. Derunder ingned
hon med sina fingrar vällukten ur flaskan,
som hon hållit dold i sina kläder.
När konungen återvände till sina rum,
lät ban kalla Alihen och sade till honom:
— min vüu, dina trogna tjenster fordra en
belöning, ocli jag vill som en sådan skänka
dig min broders svärd, som ’ förvaras vid
hans graf. Kom och utbyt ditt svärd mot
hans!
Alihen halle redan fött höra om
prinsessans afresa och visste derför hvad konungens
vänlighet betydde. Ilan kastade sig ned fram-
för denne och kyste hans hand, men då for
en rysning genom hans kropp. Ilan kände
den förrädiska lukt, som sade honom att
Zehira nu hade varnat honom.
Konungen klappade med mildhet och
välvilja ynglingens rosiga kinder, som om han
velat visa honom hur högt ban älskade
honom. och dock var lians hjerta fullt af bat
och grymhet.
— Tag Koran och bär den efter mig.
Vi skola bedja vid min broders graf.
Koran är mubamedanernas bibel
Alihen darrade i alla leder, ty ban visste
att konungen brukade befalla alla dem ban
dömt till döden, att bedja vid sin broders
graf.
Konungen vandrade genom flera gemak
tills ban kom till det sista, hvars tak
uppbars af nio marmorpelare. Den midtersta
var förgyld, och ]iå denna tryckte konungen
Pelaren "gaf efter och nio marmortrappsteg
blefvo synliga. Konungen lade sin hand pii
Alibens skuldra och steg med honom ned
för trapporna. Då de kommo till ett mörkt,
af en svagt lysande lampa upplyst hvalf
befallte konungen ynglingen att slå upp
Koranen och läsa deu bön, som nniliaindianerne
läsa när de bereda sig till döden.
I midten af hvalfvet fans en stor,
jernbe-slagen falldörr som dolde en djup öppning.
1 detta djup låg konungens broder och
många andra som ban mördat, ty han
valen grym och blodtörstig man
Konungen lät Alihen öppna falldörren och
gaf honom en vink att följa sig ni i griften,
ltedan syntes det hvass| slipade svärdet, sö||l
halshuggit så många. Konungen befallde
Aliben alt ännu en gäng bedja bönen; sedan
ämnade ban med ett hugg afskära lians
hufvud.
Men i samma ögonblick dä konungen gick
förut i det mörka rummet, slog Alihen igen
jerndörren bakom honom och sköt för rigeln.
Sedan skyndade ban att lemna hvalfvet och
sköt den förgyhla pelaren tillbaka på siu
förra plats.
1 samma minut hördes ett härskri
utanför palatsets portar. Det var
grannkonuu-gen med sin krigshär, som kommit till
Alibens hjelp. Med deras bistånd bemäktigade
sig prins Aliben sin faders palats och
återtog hans thron. Folket strömmade till ined
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
