Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
nya thollslandan.
N:o 15
Spelemans visa.
(Med bild.)
God qväll’, god natt ’öfver land och sjö,
Ti tu fatidu tildalla!
På stranden växa der vass och rö;
Till pipor bli de alla.
Nymånen blinkar så blank och skär.
Ti tu fa lidu t il dä ra!
Jag undrar hvar nu den gubben är,
Som ville månen tjära.
Och verlden är un så stor och grann,
Ti tu falidu tildisar!
Och jag är bara en speleman,
Som vallar får och grisar.
Men när jag växer till stark och ung,
Ti tu falidu tildagen!
Blir jag så stor som cn kejsarkuug
Och tar Matts Lång i kragen.
Karl Petter Nyström, det är mitt namn,
Ti tu falidu tildesen!
Mig till stor heder och ingen skam ;
Det står nog i katkesen.
Jag lider solo på Nygårds grind,
Ti tu falidu ti/dissen!
Och spelar polska för aftonvind,
Och mössan min tog kissat.
Och dansar du, så nog spelar jag,
Ti tu falidu så gläder,
Nog spelar jag, fast till ljusan ilag,
bör al/a löf och blader.
Men grytan kokar, jag måste med,
Åjo, falidu, pipflöjten!
Den som nu hade en duktig sked
Och ett pund smör i gröjteu!
Z. T.
Q
Bravos sommarbref till Elsa.
Kära Elsa! Hur» mår du nu? Det har
händt mig så mycket märkvärdigt, att jag igen
måste krafsa ett litet bref till dig. Jag vet
att du tycker om mig och gerna vill höra
huru jag haft det i sommar. Jo, först
måste jag så liinge, länge efter det du rest
hem ännu stanna i den heta staden och jag
hade der så rysligt ledsamt. Alla mina
bekanta gossar och flickor flyttade äfven ut
fill landet, så att jag ofta många dagar å
rad ej fick vifta på svansen åt en enda af
mina vänner. Det var gauska tråkigt. Inte
tyckte jag heller om att Marianna hade så
godt om tid att hon alla dagar förde mig
att simma, än i Norra hamnen, än till
Kai-saniemi.
Tycker du om att simma? Det gör inte
jag och det kan bestämdt aldrig vara
helsosamt för mig att bli simmad, som Marianna
gör ined mig, Hon tar mig i frambenen
och någon obekant menniska tar 111ig från
bakbenen och så plumsa de mig i vattnet,
sä att det strit|ar omkring och jag far djupt,
djupt ned till sjöbottnen. Och min näsa
och mina öron bli alldeles fulla af vatten.
Visst får jag mig sedan ofta efteråt en
livete-skorpa, men jag skulle bestämdt hellre vara
utan den. om jag slapp att bli simmad.
Nej, då är det mycket roligare att bara
springa och plaska fötterna i grundt vatten
och jaga råttor och kattor. Det senare skall
du inte tala om för matmor, ty då blir hon
ledsen och jag bjuder nog till att. låta bli
att skälla och jaga dem Jag vet bara inte
hvarför jag alltid när jag får se en katt,
glömmer mina goda föresatser. Kanske jag
blir snällare mot dem när jag hunnit bli
litet äldre och förståndigare.
Men nu skall du få höra. Slutligen tog
mig matmor bort till landet från den tråkiga
staden, och du må tro att jag sprang och
hoppade kring berg och backar. Det
valen skön gymnastik och jag undrar om den
inte iir roligare, än den der andra
gymnastiken. Nu hinner jag inte riktigt fundera
ut den saken, ty jag iir så upptageu af att
hålla reda på fåglar fjällar, och grodor som
flyga och hoppa och vilja ha mig med som
lekkamrat. — Så hände det sig andra dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
