Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 17 nya trollslända!*. 131
stackarn i korgen. Han förstod det nog,
men var så eländigt svag, att när lian fått
en tass i korgen ocli jag drog upp repet,
föll lian åter tillbaka. Efter en god
balf-liinines fruktlösa försök i den obeqväma
ställningen, måste jag, alldeles uttröttad,
krypa baklänges tillbaka ut ur hålet.
Marié väntade utanför: hon hade velat
gifva halfva sin årslön för att få Tusse upp.
— Låt mig försöka! bad hou, hälften
.skrattande, hälften gråtande. — Nåja, försök I
— Hvarpå hon, i sin ordning, kröp in i
hålet med lyktan och repet, men utan
korgen. Hon var klokare och ihärdigare, än jag.
Som en 1’ättskaflens koksa, föregick hon
andra med godt hull, och hålet var trängre
för henne, au det varit för mig. Jag
misströstade redan om hennes skicklighet, när
jag, till min förvåning och glädje, såg henne
20 minuter efter inresan hasa sig baklänges
ut. Och hvem förde hon med sig, om icke
Tusse! Hon liade gjort en rämsnara i änden
af repet, lyckats få Tusses hufvud med högra
fram benet in i snaran och så kunnat hala
upp honom, utan att strypa honom.
Det blef ett jubel, när vi kommo tillbaka
med Tusse! Barnen ville strax stoppa i
honom allt tänkbart godt, som de besparat
till lön för hans långa fasta. Detta kunde
ej tillåtas; ban fick nöja sig med varm mjölk
i små portioner, till dess att den utsvultne
stackaren kunde fördraga en stadigare föda.
Och detta lyckades så väl, att vår så
förunderligt bergade favorit redan samma qväll
började, med släpande bakben, springa efter
gummibollen, som var hans käraste leksak.
Tusse var en snäll och munter kamrat,
som skulle ha blifvit en stöfvare af prima
sort, om ban tillhört jagtföreningen. Detta
blef hans olycka, eller kanske hans lycka.
Ett par år efter kyrkresan försvann han
ånyo, och denna gång lyckades ingen Marié
föra honom tillbaka. 1 Helsingfors funnos
på den tiden skälmar, som stulo jagthundar
och sålde dem till jägare på andra orter.
En af våra bekanta hade sett Tusse,
fastkopp-lad med en annan hund på en ångbåt. .Men
„ota hännästä kiiuniV tag fast i svansen! —
säger ett finskt ordstäf. Tusse blef borta.
Och mången gång sedan när jag gått in i
Nikolaikyrkau genom stora dörren och sett
hålet till venster i muren, liar jag tänkt
vid mig sjelf: här firade Tusse sin jul i
kyrkan der under I
(Slut följer)
Hvad kineserna äta.
För några år sedan seglade en svensk
fregatt jorden rundt och besättningen
landsteg i många hamnar, bland annat i Canton
i Kina. Der blefvo officerarne bjudna på
middag af en förnäm magnat, som till all
lycka liade också en europeisk kock för sina
långväga gäster, annars hade dessa bestämdt
ej blifvit mätta Ty när de tittade in i
kinesernas matsal och sågo hvad de åto, ryste
de genom merg och ben. Se här ett utdrag
ur matsedeln:
Stufvade haj fenor med gråsuggssus.
Frikassè på daggmaskar.
Sniglar med ricinolja, o. s. v.
Smaklig måltid, kära kinagubbar, vi
föredraga barkbröd och kalja framför edra
delikatesser.
I hagen.
(Metl bild.)
Når HU’ Putte gick med sin mamma i hagen.
Sa koin der en tupp pä förnäma hen.
— Nej, mamma, se hit! Hvad år detta
för en,
.]feil plymer och sporrar och krimskrams pä
kragenf
— Bevars, Tuppelin, var högtärade granne.
Som värdigats de/a vår fattiga kost.
Stig fram! At ett strå, som ej skadats af
frost\
Och några korn hafre, som utspilts af Janne.
Men tuppen bestod knapt på nacken en
böjning.
Han fortsatte vågen med näsan mot skyn.
Han hade så faseligt brådtom till byn,
Dit nu han var stadd pä familjeförsörjning.
Gr?O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
