Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
nya tUollsI.Ändan.
N:o 1
De mm km sida,.
När Ville var krukmakare.
-]]§j)et var stekhett middagssolsken, men
tJ^é; Ville liit. sig intet bekomma. Han
stod med byxorna uppkafvade öfver knäna
och knådade lera på eu sten borta vid
ler-putten. Det var den roligaste lek ban haft
på länge. Leran var mjuk och smidig och
han formade af dem små koppar, som mest
liknade fågelbon. Inte blefvo de nu riktigt
släta utanpå, fastän han gned med
tummarna så mycket lian orkade, men de fingo
duga ändå. Nu hade ban redan fyra
färdiga koppar, som lågo på stenen och
torkade i solskenet.
Han fick matbud och sköljde omsorgsfullt
leran från fötter och händer i en bunke som
låg i putten för att tätas. Mamma var litet
petig med sådant der. Vid bordet slängde
han maten i sig, så den höll på att komina
på tvären i ningen, allt under det tankarna
kretsade kring lerkopparna, precis som
myggorna kring en fattig sländslukare
midsommartid.
De första kopparna voro nästan torra,
när lian kom tillbaka. Han valde ut den
minst klumpiga och vandrade med stolta
steg ned till brunnen att pröfva den. Det
skulle smaka skönt att dricka ur en kopp,
som man sjelf gjort 1 Ehuru vattnet i
brunnen var klart, såg det ut som blandadt med
mjölk när det kom i skålen. Ville blef
fundersam, men hittade på råd. Han skulle
bränna dem i askan, som Robinson gjorde,
och de skulle bli alldeles blanka, som
sten-mtiggarna som man köpte på torget.
När gamla Maja påsatte grötgrytan åt
folket, stack sig Ville emellan med två af
sina skålar. Maja smågrälade, men Ville
lirkade sig till att få gräfva ned dem i
glöden på ena sidan. Och så gick ban der
och spankulerade i tyst förbidan.
Efter en förfärligt lång stund stal han
sig till att titta på dem. De sågo lika
oföränderligt gråa ut, ingendera visade minsta
lust att bli glaserad. Det, var märkvärdigt
Ville funderade ocli kom ihåg att Robinson
brukade glasera sina kärl med salt, och det
var ju ingen konst. Han slog ned öfver
saltkaret som en rotfågel och tömde dess
innehåll i sina två lerkoppar. När Maja
lyft bort grötgrytan, gräfde lian ned dem
i askan och satte sig att vänta. Nu skulle
det blifva något utaf!
Det hördes ett sakta knastrande från
spiseln, och Ville tänkte: nu glasera de sig!
Ilan var rysligt nyfiken, men beslöt att låta
dem ligga der i fred och ro, de tyckte visst
ej om att bli störda. Det blef qväll och
qvällsvard och Ville gick till kojs med de
allra bästa förhoppningar.
Tidigt följande morgon klef han bort till
spiseln för att undersöka sina skatter. Der
lågo de ännu, envist gråa, utan spår af
hvarken salt eller glasyr. Villes näsa växte
betydligt, medan han * blåste askan af dein
och vände dem rundt Maken till illvilliga
koppar hade han då aldrig sett! Eller
kanske de behöfde mycket mera hetta, och
andra konster än dem ban kunde åstadkomma.
Så måste det vara
Ilan beslöt att inte lägga den saken på
sinnet, det hade varit roligt i alla fall. Och
nog dugde kopparna att koka med om de
också inte voro glaserade.
Alta.
Hvem? Hvad? Hvilket?
Hvem iir den lorf. som haft det största
inflytande p& shifvnrnes frigörelse?
Head heter den naturkraft, som medför de
största fördelar och den största fara?
Hvilka voro Karl XI:s samtida regenter i
En-ropa?
Ett pris: ..Öfver verldshafven uudtr tretungad
i flagg", utföstes för don, som besvarar rätt dessa
tre fr&gor.
Stora fil ej ri\d(nigas, livar orh en bör sjelf leta
sig till svaren.
Inkomma flere riktiga svar, måste lottning
afgöra hvem som får priset.
oy^o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
