Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23.
_
Lördagen den 1 December.
1888,
___v
Olof, Ellen och Goliath.
iFrån norskan.)
ektor lloliernuius gård låg vid smalgataii
J^pV ofvanför elfven. Från fönstren i
hvardagsrummet hade man utsigt, till storgatan
och kunde hålla reda på dem som gingo
öfver bron. Det var äfven den bästa tröst
Olof och Ellen hade, när de ej fingo lof att
gå ut.
Tvärs öfver vägen låg trädgården, som
sluttade ned mot vattnet, och så var det
längs bela sinaigatan den ena trädgården
bredvid den andra, bara med sinä mel Iao mm,
som ledde ned till Hottorna der man
brukade skölja kläder.
Olof och Ellen voro rektorns yngsta barn,
och de höllo tillsamman i godt och ondt.
Ovänner voro de naturligtvis både tidt och
ofta, men om någon kom och sade så
mycket som ett ord om detta till en af dem.
vips voro de ense igen och färdiga att
föi-svara hvarandra med näbb och klor.
Man kan icke tänka sig två mera olika
syskon. Olof, som var äldst, såg så
innerligt trygg och pålitlig tit. skrattade sällan
och talade litet, men när han engång sade
något., kom det ined en viss bestämdhet, som
om han noga öfvervägt sina ord. Ellens
mun gick deremot som en qvarn hela dagen,
hennes ansigte kunde formligen stråla, som
en sol, och när hon gret det ena
ögonblicket, log hon igen i det nästa. Om någon
uf hennes vänner knuffade henne, daskade
bon till sà godt bon kunde igen; men ett
par minuter senare delade ltoii sitt namiiam
med dem utan att tänka pä hvem som var den
förorättade parten Att gifva bort, gick i
det hela taget af sig sjelf för Ellen, och det
hände ofta, att hon lät sina små kamrater
smaka så länge på ett äpple eller ett päron,
att hon sjelf till slut blef stående med bara
stjelken i bauden
Olof var mera förnuftig i sin gifmildhet.
När ban beslutat att dela en bakelse eller
en karamell med en kamrat, mätte han först
noga, så det blef lika mycket åt hvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
