Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1»
ILLUSTRERA.» BARNTIDNING.
147
framvisa något liknande. Ty manen har icke |
luft, soin bryter ljusstrålarnes och derför sir
der ingen öfvergång mellan det skarpaste
ljus och dpn svartaste skugga.
Nej, när Sländan rätt betänker sig, tror
jag, att hon afstår från sin önskan att Hyga
till månen. Det är visst möjligt, att der
tiimas luft och vatten, grönska och lif på
den okända frånväiida sidan af månen, efter
vi ju aldrig få se mer äu dess ena hälft,
men ... Vi svaga, förgängliga bai n af
jorden, hvarför skulle vi bortbyta våra friska
vindar, vår blå himmel, våra böljande haf
och susande skogar mot liflösa öknar
fjerran i verldsrymden? Borta bra, men hemma
bäst. Lilla glosöga, vill du resa till tnånen?
Z. T.
önO
Resebref
frän a/ii minns jiust mästare.
Mjukaste tjenare, här är första brefvet!
Blif icke vred, 0111 det smakar dig t,adligt,
I jag har ju i alla mina dagar ej författat
annat, än revisionsprotokoll och
postremisser.
Du vet, Slända, att man ibland behöfver
röra pä sig, antingen man är senator eller
haudelsbetjent. Man behöfver räta på
nacken, sparka med benen och rulla med
ögonen för att få nytt lif i kroppen. Och inte
blott i sin trånga kammare, Utan i fria
luften, ute bland andra folk och omgifningar,
ute i (iuds storartade, vexlande, alltid
lärorika skapelse.
Detta kände jag mig behöfva, och derför
reste jag.
Som praktisk karl tog jag så liten
packning med som möjligt. Kn liten nattsäck,
ett par galoscher, en paraply och . . . uiiu
son Matie, en ungdom på 14 vårar, med
förläst peruk och ryggen som en sprättbåge.
Vi gåfvo oss af pä sjelfvaste
midsommardagen, — åiigbåtarne ha intet förbarmande
— just när rönnar och syrener blandade
sina unga dofter, och sommarens första
sländor profvade sina nya vingar vid strändenia.
Kn läng, het midsommardag i en jeruvägs-
kupé, som förde oss första hållet, mellan
Helsingfors och Vasa.
I Vasa stormblåste det, när vi i en liten
bristfällig ångare skulle öfver till Sundsvall.
Jag höll föreläsningar för Mallen om huru
han skulle bete sig vid möjligen
påkommande sjösjuka och hälde i honom och mig
sjelf ett slags illasmakando saltvatten, som
skulle hälla „ulrika på afstånd.
Passagerarne bestodo, utom oss och par
profryttare, af 80 kor och 100 svin, som
mot sin vilja emigrerade till Sverige.
Maf-fen anslogs innerligt af ressällskapet, ban
som alltid varit djurvänligt stämd, och
tillbragte alla sina vakna stunder vid en eller
annan grisbur.
Det blef stilla lugnt till natten, och
Maf-fens erfarenheter af sjösjukan inskränkte sig
denna gång till det stilla obehag han kände, dä
vid några slingrande rörelser i sömnen
hyttsoffan blef för smal, och ban damp i golfvet,
.lag sof med ena ögat slutet och det andra
stirrande mot gardinen, som afstängdt* vår
bytt från den öfriga verlden. Den kunde
icke reglas, och jag tänkte på min lilla
hopskrapade reskassa och Månes stötlar, som
kostat 17 mark hos skomakaren. Propeller
dunkade: god-natt, god-natt, god natt I och
ofvanför våra hufvuden trampade 320
ko-fötter ett enformigt ackompagnemang till
vaggsången. Så gick natten.
Och morgonen kom med vida blanka
vattenspeglar och konturerna af en strand i
glittrande morgonbelysning. Det var
Sveriges kust, som bjöd oss välkommen, och vi
beundrade de mjuka gröna kullarne med
sina trädgårdar och vänliga husrader.
Men var üerrösand vänligt och
inbjudande, så var ankomsten till Sundsvall desto
sorgligare. Det var dage.i efter branden,
och elden rasade ännu i alla ruiner och
grushögar. Deu var ännu icke mättad af allt
det välstånd den stöflat och slickade girigt
de halHörkoluade bränderna under askan.
Röken hvirflade i tjocka ringar mellan de
soliga skorstenarne, det enda, som stod
upprätt på detta fält af grus och aska. Det
i var svårt att andas och svårt att leta sig
fram öfver nedfallna, hoptrasslade
telegraftrådar, krossadt glas, spikar och bränder.
Så många lyckliga hem, som jemnats med
jorden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
