Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 ’21
illustrerad barntidning.
159
— Hvad fattas Walter? — frågar hon
Uhu! . . — Här har varit en stor råtta,
— snyftar Walter. — Gå ej bort, Mari,
kanske . . . uhu, . . . att hon kommer igen.
Mari sätter sig vid hans säng och Walter
somnar.
Men om morgonen är en af hans tänder
borta. Nog vet Walter hvart den tagit vägen.
Småsaker.
En aptitlig tidning. En sockerbagare i
Amerika har fallit på den smakliga idéen
att göra en tidning af - den läckraste
sockerdeg. Bokstäfverna äro tryckta med
cho-colade på en yta af hvit mareng. Sedan man
liist tidningen, äter man upp den.
Det vore något för Sländans läsare I Mon
kanske skulle många ej ha tålamod att läsa
den, utan äta upp den strax.
Sultanen af Turkiet iir så fin, att hans
föda kokas i silfvcrkastruller. Hvarje rätt
märkes och förseglas, innan den lemnar kö-
ket. Sedan bryter hofmarskalken
förseglingen i sultanens närvaro och smakar pä hvarje
rätt, innan hans herskare vågar förtära
anrättningen.
En modig Jlieka. En fattig bondgumma
från byn Ohegy gicknyligcn medsin nioåriga
dotter ut i skogen för att samla svampar.
Medan hou sökte dessa, framträdde
plötsligen en ung björn ur ett snår. Flickan tog
en nedfallen gren och slog efter björnen,
som började jemra sig och försvann. I
detsamma framrusade den gamla björnhonan
under ett argt brummande och sträckte
bondhustrun med ett enda slag till marken.
Då flickan såg sin mor i fara, kastade hon
sig öfver björnhonan, höll sig fast vid hennes
öron och bearbetade med sina små händer
det vilda djuret. Björnen studsade öfver
detta oförmodade anfall, lemnade den på
marken liggande, bondhustrun, skakade af
sig Hickan och sprang sin väg med ungarne.
Med stor möda lyckades den lilla flickan
föra sin mor hein. Modern ligger nu sjuk
till följd af de skador hon vid tillfället
erhöll.
PrmiAmer&ntemes sida.
Pelle.
Jag kände 011 liten grönsiska. Hau var glad
och fri och sjöng dagen lång sina visor i den
vackra skogen. J5n dag niir lian som bäst satt
och solade sig i ou björk, kunde han något kastas
om sin hals. Stackars lilla siska! Han hade
rå-kat ut tor en gosses snara. Nu stängdes ban in
i ön trAtig bnr. tick icko mor inandas den friska
luften derute, utan inAsto i ott qväft ruin förtära
sin ofta nog knappa och orena föda.
SA gick sommaren. Hösten kom, och allt iinnu
satt ban iustUngd i buren. Gossen, som fÄngat
honom, ledsnado vid att gifva honom mat och
ue-slöt. alt siilja sin fånge. — En dag gick en liten
gosso förbi fönstret, uer grönsiskans bur hiingde.
lian sAg huru orenligt den lilla stackaren hade,
och det gjordo honom ondt oin lAgoln Han köpto
siskan för de pengar ban nyligen tAttafsin pappa
att köpa sötsaker for. Nu stälde ban i ordning
en bur At sin Pelle och skötto honom
omsorgs-lidit hota den lAnga vintern. Grönsaker saknado
Pelle ej. ty Frits var ou omtänksam gosse, som
sådde hnmp- och roffrö i nAgra smA blomkrukor
hvilka lians mamma gifvit honom särskildt för
detta iiudamAI. Men våren kom och Frits flyttade
med sina föräldrar ut till laudet. Han tog Pelle
med sig och gaf honom friheten der. Hum
ledsamt det än kändes att skiljas ifrAn sitt. käraste
sällskap, gladde sig Frits likväl At, att ban gjort
sin pligt, och att Pelle nu i förening med tusende
bröder tick fröjda sig At friheten.
Säkert hade alla Sländans vänner gjort som lilla
Frits. Icke är det nog dermed, att man sjelf
låter bli att fAnga och plåga de sinA lAglaruu, nej
vi skola äfven. sA mycket dot i vAr förmåga står,
skydda och befria dem. Ingen blir fattig deraf,
att ban gifvit sin sparpenniue för en liten lAgels
frihet, härå gossar och flickor, tänk om nAgon
skulle beröfva oss friheten, och vi oj mera finge
springa muntert omkring! Huru sorgligt vore det
ti ke! SA lAt oss skydda do värnlösa ! Säkort fins
(let intet-, som skänker mor glädje iln att skydda
och hjelpa do försvarslösa ocli nödlidande.
Agnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
