Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7-1
kva tnoliisi-iändan.
N:o 10
— Och det är?
— Att begifva sig dit ned öfver sjelfva
ismassorna.
De kringstående ryste, och Walther sjelf
blef mycket blek Hvem skulle väl drista
sig till att utföra detta vågstycke, att gå
öfver en så farlig bro, som den, som här
bildades af isen, hvilken i hvarje ögonblick
ändrade form och läge Och äfven om man
lyckades komma dit ned och få stocken loss,
huru skulle det vara möjligt alt komma
derifrån med lifvet, sedan ismassorna en gång
satts i rörelse!
Det herskade en djup tystnad under
några sekunder. Så hördes plötsligt Walthers
stämma, öfverröstade stormen och vattnets
brus och isens brakande:
— Tusen kronor till den, som skaffar bort
timmerstocken I
Qvinnorna sågo på hvarandra och ryste,
männen blickade ut öfver ismassan; men
ingen sade ett ord. Elfven brusade allt
våldsammare och isllakarne upptornade sig allt
högre.
— Två tusen kronor hördes Walthers
röst genom bullret och larmet.
Qvinnorna pressade ihop läpparne och
skakade på hufvudena Det uppstod en orolig
rörelse bland männen, och det såg ut, som
om en af dcin ville tala, men ban tystnade
plötsligt, då ismassan med ett nytt väldigt
brak skrufvade ihop sig mot qvarngafveln
och redan tryckte in fönsterrutorna i den
nedre våningen.
— Tre tus . . .
— .lag skall gå I
De två utropen hördes alldeles samtidigt,
och mängdens blickar fastuaglades vid den,
från hvilken de sistnämda orden kommo.
* *
*
Från ett fönster i andra våningen af den
största qvarnen sträckte sig en grof lång
ketting tvärs öfver strömmen. Oeu
brukades att öfverföra drifkraft från qvarnhjulet
till en verkstad, som låg på den andra
stranden. Nu framträdde ur fönstret en gosse i
blå arbetsblus, hållande sig i kettingeu och
med en yxa i den ena handeti. Det var ban
som ropat: jag skall gå.
Då folket såg honom och började förstå,
hvad ban tänkte göra — hau liade bundit
ett tåg omkring lifvet och lade den andra
tågändan om kettingen uppenbarligen i
afsigt att glida utför densamma, till dess ban
koin midt på elfven, der ban skulle sänka
sig ned på iskanten, hvarifrån han kunde
nå den stora timmerstocken — när folket
såg detta, hördes ett doft mummel bland
dem, qvinnorna skreko förfärade, vände sig
till br Walther och bådo honom befalla
gossen att afstå från detta vågstycke, som
ovilkorligen måste medföra döden.
— Hvem iir det? — frågade ban förvirrad.
— Det är Erik — sade en inan ur hopen,
som steg fram, — en föräldralös gosse, som
försörjer sin sjuka syster.
— Erik! Är det Erik! - utbrast Walther
och vände sig hastigt mot fönstret. — Han
skall icke göra det! — Han vinkade med
handen mot fönstret. — Nej, nej, gä tillbaka,
gosse 1
Men det var för sent. Erik hade redan
hoppat ut ur fönstret och gled nu långsamt
utför kettingeu öfver de brakande isblocken.
Den förskräckta nieniiiskoskaran och
Walther sjelf väntade i andlös spänning på, huru
det skulle aflöpa.
Långsamt led för led gled Erik utför den
gungande kettingen. Då ban ändtligen
kommit midt öfver strömmen, alldeles rakt öfver
den långa timmerstocken, som fjettrade
ismassan, sänkte ban sig försigtigt ned, i det
han lät tåget glida mellan sina händer och
koin rätt ned öfver den väldiga stocken.
Vid denna syn utbrast mängden, bådo män
och qvinnor i ett vildt skrik. Men Erik
hörde icke på dem. Innan ännu ekot af
deras rop dött bort, hördes yxhuggen skarpa
och klara genom isens brak och vattnets
brus.
Arbetet stod icke länge på. Trycket af
ismassorna på stocken var så oerhördt starkt,
att innan Erik hade huggit ett halft dussin
gånger i stocken, hördes ett misstänkt
knakande och brakande, hvars betydelse gossen
allt för väl förstod, llan kastade en blick
bakom sig, släpte yxan, fattade blixtsnabbt
i det från kettingen nedhängande tåget och
klättrade, vig som en ekorre, upp för
detsamma.
1 samma ögonblick hördes ett dån som
af ett kanonskott, timmerstockeu for kna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1889/0078.html
