Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
nya tltollsländan.
N:o 4
pratade så ifrigt, att du långa stundar sutto
sysslolösa på sängkanten ined ena strumpan
i handen eller läto tandborsten blötas i
vattenglaset under väntan på att bli begagnad.
Mamma var ofta ledsen, varnade och
förestälde, till och med gaf pris åt den som
kunde bli färdig på kortaste tid. Men
ingenting ville hjelpa. Flickorna fortforo att vara
sölmånsar. Stackars Lillil Stackars flickorJ
De visste icke, att do genom att vara
långsamma vid påklädaudet om morgonen
grundlade en af de farligaste ovanor menniskan
kau hafva: deu att förslösa den dyrbara
tiden.
Första snön.
(At Aina).
— Hurrah, hurrali! det har frusit i natt,
— ropade gossarne, som muntert stormade
in till frukosten. Dammen i trädgården är
bottenfrusen, och efter timmen skola vi ut
för att åka skridsko.
Kina såg litet mulen på bröderna, de kunde
nog vara glada de, men för henne var det
just detsamma 0111 der var is på dammen
eller ej. Mamma hade just i dag nekat
henne att gå ut på minst tre dagar, för den
stygga snufvaus skull.
Det var långtifrån roligt att ha snufva
och gå med en lång handduk för näsan.
Men ännu värre var det att stå vid fönstret
och se huru gossarne och magistern tågade
af med sina skridskor till ankdammen nere
i trädgården. Tårarne kommo Elna i
ögonen — hon hade aldrig långt efter dem —
men pappa skrattade ut henne, och mamma
tröstade med att det snart skulle falla snö
och dä kunde Elim få mycket roligare att
skrinna med kälke utför ladugårdsbacken.
Elna kände sig genast lättare om hjertat
och som hon för snufvaus skull hade
skol-lof i dag, satte hon sig på en pall nära
mammas symaskin och beslöt sy åt sin
älsklingsdocka ett nytt förkläde.
Det var en särdeles vacker docka med
långt brunt hår, de allra klaraste ögon och
riktiga små läderskor på fötterna. Elna
tyckte grufligt mycket om henne, det var
blott en enda sak som inte var riktigt tref-
lig och det var dockans namn. Elna hade
fått henne till sista julen och i verserna, som
följde med paketet, stod det, att julbocken
på förhand bestämt, att dockan skulle heta
Hip Hip Hurrah. Det tyckte Elna alls
icke Vara något vackert namn, men i versen
stod vidare, att om dockans namn icke
behagade henne, så skulle bocken föra den till
någon annan liten flicka, som icke var så
krånglig med deu saken. Nå, Elna tyckte
att dockan var obeskrifligt söt och hellre än
att förlora henne, höll hon till godo med
namnet.
Elna satt nu emellertid der och sydde och
profvade och profvade och sydde, medan
fröken Hip Hip Hurrah smålog mot henne
med sina klara ögon och mammas symaskin
surrade som ett litet jernviigståg. På
qvällen läste mamma högt för henne ur »Dagens
gryning" och så gick den dagen, som börjat
tråkigt, ganska fort till ända.
Följande morgon var Elims snufva
betydligt bättre och innan veckan var slut, kom
hon knappast mer ihåg att hon haft den.
En morgon när hon hoppade ur sängen, drog
Lisa, barnens gamla sköterska, just upp
gardinen. — Kors si snön! — sade gumman.
— Hvad säger du, Lisa, har det snögat? —
ropade Elna och sprang till fönstret med
ena strumpan pådragen och deu andra i
handen, .la det hade verkligen fallit snö
under natten, och nu låg der ett. vackert
hvitt täcke öfver den mörka jorden. Elna
slog ihop händerna af förtjusning och tänkte
genast på snöbollar och kälkbackar och alla
möjliga berligheter.
Vid middagsbordet berättade pappa att
han varit ute och pröfvat nya föret. — Den
kom riktigt som efterskickad, den här lilla
blidsnön, — sade han.
— Det är också en så behaglig luft i dag,
— sade mamma, — och den rena hvita snön
täcker öfver alla vissua löf, allt höstskräp
samt skänker vår gamla jord en så vacker,
ny klädning.
— Ja, men nu är det slut med
skrinn-isen på dammen, — menade John misslynt.
— Ah, man kan skiinna backe i stället, —
tröstade Toivo.
När eftermiddagens läsning var slutad,
klädde Elna med omsorg fröken Hip Hip
Hurrah för en vinterutfärd och skyndade ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
