Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Milde Jesus, kom i qväll,
Kont, när ljusen ländas,
Och för med till slott och tjäll
Fröjd’, som aldrig ändas!
Ulan dig flyr friden bort,
l tan dig är glädjen kort,
Verlden mörk och kulen:
Der d u är, är julen.
Z. T.
Sidensvahnska bolaget.
ATäf man inte har möbler, OpptAg i en akt.
Tant Dika var hemkommen. Bolaget tyckte
först nu, att allt var som det skulle, när de
sågo hennes ordentliga mössband och
hennes kära, bestämda, och ändå så
skälmaktiga ögon lysa emot dem öfver
stickstrumpan eller hushållsboken. Och så var hou
så intressant: hon bröt på »amerikanska"
ocb luktade indian, påstod Masse.
Det hade inträdt eu stillsam ordning i
lägret, hvilken högeligen förvånade tant Dea.
Sidensvansarne buro sig åt som städadt fullt
och dock kände de sig ingalunda qvästa. De
voro tvärtom fylda af en omättlig
upptågsanda ocb visste att tant Dika, oaktat sin
värdiga min, dock i grunden var deras bästa
bundsförvandt.
Alla hade anländt, utom Svante. Denne,
som gick sista terminen i skolan och snart
skulle börja sina tentamina, hade önskat få
ett euskildt rum för att läsa ostördt, och
tanterna hade hyrt ett sådant på andra
sidan tainbursfarstun. Fritz Amatus, som
hittills varit Svantes bolagist, hade fått en
ny kamrat, en 10 årig, ny bakad skolaris,
vid namn Michael Stubb, i hvardagslag
kallad Mick.
Det var aftonen innan Svante väntades.
Sällskapet satt vid qvällsvardsbordet, der det
vankades ölost och helkokta potäter.
— Det är ett spektakel, — sade tant Dea
med bistert rynkade ögonbryn, — möblerna
till Svantes ruui komma först i
öfvermor-gon. Till dess får gossen stackare sofva på
golfvet och sitta, som turkarne, på sina ben.
— Ahl — utbrast tant Dea, så förskräckt,
som om någon föreslagit henne att tillbringa
sin natt i portgången. — Tänk hur ban
skulle få snufva! Och hur hans ben skulle
domna! Jag skall låna honom min gungstol,
och lilla nattduksbordet kan ban också
få . . .
— Vi ha en öfverlopps stol i vårt ruin,
inföll Camilla ifrigt. — Och så taga vi
Massarnes ena säng, de kunna nog sparkas
i samma ett par nätter för ombytes skull.
— Ilan kan få min byrålåda, — sade Fritz
ädelmodigt.
— Och min tvättsvamp, för den glömmer
jag alltid att använda, — utlät sig Masse med
en sidoblick på tant Dea, som gifvit honom
deu till julklapp.
Effi hade suttit tyst, men på hennes
spelande min såg inan, att hon hade något
upptåg i sinnet. Under eu paus i samtalet flög
hon upp från sin plats, slog ihop händerna
och skrek, så det kunnat höras till
gammelstaden : — jag vet, hvad vi göra, jag vet
något så förskräckligt roligt! Söta, älskade
tant Dika, säg, att vi få göra det! Oj, oj,
hvad det skulle vara förfäärligt roligt . . .
— Bevare 1 — utbrast tant Dika och fick
ined en blick Effi att sansa sig — Du
måste väl låta oss veta hvad det, gäller.
Eufrosyne är alltid så vild! — suckade
tant Dea.
— Jo, jag har funderat ut, — Effi var
riktigt i taget, — att, uär Svante kommer
. . . och hans rum är tomt . . . skulle vi
klä ut oss till möbler ... Oj, oj, Han
kommer ju med eftermiddagståget, när det är
skymt. Vi tända bara en brasa, intet ljus
. . . Och ban som är så närsyut! . . .
Ftli skrattade så hou narrade alla de
andra med sig. Sideusvausaruc hade
naturligtvis ingenting att invända mot ett så
lyckadt förslag och till deras stora förtjusning
lofvade tant Dika skrattande sin medverkan.
Tant Dea yttrade en orolig förmodan att
Svante kunde fä nervattacker af skrämsebi,
men ingenting kunde stäfja odygdsaudau.
Qvällen åtgick till öfverläggningar om
rollfördelningen, och alla motsågo med stor
spänning följande dags eftermiddag.
En half timme innan Svaute väntades,
begynte inöfvandet af det lefvande bohaget;
tant Dika förutsåg, att trä- artisterue snart
skulle tröttna i karmar och ben Spirea,
soni var pålitligast, fick äran att bli ett bord.
Hon stälde sig på knä på golfvet, fick en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
