- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
138

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

NYA TROLLSLÄNDA!?.

N:o 18

lektor, professor; men han ville göra sin
lärdom fruktbärande för sitt folk. Utom
sina lärda forskningar i finska språket och
literaturen, utgaf ban förträffliga berättelser
ur Finlands historia, en samling af egna
finkänsliga, sköna skaldestycken och ett urval
af andras samt „Månens berättelser", allt på
finska. Men han öfversatte äfven till
finskan flera de bästa svenska och utländska
författares verk, för att göra sitt. folk
delaktigt af hvad verlden har ypperst i god och
nyttig läsning. I mer än trettio år blef ban
en folkets lärare och diktare, hvars
skaldenamn „Suoniou var älskadt och äradt i vida
bygder. Sjelf aktade ban äran ringa mot
glädjen att kunna tjena sitt fädernesland med
de gåfvor Gud förlänat honom, ty han
var mild och ödmjuk, ban sökte icke sitt
pris, ban tjenade i kärlek sitt land
derför att ban öfver allt annat tjenade Gud.
Men Gud allena mäter i sin vishet lifvets
mått, och den 28 Augusti bortkallade han
denne sin varmhjertade, milde tjenare genom
en olyckshändelse under en segelfärd.
Finland och dess hufvudstad har plockat höstens
sista och skönaste blommor för att bekransa
hans graf.

Sländan satt den 7 September gömd vid
takåsen af det lilla kapellet på Helsingfors
vackra begrafningsplats, llon såg skaror
af tusende vandra dit, ut i det strida
höstregnet, hon såg fanor och kransar, blottade
hufvuden och tärfylda ögon; hon hörde
sånger och minnesord; men mest af allt rörde
henne anblicken af den bortgångnes bara.
Och hon glömde deras tårar för att tänka
på det föredöme, deras fader gifvit dem i
arf. Dessa barn måste blifva goda
menniskor. Dessa barn hafva lärt att tjena sin
Gud och älska sitt fädernesland Så
sorgklädda, så bedröfvade, som de nu gå, så gå
de nu främst i spetsen för Finlands barn
och ungdom, ty alla, alla sörja med dem
deras älskade fader, Julius Krohn.

ÖnO

Hemlös.

(En lieriittolse nr verkligheten.)

J|jHon stod i en smutsig förstuga,
innan-G*-, för en smutsig gård, klädd i smutsiga
trasor, stod och skälfde i den iskalla
April-blåsten. Hennes gulgröna ögon voro
likgiltigt halfslutna, det gulröda håret hängde
vildt och hoptofvadt öfver pannan, uäsnn
såg sorglig lit, och munnen hade detta
obeskrifligt bittra uttryck, som så ofta
utmärker nödens barn.

Hvad hon hette? lita Huru gammal
hon var? Nyss fylda åtta år.

Sex gånger hade hon redan varit „såldu,
d. v. s. utbjudits pä auktion åt den minst
fordrande. Ty hon hade intet hem, hon var
som höstens kringirrande löf. Hon hade
vandrat ur hand i hand, som ett utslitet
skiljemynt,, hade frusit, hungrat, slagits och
trampats, tilldess misshandlingen gjort henne
slö. llon hade fått äta på bänken i knuten
och sofva på bara golfvet Aldrig blef hon
badad eller kammad eller iklädd rena
kläder, och hennes stackars kropp var ett
tillhåll för all slags ohyra.

De späda armarne fingo uträtta månget
tungt arbete, som annars fullvuxna pläga
göra. Hon fick bära ved från skogen och
vatten frän brunnen och deremellan släpa
pä den tjocka två års gamla Emma. Hon
fick ligga framstupa och gnugga det svarta
stugugolfvet, tills magen värkte och om
vin-termorgnarne i bara fötter skotta snön från
vägen till bodan. Hvem tänkte på att hon
frös, att hennes magra lemmar ej hade kraft
att arbeta så tungt? llon blef sparkad, om
tion ej lydde, ocli derför trälade hon under
tyst, hopplös likgiltighet.

Tänkte hon på allt detta ini, der hon stod
i dörren och skälfde för Aprilblåsten? Nej,
hon tänkte öfverhufvudtaget aldrig, hon tog
minuten som den kom. Hon bara stirrade
ut i den grå luften, snöt sig ibland i
kjolens trasor och stirrade igen. Inom henne
rasade hungern, ty hon hade ej ätit mer än
en liten bit mögligt bröd på morgonen, och
nu var klockan 1. Från stugan utträngde
då och då en doft af kokad potatis, och
Leena, värdinnans unga syster, stälde fram
uiiddageu på bordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free