Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya tnoJ,lSländan.
N:o 1
på trappan, dit hon bedt Lisa bära sin gamla
kälke, som stått på vinden i sommarqvarter.
Men — o ve och fasa I Någon hade
säkert der uppe ovarsamt stält ett tungt
föremål på stackars Pelle bockens bruna
t)’ der stod ban med afbrutna ben
belt ynklig att. skåda. Kina brast i tårar,
tryckte dockan till sitt bröst och snyftade:
— Aldrig, aldrig mer får jag åka backe.
Magistern hade emellertid kommit ut på
trappan och hörde Kinas bekymmer Han
tog sig genast för" att undersöka gamla
Pelles skador, men fann att han verkligen
tjenat nt sin tid. — Pelle bocken kan du inte
mer begagna, det är då tydligt, — sade han
— men trösta dig, Elna, vedkälken är
alldeles bel, jag såg den senast i dag och den
är stor nog att rymma både dig och mig
och fröken Hip Hip Hnrrali. Se så, torka
nu bort tårarne!
Elna smålog, hon ville gerna bli tröstad.
Så bar det. af för dem till lidret, att söka
den breda, stadiga vedkälken. Gossarne
kommo också, och sedan äfven de blifvit
invigda i Pelles otur, skyndade allesamman
med raska steg till ladugårdsbacken, den
bästa skrinnbacke gården ägde. Här lyfte
magistern Elna på kälken, Kina tog siu docka
i famnen, och så bar det afrutseh, rutsch, så
att snön yrde om öronen och det kändes som
en liten behaglig rysning utåt ryggraden.
Nästa gång var det Johns tur att styra och
så åter Toivos, det gick förträffligt, ty en
och annan liten kullerbytta i den mjuka
snön räknades inte som otur.
Rutsch, rutsch, upp och ned gick det på
den präktiga backen. Elna fick alltid sitta
på, hon med sin rara fröken Hip Hip
Hur-rah. De kunde gerna rullas upp begge två,
menade gossarne.
Det var förfärligt roligt, men en gång tog
fröjdcu slut.
Magistern påminte i råttan tid, att
morgondagens lexor ännu icke voro lästa, och
snart vandrade bela sällskapet tillbaka till
gården, till qvällsvard och mjuka sängar.
Matti, som Elna kallat vedkälken, blef stäld
på sin vanliga plats och fröken Hip Hip
Hurrah fick krypa i sin lilla bädd med
sidentäcket bredvid Elims säng.
Rims berättelser.
v(ij|fag heter Sudd och har en kamrat, som
jag tycker mycket om. Han är äldre
än jag och heter Riin och har åhört
föredrag om solen och mycket annat. För mig
brukar han berätta hvad ban hört och had
mig en dag skrifva upp hans berättelser.
Pappa gaf mig papper, Sibb, som är min
snällaste syster, sydde åt mig ett häfte och
kallade det Rims berättelser. Det första
jag skref dit var Rims första berättelse
Om soleil.
Solen, vet du, är af så stor vigt föl"
jorden, att oin han skulle upphöra att finnas
till, skulle ingenting kunna lefva här, intet
värme, intet ljus, ingen rörelse skulle finnas
på jorden, han vore död. Derför tillbådo
också forntidens folk soleil som sin högsta
Gud, sågo upp till honom som förlänaren
af allt godt, af all glädje och lycka på jorden.
Huru stor tror du då, att solen är? Som
en lagom brödspade, skulle väl gamla Stina
svara, men jag skall försöka göra klart för
dig huru oändligt mycket större han är.
Tänk dig, att bela jorden en vacker natt,
medan du drömmer på fjäderholmarna, skulle
svälla ut, tills hon uppnått solens storlek,
och allt, som hon bär på sig, utom du sjelf,
skulle växa i samma proportion. Hur skulle
du väl då finna dig till mods, när du vaknar?
Din säng skulle vara åttio alnar hög,
stolbenen vore höga och stora som torn på
landskyrkor, synålarna finge du använda som
vapen mot flugor och myggor, hvilka då vore
stora som din sexåriga syster. Af
blyerts-penuor kunde du bygga hus stora som våra
vanliga byggniugar. Klen tror du väl, att
din pappa skulle rymmas der inne? Nej, ban
vore mer än dubbelt så hög soin tornet på
Nikolaikyrkan i Helsingfors. Sjelf vore du
ej större än en skalbagge i jemförelse med
andra menniskor och kunde mycket väl rak
i ryggen som ett spjut marschera under
hvälfningarna på deras skosulor.
Huru ofantligt långt ifrån oss måste ej
solen vara, då han synes så liten, att man
mycket väl kan betäcka honom med handen!
Fjorton millioner trehundratusen svenska mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
