Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2-1
IL I.USTI1>: K A I» IIA K NTl 11S1 NO.
189
rare harte småningom samlat sig omkring
honom, de frågade honom om hans
äfventyr och skrattade ät honom
— Nå, hvart är det du skall? frågade
kaptenen och klappade honom på hufvudet.
Tack. helst till Skien, för der är
mamma hos tant Margrethe, svarade Olof
och sväljde gråten.
Mon har du något att lietula resan
med? — Olof såg förskräckt upp och blef
ännu rödare i ansigtet, än förut.
— Vi måste väl taga din boll i pant,
skämtade kaptenen.
Olof tryckte Goliath tätt intill sig och
såg bedjande på de främmande menniskorna,
hvilka endast skrattade åt honom. Nej,
låt bli att plåga gossen, sade en vänlig dam
och lade armen om Olof. Du behöfver
icke betala, och ban tager nog icke din boll,
sade hon och drog gossen med sig bort
lill förstäfven. Der lade hau Goliath ned
i en fördjupning mellan tvä lådor och satte,
sig sjelf ofvanpå, beredd."att försvara bollen
till sista blodsdroppen.
Mamma skulle vara hos tant Margrethe
ett par dagar, och hon hade farit neil med
henne till ångbåten för att hemta en låda
som hon väntade med båten. Och förvånad
blef hon, när hon vid landgången fick sigte
på Olof, som stod der med Goliuth under ar-
men, utan mössa, med våta stöflar och
nedhasade strumpor.
Hur har du kommit hit? ropade
hon halft förskräckt upp lill honom.
.lo, det rådde Goliath för, — svarade
hau tillbaka, sprang i land och gömde sig
bakom mamma för att undgå alla nyfikna
blickar. Kaptenen kom också ned och
begynte förklara sammanhanget for fru
llol-terman, som blef blek af ångest. Men Olof
kröp upp i vagnen och drog fotsacken
öfver hufvudet; ty han tyckte icke om att folk
talade om honom.
Då de reste derifrån, satt mamma först
alldeles tyst och tänkte på den fara, soin
gossen utsatt sig för. Till slut vände hon
sig till honom och sade:
Men barn, hur kunde du hitta på
sådant, du som brukar vara så försigtig. Du
borde ju veta att du ej hade lof till det.
Ja, men inte skulle jag ju kunnat låta
Goliath gä till sjös.
Hör nu. min vän, — sade mamma
allvarligt. — nu måste du lofva mig att aldrig
mera göra något sådant. Kollen får hellre
vara.
Nej, jag skall icke göra det mer, —
försäkrade Olof, men rtu skall icke heller
fä gä din väg en gång till, — fortsatte han
och kastade en öm blick på Goliath, soln
han allt ännu fasthöll ined begge händerna.
Hemligheter.
— Mimmi, om du säger hvad du ger åt mig till julklapp,fså skall jag säga hvad
jag ger åt dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
