Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 4 ILLUSTRERAD TIDNING kÖR UNGDOM OCH BARN.
21
var van at t lyda då lnamin i kommenderade,
ocli au gick det som en dans.
Såväl Viljam och Börje som äfven Valter
följdes åt till skogen muntert åkande p&
den toma vedsläden. Annitscha gick att,
undersöka hvad hennes garderob kunde
erbjuda, och mamma och Maren följdes åt på
vinden för att tömma de stora koffertarna,
som innehöllo eu hel mängd goda saker.
De kommo ned tungt lastade med
turkiska sjalar, kronvar, tafvelöfverdrag och
gamla spjällsnören. Maren riktigt hoppade
af förtjusning.
Annitscha satt redtui och fabriserade
Faraos krona, och Hedda gjorde af blått
omslagspapper hjälmar ftt de uppvaktande
soldaterna vid hofstaten. Mamma sjelf började
drapera Faraos och de två rådsherrarnas
mantlar, och Maren fick sig anförtrodt det
vigtiga och svåra viirfvet att omskapa far
mors gamla vida kamtröja till en passande
klädnad åt. Josef.
De uppträdande personerna skulle alla
tagas bland söndagsskolobarnen och
matsalen bli teater.
Så arbetades flitigt hela eftermiddagen
och följande dag dekorerades salen. 1
bakgrunden hängdes de turkiska sjalarna och
väggen på sidorna skyldes af granar, som
man måste inbilla sig voro palmer och
andra tropiska växter. På en upphöjning stod
tronen, morfars länstol klädd i hvitt, och de
par trappsteg som ledde upp till den
betäcktes af en gammal flagga.
Det bela tog sig rätt ståtligt ut, bara
man hade god fantasi och inte var så
nogräknad. Publiken skulle ju bli folket på
gården och kanske någon från den
närbelägna byn, man kunde vara lugn för att de
inte kritiserade.
Först skulle eJosef uppföras, och så
be-nöfde man bara bort taga tronen, så passade
teatern också för nSnul och David". David
skulle få begagna Josefs kostym, man hade
ju inte så många, och en gammal kautele
gjorde stor effekt som harpa.
Ändtligen var det qväll. Publiken var
talrikt samlad. Man satt så långt bänkarna
räckte, och för resten stod mun. Nu
hördes tre högtidliga ringningar, och den blåa
skärmen, som dolde lifligheten, sköts till-
samman och lyftades bort af Viljam. Der
syntes Farao på sin hvita thron, och tvenne
tjenare Häktande svalka med stora
pappers-solfjädrar. På ena sidan rådsherrarna och
tle uppvaktande krigarena på den andra.
.Midt framför dem stod i sin snöhvita drägt
Josef, med sitt, barnaremi ansigte lugnt
blickande upp till den fruktade herskaren.
Denna bild väckte stort bifall Ett leende
af beundran och innerlig förnöjelse drog
öfver allas ansigten och mammornas
förtjusning öfver barnens grannlåt kände inga
gränser. Man ville se taflan 0111 och om
igen.
Slutligen tröttnade dock de små
skåde-spelarne; den blå skärmen lyftades för, för
att om en stund borttagas och visa den
andra bilden.
Under denna s. k. mellanakt spelades på
balalaika, det skulle föreställa orkester Då
allt var i ordning bakomskärmen,"drogs den
åter bort, för att väcka samma förtjusning
som förra gången. Man såg och såg om
igen, och de enkla landtboarna voro lika
förundrade öfver detta, som vi då vi första
gången se den stora hufviidstadsteatern.
Nu var det slut med} föreställningen.
Mammorna nego och tackade på barnens
vägnar, och barnen togo hvar och en, både
mamma och Annitscha, i hand. Det hörde
till goda tonen. Så gingo de äldre hem till
sitt, innerligt belåtna med sin afton.
Mamma och Annitscha voro litet trötta, men
Viljam, Maren, Börje och Valter svängde
ännu länge om med skolbarnen kring en liten
julgran, och så blefvo dessa’tvenne lofdagar
näst julaftonen de gladaste under hela
ferien. Börje fann det ända] efteråt nästan
ofattligt, huru han efter det sorgliga profvet
med stöflarna kunnat få en så glad dag.
Och mamma förklarade att alla haft, så
roligt, emedan de icke blott tänkt, på att roa
sig sjelfva, utan främst på att bereda andra
en glädje.
Ruth ....
mA
F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
