Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 NYA TltOLLSI.ÄNDAN. NlO 14
kosten gick jag bort till luckan och ropailc
pft honom Jag hörde intet och kunde icke
se honom, .lag hade icke sett honom sedan
jag förde nod honom i rummet Jag ropade
||fi honom Here gängor, men han ville icke
svara, oaktadt samme man försäkrade, mig,
all ban hört. honom tala samma morgon
l);jt förekom honom som om pojken ropat
pä hjelp; men han ville icke fråga efter mig.
och detta skulle, jag tvinga honom till.
Ilau skall bedja fiirr äu ban dör, tänkte
jag, och jag beslutade mig för att låta
honom vara. .lag förmodade, att ban krupit
för öfver lill skansskottet (= skausväggen)
lor att det öfriga manskapet skulle höra
honom, och möjligtvis vai han mörkrädd, sn
att hau föredrog att vara i närheten af folk.
Några af manskapet had om lof att gå neil
ocli se lill honom, men jag Förbjöd det., och
jag lofvade att straffa den förste, «oiu dristade
sig att gå ned. t Forts.)
Vilda Blanche.
l) ii gång för längesedan uppskrämdes
invånarne i den lilln byn Soiigi i
Frankrike af en mycket besynnerlig varelse, som
plötsligt visade sig der. Dess utseende
liknade mest ett vildt djur, men skapnaden
en nio, tioårig flicka. Hennes händer ocli
ansigte voro svarta och underligt fläckiga,
hon var klädd i skinn och några gamla
trasor samt bar en tjock, jernskodd påk i
banden. Kn man hetsade en bulldogg på henne,
men hon dödade bunden med ett enda slag
af påken, hvarefter hon flydde till en skog.
Ku man som förföljde henne, berättade att
hon der klättrat upp i ett träd och tycktes
ämna sofva.
Då nil godsegare i trakten fick höra detta,
begaf ban sig med några af byns invånare
tili skogen för att uppsöka den vilda Hickan.
Do funno henne i trädet, och emedan de trodde
att hon kommit till byn för att släcka sin
törst, stälde de ett kärl med vatten vid
trädets fot ocli dolde sig sedan i närheten.
Efter någon tid kom flickan långsamt neil,
blickade sig försigtigt lyssnarn! ■ omkring och
och fattade kärlet, som bon begärligt tömde
Ku rörelse bos åskådarne skrämde henne,
och hon kilade, snabb som en ekorre,
tillbaka iip|i i trädet. För att locka henne
ued igen skickades en qvinna och ett barn.
hvilka bjiiilo henne mat. Efter något
betänkande kom hon mycket rädd ned på
marken. tog maten och fasthölle. Hon gjorde
ursinniga försök att. slita sig lös, men
förgäfves. Så fördes hon hem till godsßgaren
och intogs i köket, der t jeiistefolkel höll pii
att plocka fåglar, som skulle stekas, llon
grep genast en af fåglarne, slet honom i
stycken och at upp honom. Man gaf henne
en aHådd kanin; hon drog af huden, bröt
djuret i bilar och slukade alltsammans med
stor brådska och glupskhet, Det betans,
att hon blott kunde tala ett eller två ord
på ett främmande spräk, ingen Jicli röra
henne utan alt hon framstötte ett gält och
vildt skrik af fruktan och ångest. Hennes
hud var i sjelfva verket fin och hvit, ehuru
ansigtet och händerna blifvit svartfärgade.
(iodscgaren kalladt: henne Blanche ocli
lemnade henne att vårdas åt en herde, som
fann uppdraget i hög grad kinkigt och
besvärligt. Hon gräfde gropar i det rum der
hon instängdes, och när hon lyckats rymma
var det ytterst svårt att fä fatt henne
emedan hon sprang och hoppade med
utomordentlig snabbhet och klättrade, med största
ledighet pii hustaken och i trädtopparne.
I början ville hon blott äta rått kött, fisk,
rötter, frukter, löf ocli till och ined grenar.
All föda sväljde hon bel och hållen utan uti
lugga henne. Kfter någon tid när lusten alt
rymma något aftagit, sökte hon sig sjelf
föda på fältet och i damimirne. Hon sam
ocli (lykade som en anka och var särdeles
skicklig att fånga fisk. som hon förde i
munnen till stranden, der holi rensade och åt
den. Grodor voro en stor läckerhet för
henne, och vid ett tillfälle, uppträdde hon i
godsegarens matsal med förklädet fullt af
grodor, dem hon hastigt och lustigt
serverade på gästernas talrikar. Man kan liitl
tänka sig den uppståndelse som följde när
grodorna begynte göra sina krumpsprång
på middagsbordet.
Hon blef småningom tämjd, som ett annat
vildt djur, och när hon lärde sig tala, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
