Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J- fVCBEfi
7. Lördagen den 6 April. 1889,
När man blir stor.
æJkfclla Ii<i vi engång varit små, och vi, som
^ojft: nu äro stora, lia alla genomlefvat den
märkvärdiga tid, när man likasom står med
ena foten i barndomen och med den andra
i ungdomen. Det går icke så hastigt att
taga steget fullt ut och med ens blifva
fullvuxen; man står betänksam än på den ena,
än på den andra foten, utan att rätt veta
livart man egentligen hör.
Man har lemnat bakom sig dockorna och
de korta kjolarne, tennsoldaterna och
knäbyxorna och man spejar med undrande ögon
efter hvad lifvet skall erbjuda i stället.
Man har vuxit ifrån den ständiga uppsigten
af mamma eller stora syster och får äta,
sofva, sitta, gå, läsa, tala, o. s. v. utan de
täta förmaningar, som fordom haglade öfver
en. Man har ändtligen nått den lyckliga
tid, då man „är stor" då man får göra hvad
nian vill. Ack, jag minnes* huru efterlängtad
den var, och huru besviken jag kände mig,
när jag fann att den icke var så oblandadt
lycklig, som jag förestält mig. Det lät
riktigt betänkligt, när mamma sade: — gör
som du vill, mitt barn, — och jag kände
mig till mods som en väderflöjel, som flaxade
hit och dit, Hvad det ändå var kärt och
lugnt och afundsvärdt att i stort och smått
få hålla fast i mammas förklädsband 1
Det är sant, att man sluppit ett visst
beroende, när man kommit ut ur barnkammaren,
men man har i stället kommit in i ett annat.
Samhället är ett stort hem, hvars lagar vi
äro underkastade; samlifvet med våra
medmenniskor pålägger oss ofta band, dem vi
icke utan att. vara sjelfviska. kunna afskudda
oss. Jag menar icke de band som knyta
oss vid ärfda vanor och trånga fördomar,
dem kan ett. sjelfständigt sinne frigöra sig
från, jag menar det kärlekens beroende, i
hvilket vår Frälsare stälde oss, då ban sade:
— älsken hvarandra inbördes. Det är långt
ifrån lätt att skilja mellan de sanna
förpliktelserna mot våra medmenniskor och de
falska, hvilka blott äro en följd af urgammal
sed, utan verklig betydelse. Här gäller det
, för ungdomen att söka bilda sig en klar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
